FEMTE KAPITLET.

Drômarbetet.

Alla andra tidigare fórsók att lósa drómproblemen ha direkt
anknutit till det i minnet givna manifesta dréminnehillet och
bemödat sig att dårur tyda drömmen eller åtminstone, om 6
avstått från en tydning, att grunda sitt omdöme om drómmen
på detta innehåll. Vi ensamma stå inför ett annat sakfórhállande,
For oss inskjuter sig ett nytt psykiskt material mellan drôm-
innehållet och vår betraktelses resultat: det genom vårt till-
vågagångssått vunna /atenta drôminnehället eller drómtankarna.
Från undersøkning av de sista, icke av det manifesta drôm-
innehållet, ha vi utvecklat dråmmens løsning. Men dårmed
tråder oss också till møtes en helt ny uppgift, som icke funnits
før tidigare tydningsfors6k: uppgiften att undersöka det mani-
festa dråminnehållets förbindelser med de latenta dr⑥mtankarna
och efterspira genom vilka processer den manifesta drömmen
uppstår ur de latenta tankarna.

Drómtankar och drôminnehäll ligga for oss som två fram-
stållningar av samma innehåll i två olika språk eller båttre
sagt, drôminnehället förefaller oss som ett óverfórande av
dr⑥mtankarna i ett annat uttryckssitt, vars tecken och bild-
ningslagar vi ha att lira kånna genom jämfôrelse mellan
original och ôversättning. Drômtankarna iro utan vidare be-
gripliga for oss, så snart vi erfarit dem. Drôminnehället år
liksom givet i en bildskrift, vars tecken ett før ett åro att
ôverfôra i drômtankarnas språk. Man skulle uppenbart ta miste,
om man ville låsa dessa tecken efter deras bildvårde i stållet
for efter deras associativa förbindelse. Jag har, låt säga, en
bildgåta eller rebus for mig: ett hus, på vars tak står en bit,
sedan en enstaka bokstav, sedan en figur, som springer, men

168 DRÓMTYDNING

vars huvud år borta och dylikt. Jag kunde nu fórfalla till den
kritiken att forklara denna sammanstållning och dess bestånds-
delar för meningsløs. En båt passar inte till taket på ett hus
och en person utan huvud kan inte springa; också år personen
større ån huset, och om det hela skall fôreställa ett landskap,
så hora inte de enstaka bokstäverna in dåri, då de ju inte fôre-
komma i den fria naturen. Det riktiga omdómet om rebusen
kan jag tydligen först vinna, om jag inte gor sådana invånd-
ningar mot helheten och enskildheterna dåri utan bemådar
mig att ersitta varje bild med en stavelse eller ett ord, som
ger sig genom någon førbindelse med bilden. De ord, som
på detta sätt komma tillsammans, äro inte längre meningslösa
utan kunna i sin helhet bilda den vackraste och menings-
fullaste sats av någon diktare. En sådan bildgåta är nu drömmen,
och våra föregångare på drömtydningens område ha begått
felet att döma rebusen som en illustrerande komposition. Som
sådan måste den förefalla dem meningslös och värdelös.

I.

Førtåtningsarbetet.

Det första som blir klart vid jimfórelse mellan dróminne-
hall och drómtanke år, att hår utföres ett storartat fortitnings-
arbete. Drömmen år knapp, fattig, lakonisk i förhållande till
drómtankarnas omfång och rikedom. Drómmen fyller ned-
skriven en halv sida. Analysen, som utvecklar drómtankarna,
behøver ett sex. átta-, tolvdubbelt utrymme. I regel under-
skattar man måttet av den kompression, som ågt rum, i det
man håller de i ljuset biagta drômtankarna før det fullstän-
diga materialet, ehuru vidare tydningsarbete kan avslôja nya
bakom drômmen gômda tankar. Vi ha redan mást anføra, att
man egentligen aldrig år säker att ha fullständigt суп en dröm;
åven om dess forklaring synes tillfredsstillande och utan luckor,
førblir det dock alltid möjligt, att ånnu en annan mening yttrar

DROMARBETET 169

sig i samma dröm. Fortitningskvoten år — strångt taget —
obestämbar.

Man kunde mot slutsatsen om fôrtätningsarbetets rikedom
på grund av missforhillandet mellan drôminnehäll och dróm-
tanke gôra en invändning, som vid fôrsta intrycket synes
ganska bestickande. Vi ha ju si ofta den känslan, att vi drömt
en mängd hela natten igenom och sedan glômt det mesta.
Drômmen, som vi erinra oss vid uppvaknandet, vore di blott
en rest av drômarbetet i dess helhet, vilket väl skulle visa sig
lika omfingsrikt som drômtankarna, om vi blott kunde full-
ständigt erinra oss, vad vi drömt. Något riktigt ligger säkert
häri; man bedrar sig inte med iakttagelsen, att en dröm reprodu-
ceras trognast, når man soker minnas den strax efter upp-
vaknandet och att dess minne sedermera under dagen blir
mer och mer fragmentariskt. Men till en annan del låter sig
fastställas, att känslan, att man drömt mycket, mer in man
kan dra sig till minnes, mycket ofta beror på en illusion, vars
uppkomst vi sedermera skola fôrklara. Antagandet om en fôr-
tåtning i drómarbetet berøres for óvrigt icke av möjligheten,
att man glômmer drommar: den bevisas av de fôreställnings-
massor, som höra till drómmens enstaka bibehállna stycken.
Har verkligen en stor del av drommen gått forlorad for
erinringen, så forlora vi hårvid antagligen tillträdet till en ny
rad av drémtankar. Det finns ingenting som talar før att de
fôrlorade drómdelarna likaledes blott skulle hånsyftat på de
tankar, som vi redan kånna genom analysen av de bevarade.

Med hånsyn till den utomordentliga mångd av infall, som
analysen framskaffar till varje enskild del av dróminnehállet,
så skall hos varje låsare rôra sig det principiella tvivlet, om
man då får råkna allt som senare faller en in vid analysen,
till drômtankarna, d. ‏.ל‎ s. får anta, att alla dessa tankar redan
varit verksamma under sömnen och medverkat vid drómbild-
ningen. Uppstå inte snarare under analysen nya tankefôrbin-
delser, som inte hade någon del i drômbildningen? Jag kan
blott till en viss grad bitråda detta tvivel. Att enstaka tanke-
forbindelser først uppstå under analysen, år visserligen riktigt,

170 DROMTYDNING

men man kan varje gång óvertyga sig, att sådana nya for-
bindelser blott uppstå mellan tankar, som redan på annat sitt
iro fórbundna i drômtankarna. De nya forbindelserna iro
biassociationer, som möjliggöras genom andra och djupare
liggande fôrbindelser. Før det ôvervägande antalet av de vid
analysen upptäckta tankemassorna måste man tillstå, att de
redan varit verksamma vid drômbildningen, ty om man arbetat
sig igenom en kedja av sådana tankar, som tyckas stå utom
sammanhang med drómmen, så stóter man plótsligt på en
tanke, som, företrädd i dróminnehállet, år oumbärlig för dróm-
mens tydning och dock endast var tillgånglig genom denna
tankekedja. Man erinre sig hårvid drómmen om den botaniska
monografien, som framträdde som resultatet av ett förvånande
førtåtningsarbete, ehuru jag dock icke fullstindigt meddelat
analysen dårav.

Men hur skall man då fôreställa sig det psykiska tillståndet
under sömnen, som foregår drómmandet? Besti alla dróm-
tankarna bredvid varandra eller låpa de førbi efter varandra
eller bildas flera samtidiga tankegångar från skilda centra och
sammantråffa sedan? Jag menar, det fôreligger ånnu ingen
nödvändighet att skaffa sig en åskådlig föreställning om det
psykiska tillståndet vid drombildningen. Må vi icke glômma,
att det år friga om omedvetet tånkande, och att processen
lått kan vara en annan ån den, som vi iaktta i oss vid avsikt-
ligt, av medvetandet ledsagat eftertinkande.

Men faktum, att drômbildningen beror på en førtåtning,
står orubbligt fast. Hur kommer denna førtåtning till stånd?

Når man ôverväger, att av de funna drómtankarna blott det
minsta antalet åro representerade i drémmen genom någon av
sina forestillningsdelar, blir man böjd att sluta, att fôrtätningen
sker på utelåmnandets vig, i det drömmen icke år en trogen
ôversättning eller en projektion punkt for punkt av drômtan-
karna utan ett hôgst ofullstindigt och fragmentariskt åter-
givande av dem. Denna førklaring år, som vi snart skola finna,
mycket bristfällig. Dock utgå vi närmast från den och fråga

DROMARBETET 171

oss vidare: Om blott fi delar av drômtankarna komma in i
dróminnehállet, vilka villkor bestimma deras urval?

For att få upplysning hårom vinda vi nu vår uppmårk-
samhet till dróminnehállets delar, vilka ju måste ha uppfyllt
de villkor vi söka. En drôm, som utmärker sig før särskilt
stark fôrtätning, skall før denna undersökning ge det gynn-
sammaste materialet. Jag våljer den 5. 72 meddelade drôm-
men om

т
Den botaniska monografien.

Drominnehdll. Jag har skrivit en monografi Over någon växt-
art (obestämt vilken). Boken ligger framfôr mig, och jag vånder
just på en insatt fårgad plansch. Ett torkat prov på våxten år
bundet tillsammans med bokexemplaret.

Den mest påfallande delen av denna dröm år den botaniska
monografien. Den hárstammar från intryck dagen fore drómmen.
I en bokhandels skyltfänster hade jag verkligen sett en mono-
grafi över släktet cyklamen. Dróminnchállet nämner inte detta
slåkte: dår ha blott kvarstannat monografien och dess før-
bindelse med botaniken. Den »botaniska monografien» visar
strax sitt sammanhang med den studie över kokain, som jag en
gång skrivit. Från kokain gå tankefôrbindelser à ena sidan till
festskriften och till vissa håndelser i ett universitetslaboratorium,
å andra sidan till min vin ägonläkaren d:r Königstein, som
haft sin del i upptåckandet av kokainets vårde før medicinen.
Till dr Kónigsteins person knyta sig vidare erinringen om
det avbrutna samtal jag kvållen fôrut haft med honom och
mångahanda tankar ôver gratisbehandling kolleger emellan.
Detta samtal år den egentliga, aktuella drômväckaren. Mono-
grafien ôver cyklamen år likaledes en aktualitet, men av
indifferent natur; som jag finner, visar sig drômmens sbota-
nisk monografi» som ett gemensamt mellanled mellan dagens
båda upplevelser, ofôrändrat ôvertaget från det indifferenta

172 DROMTY DNING

intrycket, forknippat med den psykiskt vide ll upp-
levelsen genom de rikaste associativa forbindelser.

Men ej blott den sammansatta föreställningen »botanisk
monografi» utan också var av dess delar ぅ botanik> och »mono-
grafi» särskilda gå genom flerfaldiga förbindelser djupare och
djupare in i drômtankarnas virrvarr. Till botanisk hôra erin-
ringarna om professor Giriners person, om hans blomstrande
fru, om min patient, som heter Flora och om den dam, om
vilken jag hørt historien med de glömda blommorna. Gärtner
leder ånyo till laboratoriet och till samtalet med Konigstein; i
samma samtal omnåmndes de båda kvinnliga patienterna. Från
frun med blommorna grenar sig en tankevåg till min frus
ålsklingsblommor, och denna vig mynnar på andra sidan ut i
den flyktigt sedda monografiens titel. Dessutom erinrar »bota-
nisks om en episod på gymnasiet och en examen under
universitetstiden, och ett nytt i detta samtal anslaget tema,
det om mina libhaberier, anknyter sig genom férmedling av
min så kallade dlsklingsblomma, kronärtskockan, till den från
de glåmda blommorna utgående tankekedjan. Bakom kronårt-
skockan ligger minnet av Italien å ena sidan och å andra sidan
minnet av en barndomsscen, varmed jag inlett mina sedan så
intima férbindelser med böcker. »Botanisk» år alltså i drómmen
en verklig knutpunkt, vari talrika tankegångar sammantriffa,
som, efter vad jag kan försäkra, i den föregående dagens
samtal med allt fog hade bragts i sammanhang. Man befinner
sig också hår mitt i en tankarnas fabrik, som år

ett misterstycke i våvkonst lik,
där fram och åter skôttlarne sväva;

ett tramp... och tusen trådar viva
ett enda slag, och obesett
de flyta i tusen punkter till ett,"

»Monografi» i drómmen anknyter iter till två ámnen, mina
studiers ensidighet och mina libhaberiers dyrbarhet.

? Svenska citatet ur Viktor Rydbergs översättning av Goethes Faust, första
delen. Overs. anm.

DROMARBETET 173

Av denna första undersökning fär man intrycket att delarna
»botanisk» och »monografi» blivit upptagna i drómmen, därfôr
att de kunna uppvisa flersidiga beröringar med de flesta
drömtankarna, alltså utgôra knutpunkten vari många av dröm-
tankarna sammanträffa, eller därför att de med hänsyn till
drómtydningen äro mdngiydiga. Man kan också på annat sätt
uttrycka detta faktum och såga: Var och en av drôminne-
hållets delar visar sig som ôverdeterminerad eller flerfaldigt re-
presenterad i dromtankarna.

Vi gôra vidare erfarenheter, om vi prôva drômmens ôvriga
beståndsdelar med hänsyn till deras fôrekomst i drômtankarna.
lanschen, som jag slår upp, hånsyftar (jfr analysen, s. 74)
på ett nytt åmne, mina kollegers kritik av mina arbeten, och
på ett redan i drômmen foretritt, mina libhaberier, dessutom
på ett barndomsminne, en scen, vari jag river sönder en bok
med fårgade planscher. Det torkade våxtexemplaret rr vid
gymnasistupplevelsen med herbariet och framhäver särskilt
detta minne. Jag ser alltså, av vilken art førhållandet mellan
dróminneháll och drómtankar år. Drómmens delar dro icke
blott flerfaldigt determinerade av drômtankarna utan de enskilda
dromtankarna äro också flerfaldigt företrädda i den manifesta
drômmen. Från en del av drómmen fôra associationsvägar till
flera dromtankar men också fora vägar från en drómtanke till
flera av dr⑥mmens beståndsdelar. Drômbildningen sker alltså
inte så, att den enskilda drómtanken eller en grupp av sådana
limnar en fórkortning av sig sjålv till dróminnehállet, och
sedan nista drómtanke en nåsta fórkortning som representation
ungefår som folkrepresentanter våljas ur en befolkning. Utan
drómtankarnas hela massa undergår en viss bearbetning, genom
vilken dess mest och båst understådda delar tråda fram ur
massan för intráde i dróminnehśllet. Vilken dróm jag ân
underkastar en sådan prôvning, alltid finner jag samma grund-
satser bekriftade, att drômdelarna bildas av drémtankarnas hela
massa och att varje av dem år flerfaldigt determinerad av drém-
tankarna.

Det år säkert icke överflödigt att visa denna relation mellan

174 DROMTYDNING

drôminnehäll och drómtankar med ett nytt exempel, som ‏סט‎
‎märker sig genom särskilt konstfull sammanslingring av de
ómsesidiga fórbindelserna. Drómmen hárrór från en patient,
som jag behandlade for klaustrofobi (ingest i slutna rum).
Det skall snart visa sig, varfér jag finner mig foranledd att
kalla denna ovanligt sinnrika drômbildning

2.

En skin drôm.

Han åker i stort sållskap in på X-gatan, dir det finns ett
anspriklost härbärge (vad icke år fallet). I dess rum spelas
teater; han sjålv år ån publik, ån skådespelare. Till slut såges,
att man måste klåda om sig for att återvånda in i staden. En
del av personalen hånvisas till parterr-rummen, en annan till
rummen i førsta våningen. Dårpå uppstår en strid. De som
iro ovanför fôrarga sig, att de på nedra botten ännu inte äro
firdiga, si att de inte kunna komma ned. Hans bror ir ovan-
før, han själv nedanför, och han forargar sig Over brodern,
att man blir så påskyndad. (Detta parti oklart.) Det var før
övrigt redan vid ankomsten bestämt, vem som skulle vara
ovanfôr och vem nedanfør. Dårpå går han ensam øver den
backe, som X-gatan bildar åt staden till, och han går så tungt,
så módosamt, att han inte kommer från stillet. En åldre herre
sällar sig till honom och far ut i invektiv mot konungen av
Italien. Vid slutet av backen går han dårpå mycket låttare.

Besvåren vid stigningen voro så tydliga, att han efter upp-
vaknandet еп stund tvekade om det var dröm eller verklighet.

Det manifesta innehållet av denna dröm kan man näppeligen
berómma. Tydningen vill jag mot regeln begynna med den
del, som av drómmaren betecknades som den tydligaste.

Det drémda och sannolikt i drömmen verkligt förnumna tryc-

DROMARBETET 175

ket, andtåppan vid det m⑥dosamma stigandet år ett symtom,
som patienten før ett antal år sedan verkligen haft och då sattes
jåmte andra i samband med en (sannolikt blott i hysterisk
sinnesfôrfattning inbillad) tuberkulos. Vi känna redan den før
drómmen egendomliga sensationen att himmas i gången från
exhibitionsdrómmarna och finna hår iter, att den 5
som ett alltid till hands liggande material før någon annan
framstållnings ändamål. Den del av drömmen, som beskriver
hur stigningen i början var besvärlig och hur det blev låttare
i slutet av backen, erinrade mig vid drómmens berättande om
den bekanta misterliga inledningen till 4. Daudets Sappho.
Dir bir en ung man den ålskade uppfor trapporna, i børjan
liksom fjåderlått, men ju hogre han stiger, dess mera trycker
hon på hans armar, och denna scen blir symbolisk før før-
hållandets fortsåttning: Daudet vill med skildringen hårav mana
ungdomen att icke 51654 en allvarlig bøjelse på flickor av låg
härkomst och ett tvivelaktigt fôrflutet." Ehuru jag visste, att
min patient nyligen underhållit och upplôst en fôrbindelse
med en dam från teatern, våntade jag likvål inte att finna
mitt tydningsinfall riktigt. For óvrigt var det ju i Sappho om-
vånt mot i dråmmen. I den senare var stigningen i børjan
svår och senare litt, i romanen tjinade den som symbol før
tanken att det man først bår lått, slutligen kan visa sig som
en tung bôrda. Till min fôrväning anmårkte patienten, att min
tydning stämde mycket vil med den pjäs, som han kvällen
fore drömmen sett på teatern. Stycket hette: »Runt om Wien»,
och skildrade en flickas levnadslopp, som först år anständig,
sedan övergår till demimonden, anknyter förhållanden med
högtstående personer, därmed »kommer upp i højden», men
slutligen »sjunker allt djupare». Stycket hade också erinrat
honom om ett annat, for några år sen spelat, som haft titeln
»Steg för steg», och på vars annonsplakat man sig en stege.

Nu den vidare tydningen. Vid X-gatan hade skådespelerskan

1 Jag hänvisar också for rätt uppfattning av diktarens framställning till den
följande i avdelningen om drümmens symbolik meddelade betydelsen av stig-
ningsdrómmarna.

176 DROMTYDNING

bott, med vilken han underhållit det sista, førbindelserika
førhållandet. Något virdshus finns det inte på denna gata.
Men når han før damens skull tillbragte en del av sommaren
i Wien, hade han stigit av vid ett litet hotell i nårheten. Di
han låmnade hotellet, sade han till kusken: »Jag år glad, att
jag åtminstone inte fått någon ohyra> (for övrigt en av hans
fobier). Varpa kusken: »Hur kan man också ta in hår. Det
år ju inget hotell, egentligen bara ett hårbårge.»

Till gåstgiveriet erinrar han sig strax ett citat:

Jag minns en vård så undermild
hos vilken gåst jag varit.

Men virden i Uhlands dikt år ett åppletråd.
Nu fortsåtter ett andra citat tankekedjan:

Faust (dansar med den unga).
Jag drömde skönt en morgonstund,
en apel stod uti en lund,
där lyste sköna äpplen två,
de tjuste mig, jag steg uppå.

Den sköna.
Små äpplena ha tjust envar
bland män och det från Edens dar,
Ack, hjärtans glad jag lilla
att ock min täppa äpplen bär.

Det är inte ringaste tvivel möjligt om vad som menas med
äppleträdet och äpplet. En vacker barm hörde också till de
främsta attraktioner, varmed skådespelerskan hade fängslat min
drömmare.

Jag hade enligt analysens sammanhang all grund att anta,
att drömmen gick tillbaka till ett intryck från barndomen. Om
detta var riktigt, så måste den föra tillbaka till den nu trettioårige
mannens amma. För barnet är ammans bröst härbärget. Amman
liksom Daudets Sappho framträda som anspelan på den nyligen
lämnade älskarinnan.

I drömmen visar sig också patientens bror, och denne är

1 Ur Viktor Rydbergs Faustöversüttning. Övers anm.

DROMARBETET 177

därvid ovanför, han själv nedanför. Detta år återigen еп om-
vändning av det verkliga förhållandet, ty brodern har, efter
vad jag vet, fôrlorat sin sociala position, men min patient be-
hållit sin. Drômmaren undvek att vid återgivande av drómmen
siga, att brodern varit ovanfór och han sjålv »parterr».
Det hade varit ett alltfôr tydligt yttrande, ty man såger hos
oss, att en månniska år »parterr», når hon forlorat förmögenhet
och stållning. Det måste nu ha en mening, att drómmaren
hår framståller något omvånt råtta førhållandet. Omvåndningen
måste också gålla for en annan førbindelse mellan dromtankar
och dróminneháll. Det finns åven en hånvisning i drómmen,
hur denna omvändning bor førstås, nåmligen tydligen vid
dess slut, dir det med stigningen förhåller sig omvänt mot i
Sappho. Man ser hår lått, vilken omvåndning år menad: i Sappho
bår mannen kvinnan, som står i sexuell førbindelse med
honom; i drômtankarna år det alltså omvånt fråga om en
kvinna, som bår mannen, och då detta blott kan intråffa i
barndomen, har drömmen hår iter avseende pi amman, som
tungt bår på dibarnet. Drémmens slut lyckas alltså att fram-
stålla Sappho och amman i samma antydning.

Liksom namnet Sappho valts av diktaren icke utan hånsyft-
ning på lesbisk kirlek, så håntyda de delar av drømmen, i
vilka personer äro sysselsatta ovanför och nedanför, på fantasier
av sexuellt innehåll, vilka uppta drômmaren och som under-
tryckta begår icke sakna sammanhang med hans neuros. Att det
år fantasier och icke minnen av verkliga håndelser som på
detta sitt framstållas i drommen, anger icke sjålva drômtyd-
ningen. Den ger oss ett tankeinnehåll och överlåter åt oss att
faststålla dess realitetsvårde. Verkliga och fantiserade håndelser
framtrida hår — och icke blott hår utan åven vid skapande
av viktigare psykiska bildningar in drémmar — nårmast som
likvårdiga. Stort sållskap betyder, som vi redan veta, hemlighet.
Brodern år ingenting annat in den till barndomsscenen till-
bakafantiserade representanten før alla senare rivaler hos kvinnan.
Episoden om herrn, som år forargad på kungen av Italien,
syftar genom förmedling av en färsk och i sig likgiltig händelse
12. — Freud, Drömtydning.

178 DROMTYDNING

iterigen på intringandet av personer av lägre klass i hôgre
sällskap. Det är som om vid sidan av den varning Daudet ger
ynglingen skulle ställas en liknande, som giller det diande
barnet.!

Som tredje exempel meddelar jag den partiella analysen av en
drôm, fôr vilken jag har att tacka en äldre, under psykoanalytisk
behandling stående dam. Motsvarande de svåra ångesttillstånd,
varav den sjuka led, innehóllo hennes drómmar ett mycket
rikt sexuellt material, vilket, då hon først upplystes hårom, lika
mycket óverraskade som forskrickte henne. Då jag icke kan
slutfóra drómtydningen, synes drómmaterialet sonderfalla i flera
grupper utan synbart sammanhang.

3.
Drómmen om skalbaggen.

Drominneháll: Hon kommer att tinka på att hon har två
skalbaggar i en ask, som hon måste ge friheten, emedan de
eljest kvåvas. Hon ôppnar asken, skalbaggarna iro helt matta,
en flyger ut genom det öppna fonstret, den andra krossas av
fonsterramen, då hon stinger fonstret, såsom någon ber henne
om. Kånslor av åckel.

Analys: Hennes man år bortrest, den fjortonåriga dottern
sover i sången bredvid henne. Barnet går henne uppmårksam
på, att en mal fallit i vattenglaset, men hon fôrsummar att ta
upp den och beklagar på morgonen det stackars djuret. I
hennes aftonlektyr beråttas, att pojkar kasta en katt i kokande
vatten, och djurets ryckningar skildras. Det år de båda i och
før sig likgiltiga dromanledningarna. Åmnet grymhet mot djur

! Den fantastiska naturen hos den på drSmmarens amma syftande situa-
tionen belyses ytterligare därav, att amman i detta fall var modern. Jag er-
inrar for óvrigt om den unge mannen, som i anekdoten (s. 103) beklagar, att
inte båttre ha utnyttjat situationen hos sin amma. Samma kinsla år vål kållan
till denna dróm.

DROMARBETET 179

sysselsåtter henne vidare. Hennes dotter var for några år sen,
då de bodde på sommarnôje någonstådes, mycket grym mot
djur. Hon skaffade sig en fjårilssamling och begårde arsenik
till fjårilarnas dôdande. En gång hånde, att en nattfjåril flog
en lång stund omkring i rummet med nålen genom kroppen,
en annan gång funno de några larver, som bevarats till for-
puppning, ihjilhungrade. Samma barn brukade vid ånnu spå-
dare ålder riva av vingarna på skalbaggar och fjärilar. Nufôr-
tiden skulle hon rysa tillbaka før alla dessa grymma hand-
lingar, hon har blivit mycket snäll.

Denna motsägelse sysselsätter henne. Den erinrar henne om
en annan motsågelse, den mellan utseende och sinnelag, så-
som den skildras i Adam Bede av George Eliot. En vacker,
men fåfing och rått dum flicka och vid hennes sida en ful
men ådel. Aristokraten, som fôrfôr den lilla gåsen, à ena sidan
och arbetaren å den andra, som kånner och uppfør sig som
en gentleman. Sådant kan man inte utanpå se på folk. Vem
kunde se på henne, att hon plågas av sinnliga ónskningar?

Samma år, som hennes barn anlade sin fjårilssamling, led
trakten svårt av en skalbaggsepidemi. Barnen rasade mot
baggarna, krossade dem grymt. Hon sig den gången en mån-
niska, som rev av vingarna på en skalbagge (originalet: Mai-
kåfer) och sedan åt upp kroppen. Hon år sjålv fodd i maj,
gifte sig också i maj. Tre dagar efter brållopet skrev hon ett
brev hem till forildrarna om hur lycklig hon var. Hon var
det ingalunda.

Aftonen føre drømmen hade hon blåddrat i gamla brev och
föreläst for de sina åtskilliga allvarliga och komiska brev,
bland annat ett hôgst lôjligt brev från en pianolårare, som
gjort henne sin kur, då hon var flicka, vidare ett brev från en
aristokratisk beundrare.*

Hon gør sig forebrielser for att en av hennes dåttrar fått i
sin hand en dålig bok av Maupassant.” Arseniken, som hennes

1 Detta Аг drómmens egentliga inspirationskålla.
2 Att utfylla: Sådan lektyr ir gift for en ung flicka. Själv hade hon i sin
ungdom hämtat mycket ur förbjudna böcker.

180 DROMTYDNING

barn begårt, erinrar henne om de arsenikpiller, som återge
Duc de Mora i Daudets Naboben ungdomskraften.
Till »ge friheten» i drömmen faller henne in stillet i Troll-
fløjten:
Till kårlek kan jag ej dig tvinga,
men frihet får du därför ej.

Till skalbagge vidare en replik av Käthchen:
Som ollonborren svärmar du kring mig.

Dåremellan Tannhåuser: »Av ont begår din sjål år full.»

Hon lever i oro och bekymmer før sin frånvarande man.
Fruktan att någonting skall stöta till på hans resa, yttrar sig i
talrika fantasier på dagen. Kort fórut hade hon i sina omed-
vetna tankar under analysen funnit en klagan ôver hans »gubb-
aktighet». Den änsketanke, som drömmen i fråga gömmer,
låter kanske låttast gissa sig, om jag beråttar, att hon flera
dagar före drömmen plötsligt mittunder sina sysslor upp-
skrämdes av det mot hennes man riktade imperativet: »Gå
och häng dig.> Det visade sig, att hon några timmar förut
någonstädes hade läst, att vid hängning inträffar en kraftig
erektion. Det var önskan om denna erektion, som i denna
skräckinjagande förklädnad återvände ur sin förvisning. »Gå
och häng dig» ville säga så mycket som: »Skaffa dig en erek-
tion till varje pris.» Dir Jenkins’ arsenikpiller i Naboben höra
bit, men det var också bekant for patienten, att man bereder
det starkaste afrodisiakum, kantaridin, genom sónderkrossande
av skalbaggar (spanska flugor). Det år denna mening, på vilken
drômmens huvudbeståndsdel syftar.

Fänstrens oppnande och stängande tillhôr de ständiga tviste-
åmnena med mannen. Hon sjålv vill ha frisk luft i singkam-
maren, hennes man år rådd før luft. Kånsla av matthet år det
huvudsymtom, som hon haft att klaga över i dessa dagar.

1 En vidare tankegång for till samma diktares Penthesileia: grymhet mot
den älskade. 一 Kåthehen:-Kåthchen von Heilbronn av Heinrich v Kleist.

DROMARBETET 181

4.
Fortátning av personer i drômmen.

Vid de tre senast anfôrda drómmarnas utredning har jag
genom ordens kursivering tillkånnagivit, då någon av drém-
delarna återvånder i drômtankarna før att visa de fôrras fler-
faldiga fôrbindelse. Men då analysen for ingen av dessa drôm-
mar slutfôrts, kan det vil lôna sig att visa innehållets ôver-
determinering också på en utfôrligt analyserad drøm. Jag
viljer den från ovan kinda infektionsdrómmen. Vi skola hår
utan moda inse, att fôrtätningsarbetet vid drômbildningen be-
tjånar sig av mer án ett medel.

Dróminnehállets huvudperson år min patient Irma, som ses
med henne i verkligheten tillkommande drag och som sålunda
nårmast fôreställer sig själv. Men den stållning hon intar, då
jag i drömmen undersöker henne vid fönstret, år hämtad från
minnet av en annan person, den dam, mot vilken jag skulle
vilja utbyta min patient, såsom drômtankarna visa. Sävitt Irma
visar en difteritisk beliggning, varvid bekymret för min åldsta
dotter erinras, övergår hon till att framställa detta mitt barn,
bakom vilket återigen genom førknippning med namnlikheten
döljer sig en genom förgiftning förlorad kvinnlig patient.
Under drémmens vidare forlopp åndras vidare betydelsen av
Irmas person utan att dock hennes i drómmen sedda bild
åndrar sig: hon blir till ett av de barn, som vi undersóka pá
barnkliniken, varvid mina vånner visa sina olika temperament.
Overgången fôrmedlas uppenbart av tanken på min dotter, som
år ett barn. Genom sin motsträvighet mot munóppnandet blir
Irma en anspelan på en annan, en gång av mig undersokt
dam och vidare i samma sammanhang på min egen fru. I de
sjukliga forindringar jag upptickte i hennes hals hade jag
dessutom sammanfórt anspelningar på en hel rad andra per-
soner.

Alla dessa personer, som jag stóter på vid undersókningen

182 DROMTYDNING

av Irmas drômgestalt, upptråda inte i kroppslig skepnad i
drömmen. De gömma sig bakom Irma, som på detta sätt ut-
gestaltas till en samlingsbild med allehanda motsigelsefulla
drag. Irma blir en representant for dessa andra, vid förtät-
ningsarbetet offrade personer, i det jag hos henne liter for-
siggå allt vad drag for drag erinrar om dessa personer.

Jag kan också på annat sått for drômfôrtätningen skaffa mig
en blandperson, i det jag till en drômbild fôrenar aktuella drag
av två eller flera personer. På det sittet har dir M. i min
dröm uppstått, han bir d:r M:s namn, talar och handlar som
han, men hans fysiska karaktår och hans lidande tillhora en
annan person, min åldsta brors; ett enda drag, det bleka ut-
seendet år dubbelt determinerat, då det i verkligheten år ge-
mensamt for båda personerna.

En liknande blandperson år d:r К. i min onkeldróm. Men
hår år drômbilden ånnu på annat sått bildad. Jag har inte fôr-
enat drag, som tillhéra den ena, med den andras drag, och
dårmed førkortat vars och ens erinringsbild med vissa drag,
utan jag har gjort på samma sått som Galton framskaffar sina
familjeportrått, nåmligen projicierat den ena bilden på den
andra, varvid de gemensamma dragen framtrida forstirkta och
de icke samstimmande utplåna varandra och bli otydliga i
bilden. I onkeldrómmen framspringer som fôrstärkt drag i den
båda personerna tillhôriga och därför suddiga bilden det blonda
skågget, som dessutom innehåller en anspelan på min far och
på mig sjålv, formedlad genom den gemensamma fôrbindelsen
till skåggets grånande.

Framställandet av samlings- och blandpersoner år ett av dróm-
fortitningens förnämsta arbetssätt. Det skall snart bli anledning
att behandla det i annat sammanhang.

Infallet »dysenteri» i injektionsdråmmen år likaledes på flera
sått determinerat, endels genom ljudlikheten med difteri, endels
genom sambandet med den av mig till Orienten skickade
patienten, vars hysteri feltolkats.

Som ett intressant fall av førtåtning framtråder också ordet
»propylen» i drômmen. I drémtanken fanns inte propylen

DROMARBETET 183

utan »amylen». Man kunde mena, att hår vid drómbildningen
forsiggitt en enkel førskjutning. Så år det också, men denna
fôrskjutning tjånar fôrtätningens åndamål, såsom fôljande till-
lägg till drômanalysen visar. Om min uppmärksamhet ännu
ett ögonblick stannar vid ordet propylen, si märker jag dess
ljudlikhet med »propyléer». Men propyléer finnas inte bara i
Aten utan också i Miinchen. I denna stad har jag ett år fore
drómmen uppsôkt min då svärt sjuka ván, vars erinrande blir
omisskånnligt genom det strax efter propyléer följande ordet
trimetylamin i drômmen.

Jag fôrbigär den påfallande omståndigheten att hår och eljest
vid dromanalyser associationer av det mest olika virde be-
gagnas som likvårdiga vid tankefôrknippningar och ger efter
før frestelsen att i en åskådlig bild fôreställa mig processen vid
ersåttandet av drómtankens amylen med propylen i drôm-
innehållet. .

Hår befinner sig å ena sidan föreställningsgruppen av min
vin Otto, som inte førstår mig, ger mig oritt och skånker
mig amyldoftande likör; dir à andra sidan, fórbunden av mot-
satsen, den av min vin Vilhelm, som fórstár mig, skulle ge
mig rätt och som jag har att tacka for så många värdefulla
meddelanden, bland annat över sexualprocessernas kemi.

Vad i gruppen Otto särskilt bor vicka min uppmärksamhet,
år bestämt av de färska, dromvickande anledningarna; amylen
hor till de utvalda, for dróminnehállet predestinerade ele-
menten. Den rika førestållningsgruppen Vilhelm får liv just
genom motsatsen till Otto och hår framhåvas de element, som
klinga samman med de redan i gruppen Otto uppvåckta. I hela
denna drôm studsar jag ju från en person, som våcker mitt
misshag, till en annan, som jag efter ónskan kan stilla upp
emot denna; jag framkallar drag før drag den senare vånnen
gentemot min vedersakare. Så våcker amylen hos Otto också
i den andra gruppen minnen ur kemiens krets; trimetylamin,
understôtt från flera hill, når upp i dréminnehållet. Också
amylen skulle kunna ofôrvanskat komma in i dróminnehállet,
men det undergår inverkan från gruppen Vilhelm, i det ur

184 DROMTYDNING

hela den minneskrets, som detta namn ôverskyggar, ett ele-
ment framsôkes, som kan ge en dubbel determinering av
amylen. I nårheten av amylen ligger for associationen propylen;
ur Vilhelms krets åter kommer Miinchen med propyléerna
detta ord till motes. I propylen 一 propyleer sammantriffa
bågge forestillningskretsarna. Liksom genom en kompromiss
kommer då detta mellanelement in i dróminneháller. Det har
hår skapats ett gemensamt mellanled, som tillåter flerfaldig deter-
minering. Vi se hår påtagligt, hur en flerfaldig determinering
måste underlätta framtrångandet in i dróminnehállet. Till denna
mellanbildnings tjånst har utan betånkande fôretagits en upp-
mårksamhetens forskjutning från det egentligen menade till
något för associationen nåraliggande.

Studiet av infektionsdrômmen tillåter oss redan att ge en
viss ⑥versikt av fôrtätningsprocesserna vid drómbildningen. Vi
ha lärt känna urvalet av de flerfaldigt i drómtankarna fóre-
kommande elementen, bildningen av nya enheter (bland-
personer), och framstållningen av gemensamma mellanled som
enskildheter i fôrtätningsarbetet. Vartill fôrtätningen tjånar och
varigenom den befordras, skola vi først fråga oss, når vi i
sammanhang vilja fatta de psykiska processerna vid drómbild-
ningen. Vi må nu nója oss med faststållande av drômfôrtät-
ningen som en viktig relation mellan drómtankar och drôm-
innehåll.

5

Ordførtåtningen i drömmen.

Gripbarast blir drômmens fôrtätningsarbete, då det valt ord
och namn till sina fóremál. Ord behandlas ôverhuvud ofta i
drômmen som ting och erfara då samma sammansåttningar,
förskjutningar, ersättningar och sålunda också fôrtätningar som
tingfórestillningar. Komiska och sällsamma ordskapelser äro
resultatet av sådana drómmar. Då en gång en kollega ôversände
mig en av honom førfattad uppsats, vari en nutida fysiologisk
upptåckt syntes mig ôverskattad och framfør allt omtalades i

DROMARBETET 185

Overdrivna uttryck, så drömde jag fôljande natt en sats, som
uppenbart hade avseende på denna avhandling: »Det år en
verkligen norekdalisk stil.» Ordbildens upplösning beredde mig
først svårigheter. Det var inte tvivelaktigt att den ville ge ett
parodiskt uttryck for de superlativiska »kolossal, pyramidal»,
men varifrån den hårstammade, var inte lått att såga. Slutligen
sonderfoll for mig ordbesten i de båda namnen Nora och
Ekdal ur två bekanta skådespel av Ibsen. Av den førfattare,
vars sista opus jag på detta sått i drommen kritiserade, hade
jag nyligen låst en uppsats över Ibsen.

I en långre forvirrad dröm av mig, som har till skenbar
medelpunkt en sjoresa, førekommer, att den nårmaste stationen
har till namn Hearsing och den dårpå fôljande Fliess. Det sista
år namnet på min vån i B., som ofta varit min resas mål.
Hearsing år kombinerat av namnen på vår wienska lokalbana,
som ofta slutar på -ing: Hietzing, Liesing, Mödling (Medelitz,
meae deliciae, år det gamla namnet, alltså »min fröjd») och det
engelska Hearsay = hôrsägen, vilket tyder på fortal och har
fôrbindelse med den likgiltiga drômväckaren från dagen fôrut,
en dikt i Fliegende Blätter av en fôrtalande dvårg, kallande sig
»Siger-han-har-han-sagt>. Førbindelse av slutstavelsen -ing
med namnet Fliess ger Vlissingen, en hamn, dår just min
bror stiger i land, då han från England kommer på besøk till
oss. Det engelska namnet på Vlissingen år emellertid Flushing,
vad på engelska betyder rodnad och erinrar om patienter
med rodnadsskråck, som jag behandlar, också om en publika-
tion av Bechterew Over denna neuros, som berett mig fôrargliga
fôrnimmelser.

En annan gång hade jag en dróm, som bestod av två skilda
delar. Den ena år det livligt erinrade ordet »autodidasker»,
den andra återger blott noggrant en flyktig och oskyldig
fantasi for några dagar sen, att jag måste såga professor N.,
då jag nåsta gång råkade honom: »Patienten, ⑥ver vars till-
stånd jag senast konsulterat Er, lider verkligen endast av en
neuros, alldeles som № fórmodat.» Det nybildade »autodidasker»

186 DROMTYDNING

har nu icke blott att uppfylla fordran, att det skall innehilla
och foretrida en komprimerad mening, men denna mening
bor också stå i gott sammanhang med min i drommen upp-
repade fóresats att ge professor N. denna tillfredsstállelse.

Nu sónderdelar sig litt autodidasker i auktor (på tyska Autor),
autodidakt och Lasker, vartill Lassalle slater sig. De førsta orden
fora till drómmens 一 denna gång betydelsefulla 一 anledning.
Jag hade tagit hem till min fru flera band av en bekant författare,
som var vån med min bror och som, efter vad jag fått veta,
kommer från samma plats som jag (J. J. David). En afton
talade hon med mig om det djupa intryck den sorgliga historien
om en fôrkommen talang i en av de Davidska novellerna gjort
på henne, och vårt samtal riktade sig dårpå till de spår av
begåvning, vi iakttogo hos våra egna barn. Alltjämt behärskad
av den ståmning lektyren ingivit henne, gav hon uttryck åt
en ångslan, som rórde barnen, och jag trôstade henne med
anmårkningen, att just sådana faror kunna avvåndas genom
uppfostran. Under natten har min tankegång i åmnet fortsatt,
upptagit min frus bekymmer och invåvt åtskilligt annat. Ett ytt-
rande, som diktaren haft till min bror rórande giftermål, visade
mig en biväg, som kunde föra till framställningen i drömmen
Denna våg ledde till Breslau, dår en dam, som var en nåra vån
till oss, med anledning av sitt giftermål bosatt sig. Før oron att
gå under genom kvinnan, som har bildat mina drômtan-
kars kårna, fann jag i Breslau bekråftelse med två exempel,
Lasker och Lassalle, som tillika tillåtit mig framstålla de båda
slagen av detta olycksdigra inflytande. Detta »chercher la
femme», vari dessa tankar lita sammanfatta sig, for mig i
en annan mening till min ånnu ogifta bror, som heter Alexander.
Nu mårker jag, att Alex, den førkortning vi bruka på namnet,
nästan låter som en omställning av Lasker, och att detta.
moment bör ha medverkat till att fôra mina tankar in på
omvägen över Breslau.

Leken med namn och stavelser, som jag här driver, inne-

|! Lasker dog av progressiv paralys, alltså av följderna av den hos kvinnan
förvärvade infektionen (Iues); Lassalle, som bekant, i duell för en dams skull

DROMARBETET 187

håller ånnu en annan mening. Den fôreträder ónskan om ett
lyckligt familjeliv for min bror: och det på följande sätt. I
konstnårsromanen L'oeuvre, som till sitt innehåll måste ligga
nåra mina drômtankar, har diktaren som bekant i en episod
skildrat sig sjålv och sin egen familjelycka och upptråder dår
under namnet Sandoz. Sannolikt har han vid namnférvandlingen
inslagit fôljande vig. Zola ger vid omvåndning av namnet —
som barn så gårna bruka göra 一 Aloz. Men detta forefoll
honom vil ännu for tydligt. Därför ersatte han den första
stavelsen Al, som också inleder namnet Alexander, med den
tredje stavelsen i samma namn, och dårmed bildades Sandoz.
På liknande sått har också mitt autodidasker uppstátt.

Min fantasi, att jag beråttar for prof. N., att den av oss
bida undersökta sjuke blott lider av en neuros, har på följande
sått kommit in i min drôm. Kort fore mitt arbetsårs slut fick
jag en patient, inför vilken min diagnostik limnade mig i
sticket. Man kunde anta men inte bevisa ett svårt organiskt
lidande, kanske en ryggmärgsfôrändring. Att bestimma fallet
som en neuros hade varit lockande och gjort slut på alla
svårigheter, om icke den sexuella anamnesen, som jag begår
før att konstatera en neuros, så energiskt tillbakavisats av den
sjuke. I min fórligenhet sókte jag hjålp hos den läkare, som
jag som månniska vôrdar mest — jag år ej ensam därom —
och før vars auktoritet jag snarast böjer mig. Han hårde mina
tvivel, kallade dem berittigade och menade dårpå: »Iakttag
mannen vidare, det år nog en neuros.> Då jag vet, att han
inte delar mina åsikter om neurosers etiologi, tillbakahôll jag
min motsigelse men dolde inte min bristande tro på framgång
och på hans utsago. Några dagar senare meddelade jag den
sjuke, att jag ingenting kunde gôra åt honom och rådde
honom att vända sig till en annan. Till min hôgsta ôverrask-
ning bôrjade han då be mig om førlåtelse for att han ført mig
bakom ljuset; han hade skåmts så fôrskräckligt, och nu av-
slôjade han før mig just det stycke sexuell etiologi, som jag
våntat och som jag behåvde for antagandet av en neuros.
Jag kånde låttnad men också blygsel. Jag måste tillstå før mig

188 DROMTYDNING

att min rådgivare, åven utan hånsyntagande till anamnesen,
hade sett riktigare in jag. Jag besløt att siga honom det, når
jag âtersig honom, säga honom, att han haft rätt och jag orätt.

Just detta gór jag nu i drömmen. Men vad før slags ⑥nske-
uppfyllelse skall det vara, att jag har orätt? Just det år emeller-
tid min ônskan: jag skulle vilja ha orätt i mina farhågor eller
jag skulle vilja, att min fru, vars farhågor jag tillignat mig i
drômmen, hade orått. Det åmne, på vilket frigan om att få
rått eller orått har avseende i drømmen, år icke avlågset från
det for drómtankarna verkligt intressanta. Det rör sig om
samma alternativ: den organiska eller funktionella skada
mannen åsamkas genom kvinnan, eller egentligen genom sexual-
livet: paralysi eller neuros, till vilken senare såttet for Lassalles
undergång mera löst ansluter sig.

Professor N. spelar en roll i denna fast sammanfogade —
och vid noggrann tydning alldeles genomskinliga — drøm,
icke blott på grund av denna analogi och min änskan att ha
orått, och ett därtill kommande, samverkande motiv: att han
har forbindelse med Breslau och vår dir boende våninnas
familj, utan också på grund av fôljande lilla händelse, som
anslôt sig till vår konsultation. Sedan han med uttalande av
denna fôrmodan blivit färdig med samtalets medicinska del,
ôvergick han till personliga åmnen: »Hur många barn har
ni nu?» — »Sex.» — En âtbärd av respekt och betinksam-
het. — »Gossar och flickor?» — »Tre och tre, det år min
stolthet och min rikedom.» — »Jaja, men ni får se upp, med
flickorna går det ju bra, men pojkarna göra en senare svårig-
heter vid uppfostran.» — Jag invånde att de hittills hade varit
rått beskedliga. Uppenbart behagade mig den andra diagnosen
om. mina pojkars framtid lika litet som den fôrra, att min
patient blott hade en neuros. Dessa båda intryck åro sålunda
fórbundna genom kontiguitet, genom upplevelse i ett drag,
och om jag upptar historien om neurosen i drômmen, ersätter
jag med den samtalet om uppfostran, som har ånnu nårmare
sammanhang med drómtankarna, då det så nära rör vid min
frus senare yttrade bekymmer. Så finner även min ångest, att

DROMARBETET 189

N. skall få rått med sin anmårkning om svårigheterna vid
gossarnas uppfostran, tilltride till dróminnehállet: den góm-
mer sig bakom framställningen av min önskan att jag med
samma farhågor skall ha oritt. Denna fantasi tjånar ofôrändrat
framstållningen av alternativets båda motsatta led.

Drômmens ordførbindelser likna mycket de vid paranoia
bekanta, som icke saknas vid hysteri och tvångsførestållningar.
Barnens språkkonster, som stundom behandla orden alldeles
som ting, också uppfinna nya språk och artificiella ordfogningar,
äro hår den gemensamma källan för drömmen liksom for
psykoneuroserna.

Analysen av drommens vansinniga ordbildningar år sårskilt
ågnad att belysa dromarbetets fortitningsverk. Man må av det
hår upptagna ringa urvalet av exempel icke sluta, att detta
material år sållsynt eller blott undantagsvis iakttages. Det år
tvårtom mycket vanligt, men drômtydningens beroende av den
psykoanalytiska behandlingen har till fóljd, att blott ett fåtal
exempel annoteras och meddelas och att de meddelade ana-
lyserna mest äro begripliga blott for kånnaren av neurospato-
logien. Så en dröm av dir Karpinska (Int. Zeitschr. f. Psy-
choanalyse II, 1914), som innehåller den meningslôsa ord-
bildningen Svingnum elvi. Vårt omnåmnande år ånnu det fallet,
att i drómmen framtråder ett i och for sig icke betydelselóst
ord, som emellertid, avlågsnat från sin egentliga mening,
sammanfattar skilda andra betydelser, till vilka det fórháller
sig som ett »meningslåst» ord. Detta år fallet i en dróm av
en tioårig gosse, som 7. Tausk (Zur Psychologie der Kinder-
sexualitåt, Int. Zeitschr. f. Psych. I, 1913) meddelar. Kate-
gori betyder hår det kvinnliga genitalet och »kategoriera» så
mycket som urinera.

Dir i en dróm ett talande fórekommer, vilket som sådant
uttryckligt skiljes från tankar, då gåller som undantagslôs regel,
att talet i drômmen hårstammar från ett erinrat tal i drôm-
materialet. Talets ordalydelse år antingen ofôrvanskat bibe-
hållet eller litt førskjutet i uttrycket. Ofta år drômtalet samman-
fogat av skilda minnen av yttrade repliker; ordalydelsen har

190 DROMTYDNING

därvid fôrblivit densamma, men meningen blivit flertydig eller
en annan. Drômtalet tjånar icke sållan som blott anspelan
på en hindelse, vid vilken det erinrade yttrandet förekom.

I.

Förskjutningsarbetet.

En annan, sannolikt icke mindre viktig relation mellan dröm
och drömtankar måste redan falla oss i ögonen, då vi samlade
exempel på förtätningen i drömmen. Vi kunde märka, att de
element, som i dröminnehållet trängde sig fram som dess vä-
sentliga beståndsdelar, ingalunda spelade samma roll i dröm-
tankarna. Och omvänt: vad i drömtankarna uppenbart är det
väsentliga innehållet, behöver i drömmen inte ens vara repre-
senterat. Den manifesta drömmen har förflyttat sin medelpunkt,
eller ordnat sitt innehåll kring andra delar som medelpunkt
än drömtankarna. Så är t. ex. i drömmen om den botaniska
monografien dröminnehållets medelpunkt tydligen delen »bo-
tanisk». I drömtankarna år det fråga om komplikationer och

1 Hos en av tvångsföreställningar lidande ung man, med för övrigt obe-

rörda och högt utvecklade intellektuella funktioner, fann jag nyligen det enda
undantaget från denna regel. De yttranden, som förekomma i hans dröm,
härstammade icke från hörda eller av honom själv gjorda men uttryckte oför-
vanskat ordalydelsen av hans tvångstankar, som i vaket tillstånd endast i för-
ändrad form kommo till hans medvetande.

Ett sådant sönderdelande och sammansättande av stavelser, som i drömmen
förekommer, ger oss i vaket tillstånd anledning till många slags skämt. Denna
boks första läsare och kritiker gjorde mot mig den invändningen, som de
följande sannolikt skola upprepa, att >drömmaren ofta förefaller för vitsig>.
Såvitt denna anmärkning vill innebära en förebråelse mot drömtydaren, så må
jag svara att jag för min del i den nakna verkligheten kan göra föga anspråk
på talangen att vitsa. Om mina drömmar förefalla vitsiga, så beror det inte
på min person utan på de egendomliga psykiska villkor, under vilka drömmen
bildas, och hänger intimt samman med vitsens och det komiskas natur. Dröm-
men blir vitsig, emedan den finner den rakaste och närmaste vägen till ut-
tryck av sina tankar spärrad; den blir det nödd och tvungen. I varje fall gav
mig denna förebråelse anledning att jämföra vitsens teknik med drömmens
arbete, vilket skedde i den 1905 offentliggjorda boken >Der Witz und seine
Beziehung zum Unbewussten.?

DROMARBETET 191

konflikter, som forpliktande prestationer kolleger emellan med-
fora, vidare om den førebråelsen, att jag bringar mina lib-
haberier for stora offer. Delen »botanisk» har i denna drôm-
tankarnas kärna överhuvud ingen plats, om den icke år löst
förbunden därmed genom еп motsatsställning, ty botanik till:
horde aldrig mina ålsklingsstudier. I min patients Sapphodrém
bilda upp- och nedstigandet, att vara ovanfór och nedanfór medel-
punkt; men dråmmen handlar om farorna av sexuella for-
bindelser med lågt stående personer, vadan blott ett moment
av drómtankarna, men detta i otillbørlig utbredning, synes in-
ginget i dróminnehállet. Liknande har i drómmen om skal-
baggarna, som har till åmne sexualitetens fôrbindelse med
grymheten, grymhetens moment åter uppträtt i dróminnehállet,
men i annan fórbindelse och után omnåmnande av sexualiteten,
alltså ryckt ur sitt sammanhang och dårmed forvandlat till
något fråmmande. I onkeldrómmen &terigen synes det blonda
skågget, som bildar dess medelpunkt, sakna all førbindelse med
den mening, storhetsónskningarna, som vi igenkånt som dróm-
tankarnas kårna. Sádana drómmar göra då med god rått ett
»fórryckt» intryck. I full motsats till dessa exempel visar då
drommen om injektionen på Irma, att vid dråmbildning de
enskilda elementen också kunna behålla den plats, som de inta
i drómtankarna.

Avslôjandet av denna nya, till sin innebørd växlande
relation mellan drómtankar och dróminnehill år først ägnat
att våcka vår fórváning. Om vi vid en psykisk process i det
normala livet finna, att en førestållning uttagits bland flera
andra och nått for medvetandet en sårskild livlighet, så bruka
vi anse detta resultat som ett bevis før, att den segrande føre-
stållningen åger en sårskilt hog psykisk betoning eller grad
av intresse. Vi göra nu erfarenheten, att denna de enskilda
delarnas betoning i drômtankarna icke blir bibehållen eller icke
kommer i betraktande för drómbildningen. Det finns ju intet
tvivel om vilka de högst betonade drómtankarna äro; vårt
omdöme säger oss det omedelbart. Vid drómbildningen kunna
dessa med intensivt intresse betonade delar nu behandlas så,

192 DROMTYDNING

som om de vore mindrevirdiga, och i deras stille upptrida i
drômmen andra element, som i dromtankarna med säkerhet
voro mindrevårdiga. Man fir nårmast intrycket som om de
enskilda forestillningarnas psykiska intensitet! överhuvud icke
komme i betraktande for urvalet i drómmen utan blott deras
mer eller mindre mångsidiga determinering. Icke vad som i
drómtankarna år viktigt kommer ju 1 drómmen utan vad som
i dem flerfaldigt fôrefinnes, kunde man mena. Men førståendet
av drómbildningen befordras icke sårskilt genom detta anta-
gande, ty det kan redan i och før sig svårligen tånkas, att
den flerfaldiga determineringen och intressebetoningen kunna
annat ån samverka vid urvalet i drémmen. De førestållningar,
som i drômtankarna dro de viktigaste, bôra vil också vara de
oftast i dem återvåndande, då de enskilda drômtankarna ut-
stråla från dem som medelpunkter. Och dock kan drómmen
avbôja dessa intensivt betonade och mångsidigt understódda
delar och i sitt innehåll uppta andra, som blott ha den sist-
nåmnda egenskapen.

Før lôsningen av denna svårighet må man stanna vid ett annat
intryck, som man fått vid undersökning av dróminnehillets
Overdeterminering. Kanske har redan mången läsare av denna
undersókning for sig sjålv tånkt, att drómdelarnas ôverdetermi-
nering icke år någon mårkvårdig upptickt, eftersom den før-
stås av sig sjålv. Man utgår ju vid analysen från dråmdelarna
och upptecknar alla infall, som knyta sig till dem: det år
intet under då, att i det på så sått vunna tankematerialet just
dessa delar sårskilt ofta återfinnas. Jag skulle inte låta denna
invåndning gålla men skall sjålv framfôra en mening, som
låter liknande: Bland de tankar, som analysen bringar i dagen,
befinnas många, som stå mera fjårran från drómmens kirna
och som te sig som konstlade inskjutningar for ett visst
åndamål. Deras åndamål finner man litt: just de framstålla
en förbindelse, ofta en tvungen och sökt förbindelse, mellan
dróminnebáll och drómtankar, och om dessa element skulle

|! En førestållnings psykiska intensitet eller intressebetoning bór naturligt-
vis hållas särskild från sinnlig intensitet, det fórestilldas intensitet.

DROMARBETET 193

avligsnas från analysen, så bortfolle ofta for den manifesta
dråmmens beståndsdelar icke blott ôverdetermineringen utan
överhuvud en tillfredsstállande determinering genom drôm-
tankarna. Vi föras dårmed till den slutsatsen, att den flerfaldiga
determineringen, som avgør urvalet i drémmen, vål inte alltid
år ett primårt moment vid drômbildningen utan ofta ett
sekundårt resultat av en oss ånnu obekant psykisk makt. Men
den måste likafullt vara av betydelse før de enskilda delarnas
intråde i drômmen, ty vi kunna iaktta att den dock med en
viss vidlyftighet framstålles dår den icke omedelbart ger sig
sjålv ur drómmaterialet.

Den tanken ligger nu nåra, att en psykisk makt yttrar sig
vid drómarbetet, som å ena sidan beróvar de psykiskt högt-
betonade elementen deras intensitet och å andra sidan på ôver-
determineringens våg skapar nya betoningar åt mindrevårdiga
element, som så nå upp i drôminnehället. Om det tillgår på
detta sätt, så har vid drómbildningen ägt rum 67? 7
och ett forskjutande av de psykiska intensiteterna hos de enskilda
delarna, som vars fóljd framtråder textens olikhet i dróminne-
hill och drômtankar. Den process vi hårmed antaga år till och
med dr⑥marbetets väsentliga del; den förtjänar dromforskjut-
ningens namn. Dromforskjuining och dromfortiining äro de bida
drómmens mästare, vilkas verksamhet vi huvudsakligen få
tillskriva drömmens gestaltning.

Det är oss, tänker jag, inte heller svårt att igenkänna den
psykiska makt, som yttrar sig i drömförskjutningens fakta.
Följden av denna förskjutning är, att dröminnehållet inte mer
till utseendet liknar drömtankarnas kärna, att drömmen blott
ger en förryckt bild av drömönskan i det omedvetna. Dröm-
mens vanställning är oss redan bekant. Vi ha härlett den från
censuren, som den ena psykiska makten i tankelivet utövar
på den andra. Drömmens förskjutning är ett av huvudmedlen
för uppnående av denna vanställning: Is fecit, cui profuit. Vi
ha rätt att antaga, att drömmens förskjutning kommer till stånd

1 Den har gjort det, som det gagnat. Övers. anm.
13. — Freud, Drömtydning.

194 DROMTYDNING

genom inflytande av denna censur, den avvirjande makten i
det psykiska livet.

På vad sätt forskjutningens, fôrtätningens och ôverdetermi-
neringens moment spela in i varandra vid drômbildningen,
vilken av dem som blir den ôverordnade och vilken den
bisakliga faktorn, dessa frågor skola vi fôrbehälla senare under-
sókningar. Tills vidare kunna vi angiva som ett andra villkor,
som de till drömmen nående motiven måste uppfylla, att de
måste vara undandragna motståndets censur. Drômfôrskjutningen
vilia vi från detta ögonblick räkna med vid drómtydningen
som ett otvivelaktigt faktum.

! Då jag vågar beteckna härledningen av drómmens fórryckning till cen-
suren som min drómuppfattnings kårna, så inskjuter jag hår det sista stycket
i en berättelse »Tråumen wie Wachen» ur Phantasien eines Realisten av Lyn-
keus, vari jag återfinner denna huvudtanke i min låra. Det handlar om en
man som har »den märkvärdiga egenskapen att aldrig drômma meningslôsa
saker»:

— Din härliga egenskap att drómma som om du vore vaken, beror pá dina
dygder, din godhet, din rättfärdighet, din sanningskårlek; det är din naturs
moraliska klarhet, som går mig allt hos dig begripligt.

— Men når jag rått tinker efter, svarade den andre, så tror jag nåstan,
att alla månniskor åro beskaffade som jag och att ingen någonsin drømmer
något meningslöst. En dröm, som man minns så tydligt, att man kan berätta
den, som alltså icke år en feberdróm, har a//tid mening, och det kan heller
inte vara annorlunda! Ty vad som står i motsägelse med vartannat, kunde
ju heller inte gruppera sig till en helhet. Att tid och rum ofta samman-
blandas, kommer intet vid drommens sanna innehåll, ty de ha bida säkert
varit utan betydelse for dess väsentliga innehåll. Vi göra det ju ofta så också
i vaket tillstånd; tink på sagorna, på så många djärva och meningsfulla
fantasiskapelser, vid vilka blott en oforst&ndig skulle sāga: »Det är menings-
löst. Ty det år inte möjligt!»

— Om man bara alltid kunde riktigt tyda drémmarna, som du nyss gjort
med min, sade vånnen.

— Ja, det år nog ingen litt sak, men det borde vid någon uppmärksamhet
vil alltid lyckas drommaren sjålv. 一 Varför det mestadels inte lyekas? Det
fôrefaller ligga något fordolt hos Er i Era dråmmar, något okyskt av en
egen och hôgre art, en viss hemlighet i Ert visen, som år svår att komma
underfund med. Och därför tyckas Era drömmar så ofta vara utan mening
eller till och med innehålla ren omening. Men i djupaste grunden år det
ingalunda så, ja, det kan alls inte vara så, ty det år alltid samma människa,
vare sig hon är vaken eller drömmer.

DROMARBETET 195

III.

Drommens uttryck för logiska förbindelser: orsaksförhällande,

alternativ, motságelse, likhet i drömmen. Blandbilder. Det

omvånda. Intensitetsgrader, klarhet och otydlighet. Himmad
rorelse. Drommen i drommen.

Utom drômfôrtätningens och drömförskjutningens båda mo-
ment, som vi funnit verksamma vid det latenta tankematerialets
fórvandling i manifest dróminneháll, skola vi i fortsåttningen
môta ånnu två villkor, som utôva otvivelaktigt inflytande på
det till drómmen .náende materialet. Først skulle jag vilja,
åven med fara, att vi tyckas göra halt på vår vig, kasta en
forsta blick på vad som passerar vid dromtydningens utforande.
Jag døljer ej for mig att det skulle låttast klarligga och mot
invåndningar såkra dessa processer, om jag toge till mønster
en enstaka dröm, utvecklade dess tydning, såsom jag gjort i
första kapitlet med infektionsdrómmen, och sedan samman-
stillde de drómtankar, som jag upptåckt, och nu rekonstruerade
dråmmens bildning ur dem, sålunda kompletterade analysen av
drómmarna med en syntes av dem. Detta arbete har jag till
min egen lårdom flera gånger utført. Men jag kan inte uppta
det hår, emedan mångahanda och før var billigt tånkande
giltiga hånsyn till det psykiska materialet för denna demonstra-
tion hindra mig därifrån. Vid analysen störde dessa hänsyn
mindre, ty analysen fick vara ofullstindig och behóll sitt vårde,
om hon också bara førde ett stycke in i drômmens våvnad.
Men syntesen måste, såvitt jag forstår, vara fullståndig for att
ôvertyga. En fullståndig syntes kunde jag blott ge av drómmar
från personer, som åro låsaren obekanta. Men då blott patienter,
neurotiker, ge mig medel därtill, så måste denna del av drôm-
mens framstållning uppskjutas till dess jag — på annan plats
— kan fôra neurosernas psykologiska forklaring si vitt att den
tilliter en anslutning till vårt ämne.*

1 Jag har senare givit den fullståndiga analysen och syntesen av två dróm-
mar i Bruchsttick einer Hysterianalyse, 1905. Som den fullständigaste ana-

196 DROMTYDNING

Från mina försök att syntetiskt framstálla drómmar ur drôm-
tankar vet jag, att det material, som ger sig vid tydningen, ir
av olika virde. En del dirav bildar de visentliga drömtan-
karna, som ensamma skulle ricka att ersåtta drómmen, om
det inte funnes en censur. Den andra delen år man van att
tillskriva blott ringa betydelse. Man lågger också ingen vikt
vid påståendet, att alla dessa tankar varit delaktiga vid drôm-
bildningen, snarare menar man, att bland dem kunna finnas
infall, som anknyta till upplevelser efter drômmen, mellan
dråmmens och tydningens tidpunkter. Denna andel omfattar
alla de førbindelsevågar, som ført från det manifesta drom-
innehållet till de latenta drômtankarna, och likaså de fôr-
medlande och till grannskapet hôrande associationer, genom
vilka man under tydningsarbetet kommit till kinnedom om
dessa forbindelsevigar.

Oss intressera for ögonblicket blott de väsentliga drómtan-
karna. De avslôja sig for det mesta som en komplex av tankar
och minnen av den mest invecklade byggnad och med alla egen-
skaper hos våra från det vakna tillståndet bekanta tankegångar.
Icke sållan år det tankar, som utgå från mer ån ett centrum,
men icke sakna berøringspunkter; nåstan regelbundet står
bredvid en tankegång dess kontråra motsats, fórbunden med
den genom kontrastassociation.

Denna komplicerade bildnings enskilda stycken stå natur-
ligtvis i de mångfaldigaste logiska relationer till varandra. De
bilda fôrgrund och bakgrund, utflykter och førklaringar, villkor,
bevis och invåndningar. Och sedan dessa drómtankars hela
massa underkastas drômarbetets pressning, varvid de enskilda
styckena vändas, s⑥nderdelas och sammanskjutas, ungefår som
drivis, så uppstår frågan vad som blir av de logiska band, som
förut sammanhållit komplexen. Vilken framställning få i dróm-
men om, men, liksom, ehuru, antingen — eller och alla andra
konjunktioner, utan vilka vi icke kunna fórstá sats och tal?

Man får närmast svara härpå, att drömmen inte har några

lysen av en längre dröm får man erkänna Otto Ranks Ein Traum, der sich
selbst ‚deutet, Jahrb. f. psychoanal. u. psychopathol. Forschungen II, 1910.

DROMARBETET 197

framstillningsmedel for dessa logiska fórbindelser. Mestadels
limnar den alla dessa konjunktioner obeaktade och övertar
blott drômtankarnas sakliga innehåll till bearbetning. Det blir
ôverlätet till drómtydningen att åter framstilla det samman-
hang, som drômarbetet fôrintat.

Det måste bero på det psykiska material, vari drómmen
utarbetas, om den saknar denna uttrycksmøjlighet. I en lik-
nande inskrånkning befinna sig de bildande konsterna, måleriet
och plastiken, i jimfórelse med poesien, som kan betjina sig
av talet, och åven hår ligger grunden till oførmågan i materialet,
genom vars bearbetning de båda konsterna stråva att uttrycka
något. Innan måleriet kom till kinnedom om sina uttrycks-
lagar, bemódade det sig att utjimna denna nackdel. Från de
målade personernas mun låt man på gamla bilder nedhånga
remsor, som skriftligt meddelade, vad konstnåren førtvivlade
om att framstålla på bilden.

Kanske skall man hår höja en invändning, som bestrider
drómmens ofórmága att framstålla logiska fórbindelser. Det
finns ju drómmar, i vilka de mest komplicerade tankeopera-
tioner forsiggd, dir det argumenteras och motsåges, vitsas och
jimfores som i det vakna tånkandet. Men också hår bedrar
skenet. Om man ingår på sådana drémmars tydning, erfar
man, att allt detta år drómmaterial, icke framstållning av intellek-
tuellt arbete i drömmen. Drômtankarnas innehåll återges genom
drômmens skenbara tinkande, icke drômtankarnas fôrbindelse
med varandra, i vars faststillande tånkandet består. Jag skall
ge exempel hårpå. Men lättast år det att konstatera, att allt
talande, som fórekommer i drómmen och som uttryckligt
betecknas som sådant, blott år en ofôrändrad eller blott fôga
modifierad efterbildning av yttranden, som førefinnas i drôm-
materialets minnesskatt. Talet år ofta blott en anspelan på en
i drómtankarna innehållen händelse; drommens mening år en
helt annan.

Visserligen skall jag inte bestrida, att icke också kritiskt
tankearbete tar del i drômbildningen. Denna faktors inflytande
skall jag belysa i slutet av denna avdelning. Det skall då visa

198 DROMTYDNING

sig, att detta tankearbete icke framkallas genom drémtankarna
utan genom den i viss mening redan fårdiga drómmen.

Det blir alltså tills vidare dirvid, att de logiska fôrbindel-
serna mellan drômtankarna icke finna någon särskild fram-
stillning i dråmmen. En motsägelse mellan dromtankarna in-
bôrdes kan drömmen blott på högst indirekt förmedlat sätt
uttrycka.

Men liksom det lyckats måleriet att uttrycka åtminstone
avsikten att tala, ômhet, hotelse, varning och dylikt bland de
framstållda personerna annorlunda ån genom den hångande
remsan, så har också for drömmen yppat sig en möjlighet att
genom en passande modifikation av sin egendomliga fram-
stållning ta hånsyn till vissa logiska relationer mellan sina
drômtankar. Man kan gôra den erfarenheten, att olika drômmar
gå olika långt i detta hånsyntagande: under det den ena dröm-
men fullkomligt sätter sig över sitt materials logiska fogning,
sôker en annan så fullstindigt som môjligt antyda den. Drôm-
men avligsnar sig hårvid mer eller mindre långt från den
honom till bearbetning fôreliggande texten. På samma sitt
godtyckligt uppfør sig drommen också gentemot dråmtankarnas
tidliga sammanhang, om något sådant år framstållt i det omed-
vetna (såsom t. ex. i drømmen om injektionen på Irma).

Genom vilka medel fôrmär nu drômarbetet antyda de svår-
ligen framställbara relationerna i drômmaterialet? Jag vill fôr-
sôka att ett for ett uppråkna dem.

Nårmast gør drómmen i det hela rittvisa åt det onekliga
sammanhanget mellan drémtankarnas alla delar dårmed att
den fôrenar detta material i en sammanfattning som situation
eller håndelse. Den âterger Jogiskt sammanhang som samtidighet.
Den førfar dårvid som målaren, som sammanstiller alla filo-
sofer eller skalder i bilden av skolan i Aten eller av Par-
nassen; de ha visserligen aldrig varit tillsammans i en hall
eller på en bergstopp men bilda likvål för tanken en samhørig
grupp:

Detta framställningssätt fortsätter drömmen in i det enskilda.
Sá ofta den visar tvá delar vid varandras sida, si ger den

DROMARBETET 199

borgen for ett bestiende innerligt sammanhang mellan deras
motsvarigheter i dromtankarna. Det år som i vårt skriftsystem:
ab betyder, att de båda bokståverna børa uttalas i en stavelse;
a och b med en lucka emellan sig visar a som den sista bok-
staven i ett ord och b som den førsta i ett annat. I enlighet
hårmed bildas drómkombinationerna inte av godtyckliga, fullt
disparata beståndsdelar i drómmaterialet utan av sådana, som
också i dromtankarna stå i nårmare sammanhang.

Før att framstålla kausalfôrbindelser brukar drømmen två
medel, som i grunden gå ut på detsamma. Det vanligare fram-
stållningssåttet, om drómtankarna t. ex. lyda: emedan detta
var så och så, så måste det och det intråffa, består dåri att
drômmen framfôr bisatsen som inledande dr⑥m och sedan
huvudsatsen som huvuddróm. Om jag tytt rätt, kan tidsfóljden
också vara den omvända. Drémmens bredare utfôrda del mot-
svarar alltid huvudsatsen.

Ett vackert exempel på sådan kausal framstållning har en
gång en kvinnlig patient givit mig. Jag skall senare — se
drommens symbolik 一 meddela hennes dröm fullständigt.
Den bestod av ett kort förspel och ett mycket vidlyftigt dróm-
stycke, som var i hog grad koncentrerat och kunde rubriceras:
>Med en blomma». Fórdrómmen var foljande: Hon går in i
koket till de båda jungfrurna och låxar upp dem før att de
inte bli firdiga »med den smulan mat». Dårvid ser hon en
massa grovt køksgods stå omstjålpt i kôket før torkning och
i hopar lagt på vartannat. De båda flickorna gå for att håmta
vatten och måste dårvid stiga ned som i en flod, som når upp
till huset eller upp på gården.

Dårpå fóljer huvuddråmmen, som bôrjar sá: Hon går från
en hôjd nedåt, över egendomligt bildade stångsel och glider
sig åt att hennes klånning dårvid icke blir hångande någon-
stides 0. s. v. Fordrommen syftar nu på damens fôräldrahem.
Orden i köket har hon vil ofta hort av sin mor. Hoparna
av grovt gods hårstamma från den enkla bosittningsaffir, som

200 DROMTYDNING

fanns i samma hus. Drémmens andra del innehiller en an-
spelan på fadern, som hade mycket att göra med tjinstflickor,
och sedan vid en óversvimning 一 huset stod nåra flod-
stranden — ådrog sig en dôdlig sjukdom. Tanken, som gôm-
mer sig bakom denna fôrdrôm, lyder på detta sätt: Emedan
jag kommer från detta hus, från så små och otrevliga førhål-
landen. Huvuddrémmen upptar samma tanke och ger den en
genom čnskeuppfyllelse förvandlad form: Jag år av hog hár.
komst. Egentligen vill hon siga detta: Emedan jag år av så
låg hårkomst, var mitt liv så och så.

Såvitt jag kan se, betyder en delning av drømmen i två
olika stycken inte alltid en kausal førbindelse mellan de båda
styckenas tankar. Ofta forefaller det som om 1 båda drôm-
marna samma material framstålldes från olika synpunkter;
såkerligen giller detta for den i en pollution utlåpande drom-
råckan under en natt, varvid det kroppsliga behovet tilltvingar
sig allt tydligare uttryck. Eller de bida drómmarna ha fram-
gått ur skilda centra i drómmaterialet, men ha en del ау inne-
hållet gemensamt, så att i den ena drömmen år centrum vad
som i den andra drômmen medverkar som antydning eller
omvänt. Men i ett visst antal drómmar betyder faktiskt klyv-
ningen i en kortare fôr- och en långre efterdrôm kausal fôr-
bindelse mellan de båda styckena.

Det andra framstillningssittet før kausalførhållandet finner
anvåndning vid mindre omfångsrikt material och består dåri
att en bild — vare sig av en sak eller en person — i drôm-
men fôrvandlar sig till en annan. Blott dir vi se denna fôr-
vandling førsiggå i drómmen, håvdas på allvar det kausala
sammanhanget, icke dir vi blott mårka, att nu har kommit
något annat i det førras stålle. Jag sade, att de båda førfaran-
dena att framstålla kausalførbindelsen låpa ut på ett och det-
samma; i bida fallen framställes ett førorsakande genom ett
eflervartannat, ena gången genom drömmarnas följande på var-
andra, andra gången genom en bilds omedelbara førvandling i
en annan. I de allra flesta fall blir visserligen kausalrelationen

DROMARBETET 201

Overhuvud icke framstålld utan faller helt enkelt under den
också i drommen oundvikliga successionens process.

Alternativet antingen — eller kan drômmen överhuvud icke
uttrycka; den brukar uppta dess leder som likaberättigade i ett
sammanhang. Ett klassiskt exempel hårpå innehåller drómmen
om injektionen på Irma. I dess latenta tankar heter det tyd-
ligen: Jag år oskyldig till att Irmas smårtor fortfara; skulden
ligger antingen i hennes motsträvighet mot att anta min fôrkla-
ring eller dåri att hon lever under ogynnsamma sexuella villkor,
som jag inte kan ändra, eller hennes smårtor dro ôverhuvud
icke av hysterisk utan av organisk art. Men drómmen utfôr alla
dessa varandra nåstan uteslutande möjligheter och tar ingen
anstôt, om en fjårde sådan ⑯sning tillfogas enligt drômmens
ónskan. Det alternativa fôrhällandet har jag då først efter dróm-
tydningen insatt i drômtankarnas sammanhang.

Men dir beråttaren vid återgivande av en drôm skulle vilja
bruka ett antingen — eller: det var antingen en trådgård eller
ett rum, då fôrekommer i drômtankarna inte något slags al-
ternativ, utan ett »och», ett enkelt uppradande. Med antingen
— eller beskriva vi mestadels en karaktår av otydlighet, men
som ånnu icke år hopplôs att genomtringa hos en del av
drómmen. Tydningsregeln for detta fall år denna: det sken-
bara alternativets enskilda leder åro att såtta likvårdiga bredvid
varandra och att förbinda med ett »och». Jag drømmer t. ex.,
sedan jag en längre tid förgäves väntat pá min i Italien re-
sande vins adress, att jag får ett telegram, som meddelar mig
denna adress. Jag ser den i blått tryck på telegrammets pap-
persremsor; det førsta ordet år otydligt,

ungefir via, eller Villa, eller rentav Casa,
det andra tydligt: Sezerno.

Det andra ordet, som låter som ett italienskt namn och er-
inrar mig om våra inbôrdes etymologiska utlåggningar, ut-
trycker också min fôrargelse att han så linge hållit sin uppe-
hållsort hemlig for mig. Men vart och ett av de tre förslagen
till førsta ordet visar sig vid analysen som en sjålvståndig och

202 DROMTYDNING

likaberåttigad utgångspunkt for undersökning av drômmens
tankeførbindelse.

Natten fore min fars begravning drommer jag om ett plakat
eller en anslagstavla — ungefår som tavlorna med Rôkning
forbjuden i jårnvågsstationernas våntsalar 一 , varpå står att lása,
antingen

Anhålles, att man sluter ögonen
eller
Anhålles, att man sluter ett ôga

eller
ett ôga

Anhålles, ait man sluter 。
ógonen.

Varje olika fattning har sin sárskilda mening och fór vid
drómtydningen ut pá sirskilda vágar. Jag hade gjort cere-
monielet fór begravningen mójligast enkelt, emedan jag visste
den dódes tanke om sádana anstalter. Men andra familjemed-
lemmar gillade inte en sádan puritansk enkelhet; de menade,
att man finge skimmas for de till begravningen inbjudna. Dir-
fór anháller en av drómmens ordalydelser, att man »sluter ett
бра», d. v. s. visar överseende. Betydelsen av den otydlighet,
som vi beskriva med ett antingen — eller, år hår särskilt lätt
att fatta. Det har icke lyckats drómarbetet att framstilla en en-
hetlig, men i sá fall tvetydig ordalydelse for drómtankarna.
Därfôr sôndra sig de bäda huvudtankarna redan i det mani-
festa drčminnehallet från varandra.

I: några fall uttrycker drómmens delning i två lika stora
stycken det svårligen framstållbara alternativet.

Hógst påfallande år drómmens førhållande till motsatsens
och motsägelsens kategori. Motsågelsen blir helt enkelt igno-
rerad, drómmen tyckes icke kånna något nej. Motsatser sam-
mandragas med särskild fôrkärlek till en enhet eller framställas
i ett drag. Drémmen tar sig ju också friheten att framstålla
vilken del som helst med dess motsats, så att nårmast om
ingen sak, mot vilken kan sättas vad for ónskan ter sig som
én motsats, vet om den i drómtanken fórekommer i positivt

DRÓMARBETET 203

eller negativt förhållande till ónskan.! I en av de senast om:
nåmnda drômmarna, vars inledande bisats vi redan tytt (»eme-
dan jag år av sådan hårkomst»), stiger drômmerskan ned över
några stingsel och håller dårvid en blommande gren i hån-
derna. Hon kommer till denna bild att tånka på, hur ångeln
på bilderna av Marie bebådelse (hon heter sjålv Maria) bår en
liljestingel i handen, och hur det går vitklädda flickor i Kristi
Lekamensprocessionen, medan gatorna äro prydda med gröna
kvistar. Den blommande grenen 1 drömmen år sålunda utan tvivel
en anspelan på sexuell oskuld. Men grenen år tått besatt med
r⑥da blommor, och var och en av dem liknar en kamelia. Vid
slutet av vågen, fortsåtter drómmen, ha blommorna redan
tåmligen fallit av, dårpå fôlja omisskånnliga anspelningar på
menstruationen. Samma gren, som båres som en lilja och av
en Oskyldig flicka, år sålunda samtidigt en anspelan på ka-
meliadamen, vilken som bekant vanligen bar en vit kamelia
men vid sin menstruation en ród. Samma blommande gren 一
flickans blommor i Der Miillerin Verrat hos Goethe — fram-
ståller den sexuella oskulden men också dess motsats. Samma
drôm, som uttrycker glädjen, att det lyckats henne att gå obe-
flickad genom livet, låter på några stållen — såsom i draget
att blombladen falla av — skina igenom den motsatta tanke-
gången, att hon i åtskilligt brutit mot den sexuella renheten
(i barndomen nåmligen). Vi kunna vid analys av drômmen
tydligt urskilja båda tankegångarna, av vilka den ena, den
tröstande, synes ligga på ytan, men den førebrående vara
lagrad djupare; tankar, som löpa rakt mot varandra och vilkas

1 1 ett arbete av A. Abel, Der Gegensinn der Urworte 1884 (se mitt re-
ferat i Jahrb. f. Ps.-A. II, 1910) erfor jag det överraskande, också av andra
språkforskare bekråftade faktum, att de åldsta språken i detta avseende bete
sig alldeles som drömmen. De ha i början blott ett ord for de båda kontråra
motsatserna vid åndarna av en kvalitets- eller verksamhetsräcka (stark—svag,
nära—avlägsen, binda—lósa) och bilda sårskilda beteckningar før de båda mot-
satserna först sekundårt genom litta modifikationer av det gemensamma ur-
ordet. Abel påvisar, att fornegyptiskan i stor utstrückning ger exempel hårpå,
men framdrar också tydliga rester av samma språkliga egendomlighet i de
semitiska och indogermanska språken.

204 DROMTYDNING

liknande men motsatta beståndsdelar funnit uttryck genom
samma drömmens delar.

En enda av de logiska relationerna gynnas i högsta grad av
drömbildningens mekanism. Det är likhetens, överensstämmel-
sens, beröringens relation, detta »liksom>, vilket i drömmen
som ingen annan relation kan framställas med mångfaldiga
medel." De i drömmaterialet förefintliga tåckningarna eller
fallen av »liksom» iro ju drômbildningens førsta stôdjepunkter,
och en icke obetydlig del av drômarbetet består nu i att an-
skaffa nya sådana tåckningar, om de som først finnas på grund
av censuren icke kunna komma in i drômmen. Drómarbetets
fôrtätningssträvan gynnar framstållning av likheter.

Likhet, överensstämmelse, gemenskap framställes av drömmen
helt allmänt genom sammandragning till en enhet, som an-
tingen redan finnes i drömmaterialet eller nybildas. Det första
fallet kan man kalla identifiering, det andra blandbildning. Identi-
fieringen kommer till användning, då det är fråga om per-
soner, blandbildningen, då det är ting som förenas, dock före-
komma blandbildningar också i första fallet. Orter behandlas
ofta som personer.

Identifieringen består däri, att blott en av de genom något
gemensamt förknippade personerna nå till framställning i dröm-
innehållet, medan den andra eller de andra personerna synas
undertryckta i drömmen. Mer denna ena täckande person in-
går i drömmen i alla de förbindelser och situationer, som kunna
härledas vare sig från henne eller från de av henne täckta
personerna. Vid blandbildningen av personer finnas redan i
drömbilden drag, som äro för varje person egendomliga men
icke gemensamma, så att genom föreningen av dessa drag en
ny enhet, en blandperson bestämt framträder. Denna blandning
själv kan nu åstadkommas på olika sätt. Antingen har dröm-
personen namnet från en av de personer den föreställer — vi

1 Aristoteles har yttrat, att den bästa drömtydaren är den som bäst upp-
fattar likheter; ty drömbilderna likna bilderna i vattnet, som förryckts av
rörelsen, och den fattar dem bäst, som i den förryckta bilden förstår igen-
känna det sanna (jfr Büchsenschütz, Traum und Traumdeutung im Altertum,
Berlin 1868).

DROMARBETET 205

veta då på ett sätt, som år alldeles analogt med vetandet i
vaket tillstånd, att den eller den personen år menad —, medan
de visuella dragen tillhôra den andra personen, eller drôm-
bilden år sjålv sammansatt av visuella drag, som i verkligheten
fordela sig på båda personerna. I stillet for av visuella drag
kan den andra personens andel också representeras av åtbørder,
den utfôr, eller ord man låter den tala, eller av den situation,
vari man førsåtter den. Vid det sista slaget av kånnetecknande
begynner den skarpa skillnaden mellan identifiering och bland-
personsbildning att førflyktigas. Men det kan också férekomma,
att bildningen av en sådan blandperson misslyckas. Då till-
skrives drommens scen den ena personen, och den andra — i
regel den viktigare — upptråder som en utanfør stående
åskådare. Dr⑥mmaren berättar t. ex: »Min mor var också
med» (Stekel). En sådan detalj av drómmen år då att jimfóra
med ett determinerande tecken i hieroglyfskriften, som icke
skall uttalas men tjåna till førklaring av ett annat tecken.

Det gemensamma, som rättfärdigar, d. v. s. föranleder de
båda personernas förening, kan vara framställt i drömmen men
också fattas. I regel tjänar identifieringen eller blandpersons-
bildningen just till att spara framställningen av detta gemen-
samma. I stället för att upprépa: A är fientligt stämd mot
mig och likaså B, bildar jag i drömmen en blandperson av
A och B eller föreställer mig A inbegripen i en handling,
som eljest kännetecknar B. Den så vunna drömpersonen upp-
träder för mig i drömmen i någon ny förbindelse, och av den
omständigheten att hon betyder både A och B, finner jag mig
berättigad att på det ifrågavarande stället vid drömtydningen
sätta in vad som är dem båda gemensamt, nämligen det fient-
liga förhållandet till mig. På detta sätt uppnår jag ofta en all-
deles utomordentlig förtätning för dröminnehållet. Jag kan
spara mig framställningen av mycket komplicerade förhållan-
den, som sammanhänga med en person, om jag för denne
funnit en företrädare, som har anspråk på en del av samma
förhållanden. Det är lätt att förstå, hur denna framställning
genom identifiering också kan tjäna till att kringgå censuren,

206 DROMTYDNING

som føreskriver drómarbetet sá hårda villkor: jag finner nu en
andra person, som också har førbindelser med det utdömda
materialet men blott till en del därav. Deras beröring i den
icke censurfria punkten ger mig nu rätt att bilda en bland-
person, som åt båda sidor kånnetecknas av indifferenta drag.
Denna bland- och identifieringsperson år nu som censurfri
ågnad att upptas i dróminnehállet, och jag har genom anvåndning
av drômfôrtätningen tillfredsställt drómcensurens fordringar.

Dir drômmen också framståller något gemensamt for båda
personerna år det vanligen en vink att sôka efter något annat
dolt gemensamt, vars uppenbarande omójliggóres av censuren.
Det har hår i framstållningens intresse ågt rum en viss for-
skjutning i fråga om det gemensamma. Dårav att blandper-
sonen visas mig i drømmen med ett indifferent gemensamt,
bor jag sluta mig till ett annat, ingalunda indifferent gemen-
samt i drómtankarna.

Identifieringen eller blandpersonsbildningen tjånar dårmed
i drommen olika åndamål, for det forsta framstillningen av
något for båda personerna gemensamt, för det andra framställ-
ningen av ett åsidoskjutet gemensamt, men før det tredje också
att bringa till uttryck en blott önskad gemensamhet. Di fram-
ónskandet av en gemensamhet mellan två personer ofta sam-
manfaller med ett utbyte av den ena mot den andra, så år
också denna relation i drómmen uttryckt genom identifiering.
Jag ónskar i drommen om Irma utbyta denna person mot en
annan, ónskar alltså, att den andra vore min patient, liksom
den första år det; drommen villfar denna ónskan, i det den
visar mig en person, som heter Irma, men som undersôkes 1
en position, vari jag blott haft tillfålle att se den andra. I
onkeldråmmen har detta utbyte blivit drómmens medelpunkt: jag
identifierar mig med ministern, i det jag behandlar mina kolleger
lika illa som han och utsåtter dem för samma ringaktning.

Det år en erfarenhet, från vilken jag icke funnit något un-
dantag, att varje dróm behandlar den egna personen. Drómmar
äro absolut egoistiska. Dir i dróminnehállet icke mitt jag fore
kommer, utan endast en annan person, så kan jag lugnt anta,

DROMARBETET 207

att mitt jag genom identifiering år gömt bakom denna per-
son. Jag måste komplettera mitt jag. Men vid andra tillfållen,
då mitt jag framtrider i drómmen, lår mig situationen, vari
detta jag befinner sig, att bakom jaget genom identifiering
gommer sig en annan person. Dråmmen bør di mana mig
att vid tydningen ôverfôra på mig något som vidhånger denna
person, det dolda gemensamma. Det finns också drómmar,
vari mitt jag fórekommer jimte andra personer, som vid
analysen återigen avslôja sig som mitt jag. Jag har då att med
mitt jag forena vissa forestillningar, mot vilkas upptagande
censuren gjort sig gällande. Jag kan alltså i en dröm på fler-
faldigt sitt fôreställa mitt jag, endels direkt, endels genom
identifiering med främmande personer. Ett oerhört rikt tanke-
material kan förtätas genom ett flertal sådana identifieringar.'

Ånnu genomskinligare ån hos personer visa sig identifika-
tionerna av med egennamn betecknade platser, då hår stør-
ningen av det i drómmen óvermáktiga jaget bortfaller. I en
av mina Romdrómmar (s. 94) heter den plats, dir jag be-
finner mig, Rom; jag förvånas Over mängden av tyska plakat
vid ett gathôrn. Det sista år en Onskeuppfyllelse, vid vilken
genast Prag faller mig in; önskan själv torde komma från en
numera óvervunnen tysknationell period i min ungdom. Vid
den tid, då jag hade denna dröm, var det fråga om ett sam-
mantråffande med en vån i Prag. Identifieringen av Rom och
Prag fôrklaras alltså genom en ónskad gemensamhet. Jag skulle
hellre vilja träffa min ván i Rom än i Prag, for denna sam-
mankomst utbyta Prag mot Rom.

Mójligheten att skapa blandbildningar står i fråmsta ledet
bland de drag, som så ofta ge drômmarna ett fantastiskt ut-
seende, då genom dem infôras saker i drómmen, som aldrig
kunna fôrekomma i verkligheten. Den psykiska processen vid
blandbildning i drommen år tydligen densamma, som når vii

1 Om jag år i tvivel om, bakom vilken av de i drömmen uppträdande
personerna jag har att sóka mitt jag, så må jag hålla mig till foljande regel:
den person, som i drómmen underkastas någon affekt, som jag som sovande
mårker, den gåmmer mitt jag.

208 DROMTYDNING

vaket tillstind forestilla oss en centaur eller drake. Skillnaden
ligger blott dåri, att den fantastiska skapelsen i vaket tillstånd
føreståller just vad den avser att fôreställa, medan drómmens
blandbildning bestämmes av något, som ligger utanför dess
gestaltning, nimligen det gemensamma i drômtankarna. Drôm-
mens blandbildning kan utföras på mycket mängfaldigt sätt.
I dess konstlôsaste gestaltning framställas blott det ena tingets
egenskaper, och denna framstållning år ledsagad av ett vetande,
att den också giller for ett annat objekt. En omsorgsfullare
teknik fôrenar det ena som det andra objektets drag till en ny
bild och betjånar sig dårvid skickligt av de på något sått i verk-
ligheten givna likheterna mellan de båda objekten. Nybildningen
kan utfalla alldeles absurd eller åven som fantastisk førefalla
lyckad i den min material och vitsen vid sammansättningen
mójliggóra det. Aro de objekt, som skola fôrtätas till en enhet
alldeles for disparata, så nôjer sig dromarbetet ofta dårmed att
skapa en blandbild med en tydligare kårna, till vilken otydligare
bestimningar foga sig. Foreningen till en bild har hår liksom
icke lyckats; de båda framstillningarna ôvertäcka varandra och
alstra liksom en tåvlan mellan de visuella bilderna. Om man
ville fôreställa sig ett begrepps gestalt genom individuella
iakttagelsebilder, kunde man komma till liknande framståll-
ningar i en teckning.

Det vimlar naturligtvis i drómmarna av dylika blandbilder.
Några exempel har jag redan meddelat i hittills analyserade
drömmar; jag skall nu tillfoga flera. I drömmen, som antyder den
kvinnliga patientens levnadslopp »med en blomma» eller »før-
blommerat», bir drômjaget en blommande gren i handen, som,
såsom vi sett, samtidigt betyder oskuld och sexuell synd.
Grenen erinrar genom det sått på vilket blommorna stå, också
om kórsbársblommor; de enskilda blommorna själva dro kamelior,
varvid det hela dårtill gör intryck av en exotisk våxt. Det
gemensamma i denna blandbilds delar framgår av dromtankarna.
Den blommande grenen år sammansatt av anspelningar på
gåvor, genom vilka hon bevekts eller skulle bevekas till till-
môtesgäende. I barndomen var det körsbär, i senare år en

DROMARBETET 209

kameliastam; det exotiska år en anspelan på en mingberest
naturforskare, som med en blomteckning sôkte vinna hennes
ynnest.

En annan patient skapar sig i drommen ett mellanting av
badhytter vid havsbad, lantliga avtråden och vindsrum i våra
stadshus. Før de båda forsta elementen år gemensam hinsyft-
ningen på nakenhet och blottande; man kan av deras samman-
såttning med det tredje elementet sluta, att — i hennes barn-
dom — också vindskammaren var skådeplatsen før något
liknande. En drémmare gör sig en blandlokal av två platser,
dir man gôr »kur»: nåmligen mitt ordinationsrum och den
offentliga lokal, dir han først triffade sin fru. En flicka
drömmer, sedan hennes äldre bror lovat att traktera henne
med kaviar, om denna bror, att hans ben iro óversállade med
svarta kaviarpårlor. Elementen »besmitielse» i moralisk mening
och minnet av ett utslag i barndomen, varvid benen voro
ôversällade med r⑥da i stillet før med svarta punkter, ha hår
forenat sig med kaviarpårlorna till ett nytt begrepp om »vad
hon har fått av sin bror». Delar av månniskokroppen behandlas
1 dessa drömmar som ting, liksom också i andra drômmar. I
en av Ferenczi meddelad drôm fôrekom en blandbild, som var
sammansatt av en /äkares person och en häst och dessutom
hade på sig en maitskjorta. Det gemensamma hos dessa tre
beståndsdelar framgick ur analysen, sedan nattskjortan igenkånts
som en anspelan på drommerskans far i en barndomsscen. Det
var i alla tre fallen frågan om hennes sexuella nyfikenhet.
Hon hade som barn av barnjungfrun ofta medtagits till det
militåra stuteriet, dår hon hade tillfålle att rikt tillfredsstålla
sin — då ånnu ohåmmade — nyfikenhet.

Jag har forut påstått, att drommen icke har medel att uttrycka
motsågelsens, motsatsens, »nejets» relation. Detta påstående får
jag hår for forsta gången motsiga. En del av de fall, som lita
sammanfatta sig som »motsats», få, som vi redan sett, helt
enkelt sin framstållning genom identifiering, om nåmligen
med motstållningen kan fórbindas ett utbyte, ett sättande i
stillet. Dårpå ha vi flera ginger gett exempel. En annan

14. — Freud, Drömtydning.

210

DROMTYDNING

grupp av motsatser i drómtankarna, som kan rubriceras med
kategorin »omvånt, tvärtom», fir sin framställning i drömmen
på foljande mårkvårdiga, man ville nåstan säga vitsiga sätt.
»Omvånt» kommer før sig icke in i drôminnehället, men
yttrar sin nårvaro i materialet dårmed, att ett av andra orsaker
näraliggande stycke av det redan bildade dróminnehállet 一
liksom i egenskap av ett tillägg — omvändes. Saken kan lättare
illustreras án beskrivas. I den vackra drómmen om ›Орр och
ned» år drômframställningen av stigningen omvånd mot fôre-
bilden i drômtankarna, inledningsscenen i Daudets Sappho; i
drömmen år det i början tungt, sedan litt att gå, medan hos
Daudet stigningen i borjan år litt, men senare blir allt svårare
Också »uppe» och »nere» med avseende på brodern år
drômmen framställt omvånt. Det tyder på ett omvåndningens
eller motsatsens førhållande, som i drómtankarna existerar
mellan två delar av materialet och som vi funnit ligga diri,
att i dr⑥mmarens barndomsfantasi han bäres av sin amma
omvånt mot hur i romanen bjålten bår den ålskade. Också
min dröm om Goethes angrepp på herr M. — se vidare nedan
— innehåller ett sådant »omvånt», som først måste tillrätta-
stillas, innan man kan komma på drómmens tydning. I
drómmen har Goethe angripit en ung man, herr M.; i verk-
ligheten och enligt dromtankarna har en betydande man, min
vin, angripits av en obekant ung fôrfattare. I drômmen råknar
jag från datum för Goethes død; i verkligheten utgick rik-
ningen från paralytikerns fôdelseär. Den tanke, som år den
bestimmande i drômmaterialet, framgir som en motsägelse
mot att Goethe skulle behandlas som en førryckt. Det år om-
vänt, säger drömmen, om du inte förstår boken, så år du den
svagsinta, inte fôrfattaren. I alla dessa drômmar om det om-
vända förhållandet förefaller mig för övrigt finnas ett samband
med den föraktfulla vändningen: visa någon baksidan (om-
vändningen i fråga om brodern i Sapphodrömmen). Det är
vidare anmärkningsvärt, hur ofta omvändningen tillgripes just
i drömmar, som äro ingivna av bortträngda homosexuella
tendenser.

DROMARBETET 211

Omvåndningen, forvandlingen till motsatsen år for övrigt
ett av drómmens mest omtyckta och mest anvåndbara fram-
stillningsmedel. Det tjänar närmast till att göra gällande ónske-
uppfyllelsen mot en bestimd del av drômtankarna. »Hade det
dock varit omvånt», år ofta jagets reaktion mot ett pinsamt
minne. Men sårskilt vårdefull blir omvåndningen i censurens
tjånst, i det den omståller det som skall frammanas på sätt att
dråmmens begripande nårmast rentav fôrlamas. Man får därfôr,
om drómmen hårdnackat vågrar yppa sin mening, alltid våga
forsoket att omvända bestimda delar av dess manifesta inne-
hill, varpå ej sållan allting blir omedelbart klart.

Utom innehållets omvåndning bör man också uppmärksamma
tidens. En ofta fórekommande teknik før drómmens vanståll-
ning består i att framstålla sakens utgång eller tankegångens
resultat i början av drómmen och vid dess slut tillfoga hån-
delsernas orsaker eller slutledningens fôrutsättningar. Den som
icke tänkt på detta drómfórryckningens tekniska medel, står
då rådlös infor drómtydningens uppgift.'

Ja, i många fall fir man drémmens mening først når man
fôretagit en flerfaldig omvåndning efter olika fôrbindelser. Så
t. ex. gómmer sig i en ung tvångsneurotikers drom minnet
av den infantila dódsónskan mot den fruktade fadern bakom
fôljande ordalydelse: Hans far grålar på honom for att han
kommer så sent hem. Men den psykoanalytiska kurens samman-
hang och drómmens infall bevisa, att satsen nårmast bor lyda:
Han år ond på fadern, och sedan, att fadern under alla håndelser

1 Samma teknik av førloppets tidliga omvåndning brukar stundom det
hysteriska anfallet tillgripa for att dölja sin mening for åskådaren. En flicka
skall t. ex. i ett anfall framställa en liten roman, som hon ofta omedvetet
fantiserat i anledning av ett möte på lokaltåget. Hur den ifrågavarande, tjusad
av hennes fots skönhet, tilltalar henne, medan hon låser, hur hon sedan går
med honom och upplever en stormig kårleksscen. Hennes anfall börjar med
framställningen av denna kårleksscen genom ryckningar i kroppen (därvid
läpprôrelser før kyssande, armarnas hopslående för omfamning), dårpå springer
hon in i andra rummet, sitter sig på en stol, Jyfter kjolen for att visa foten,
gór, som om hon skulle lása i en bok och tilltalar mig (i form av svar). Jfr
hårmed Artemidoros' anmårkning: »Vid utlåggande av drómhistorier måste
man ena gången fatta dem i sikte i deras forlopp från bårjan fram mot
slutet, andra gången från slutet upp mot bórjan...>

212 DROMTYDNING

kommer før tidigt (d. v. s. for snart) hem. Han hade fôredragit,
att fadern ôverhuvud inte kommit hem, vilket år identiskt med
ónskan om faderns dod (jfr s. 149). Drómmaren hade nåm-
ligen som liten gosse under en faderns långre bortovaro låtit
komma sig till last en sexuell agression mot en annan person
och hade straffats med hotelsen: »Vånta du bara, tills pappa
kommer hem.»

Vill man vidare folja sambandet mellan drôminnehäll och
drômtankar, så må man nu bist ta drômmen sjålv till utgångs-
punkt och stålla sig frågan, vad vissa formella egenskaper i
drómframstállningen betyda med avseende på drómtankarna.
Till dessa formella egenskaper, som måste falla oss i ôgonen
hos dråmmen, hora framfør allt skillnaderna i de enskilda
drómbildernas sinnliga intensitet och i enskilda drómpartiers
eller hela dråmmars tydlighet då de jimfóras med varandra.
Skillnaderna i enskilda drômpartiers intensitet omfattar en hel
skala från en skårpa i utprågling, som man — ehuru utan
mójlighet till bevis — år bøjd att stålla över realitetens, ned
till en førarglig suddighet, som man førklarar karakteristisk
for drômmen, emedan den egentligen inte fullt kan jämfôras
med någon grad av otydlighet, som vi ha tillfålle iaktta hos
de verkliga fóremálen. Vanligtvis beteckna vi dessutom vårt
intryck av ett otydligt drômobjekt, som »flyktigt», medan vi
om tydligare drômbilder mena, att de också genom en långre
tid erbjudit sig før vår iakttagelse. Man frågar sig nu av vilka
drag hos drommaterialet dessa olikheter i drômbildernas livlig-
het framkallas.

Man måste hår närmast bemöta vissa förväntningar, som
nåstan oundvikligt instålla sig. Då också verkliga sensationer
under sómnen kunna höra till drómmens material, vill man
sannolikt fôrutsätta, att dessa eller de från dem stammande
drómdelarna skjuta fram genom någon sårskild intensitet eller
omvánt, att vad som i dr⑥mmen framtråder särskilt livligt,
bør kunna âterfôres på sådana reala drômsensationer. Men min
erfarenhet har aldrig bekråftat detta. Det år inte riktigt, att de
delar av drömmen, som äro avkomlingar av reala intryck

DROMARBETET 213

(nervretningar) under sômnen, utmirka sig framfôr de andra,
som hårstamma från minnen, genom sirskild livlighet. Reali-
tetens egenskap år likgiltig för drômbildernas intensitetsbe-
ståmning.

Vidare kunde man fasthålla den fôrväntan, att de enskilda
drómbildernas livlighet hade samband med den psykiska inten-
siteten hos motsvarande drómtankar. I de senare sammanfalla
intensitet och psykisk betydelse; de intensivaste- elementen
iro inga andra in de viktigaste, som bilda drémtankarnas
medelpunkt. Nu veta vi visserligen, att just dessa element på
grund av censuren mestadels icke mottagas i drôminnehället.
Men det kunde dock vara, att deras nårmaste avkomlingar,
som representera dem, uppbringa i drómmen en hógre inten-
sitetsgrad utan att de därfôr måste bilda drómframstállningens
medelpunkt. Också denna fôrväntan krossas emellertid av en
jimfórande betraktelse av dróm och drómmaterial. De enskilda
delarnas intensitet i senare fallet har intet att skaffa med delarnas
intensitet i det fôrra. Mellan latent och manifest drôm førsig-
går i sjålva verket en fullkomlig omvårdering av alla psykiska
vården. En flyktigt hånandad, av kraftigare bilder dold detalj
i en drôm år ofta enda direkta avkomlingen av vad som full-
stindigt dominerade i drómtankarna.

Drômdelarnas intensitet visar sig på annat sått beståmd och
det av två, av varandra oberoende moment. Først år lått att
se, att de delar åro sårskilt intensivt framstållda, genom vilka
énskeuppfyllelsen uttrycker sig. Men vidare lår analysen, att
från drómmens livligaste delar också utgå de flesta tanke-
gångarna, att de livligaste delarna tillika äro de bäst determi-
nerade. Det år ingen åndring av meningen, om vi uttrycka
den sista, på empirisk våg vunna satsen på detta sått: Den
största intensiteten visa de dr⑥mmens element, för vilkas
bildning togs i anspråk det frikostigaste fortåtningsarbetet. Vi
kunna då vinta att dessa två villkor, fôrtätningsgrad och
ónskeuppfyllelse, också skola kunna uttryckas i en enda
formel.

Det problem, som jag nu behandlat, orsakerna till de enskilda

214 DROMTYDNING

drômdelarnas større eller ringare intensitet eller tydligher, skulle
jag vilja skydda for forvixling med ett annat, som har av-
seende på hela drômmars eller drômavdelningars olika tyd-
lighet. I førra fallet år motsatsen till tydlighet suddighet, i det
senare virrighet. Det år visserligen omisskånnligt, att på båda
områdena de stigande och fallande kvaliteterna vid sin forekomst
fôlja varandra. Ett parti av drômmen, som førefaller oss klart,
innehåller: mestadels intensiva element, en oklar dröm år
tvirtom sammansatt av foga intensiva delar. Emellertid år det
problem, som skalan från klarhet till fôrvirring bjuder, vida
mera invecklat án problemet av de enskilda drómdelarnas väx-
ling i livlighet; ja det forra undandrar sig av senare angivna
grunder hår ånnu diskussion.

I enskilda fall mårker man icke utan ôverraskning, att in-
trycket av klarhet eller otydlighet, som man får av en dröm,
ôverhuvud ingenting betyder för drômmens sammanfogning
utan hárrór från det latenta drómmaterialet som en dess
beståndsdel. Så minns jag en dråm, som efter uppvaknandet
fôrefôll mig så sårdeles vil sammanfogad, klar och utan luckor,
att jag ännu i sovdrucket tillstånd fóresatte mig att inslippa
en ny kategori av drômmar, som inte voro underkastade fôr-
tåtningens och førskjutningens mekanism utan som skulle
kunna betecknas »fantasier under sómnen». En nårmare prôv-
ning visade, att denna ovanliga drøm visade samma sprickor
och språng i sin bildning som andra; jag lät därför dröm-
fantasiernas kategori åter falla. Drömmens förkortade innehåll
var, att jag föredrog för min vän en svår och länge sökt teori
för bisexualiteten, och drömmens önskeuppfyllande kraft bär
ansvar för, att denna teori — som för övrigt inte meddelades
i drömmen — föreföll klar och utan luckor. Vad jag sålunda
hade hållit för ett omdöme om den färdiga drömmen, var ett
stycke, och därtill det väsentliga stycket, av själva drömmen.
Drömarbetet grep här liksom in i det första vakna tänkandet
och överbragte till mig i form av omdöme om drömmen det
stycke av drömmaterialet, som drömarbetet icke lyckats nog-
grant utforma i drömmen. Ett fullkomligt motstycke till detta

DROMARBETET 215

exempel upplevde jag en gäng hos en kvinnlig patient, som
först inte ville berätta en till hennes analys hörande dröm,
»därför att den var sä otydlig och förvirrad» och slutligen
under upprepade protester mot hennes framställnings sikerhet
angav, att det hade fórekommit flera personer i drómmen,
hennes man och hennes far och att det var som om hon
inte vetat, om hennes man var hennes far eller vem som
egentligen var fadern eller något dylikt. Sammanstållningen av
denna drôm med hennes infall under mottagningen visade
otvivelaktigt, att det var fråga om den timligen alldagliga
historien om en tjånstflicka, som måste bekånna, att hon
våntade ett barn och nu fick höra tvivel yttrade om, »vem
som egentligen var (barnets) fader».! Den oklarhet, som
drömmen visade, var alltså också hår ett stycke av det
drômväckande materialet. Ett stycke av detta innehåll hade
framstållts i drómmens form. Drómmens eller drommandets form
användes överraskande ofta for alt framställa det förtäckta
innehållet.

Kritik ôver drômmen, eller skenbart oskyldiga anmårkningar
Over den tjåna ofta till att på bogst raffinerat sätt soka dolja
ett stycke av dess innehäll, fast de egentligen härmed fôrräda
det. Så г. ex. då en drómmare yttrar: »Hår år drómmen
suddig» och analysen visar en infantil reminiscens av utlyss-
nandet av en person, som rengör sig efter defikation. Eller
ett annat fall som førtjånar utførligt meddelande. En ung man
har en mycket tydlig dråm, som våcker hos honom tanken
på i medvetandet bevarade fantasier från hans barnaår: Han
befinner sig på kvållen på ett sommarpensionat, tar miste om
sitt rums nummer och kommer in i ett annat, dår en åldre
dam och hennes dôttrar hålla på att klåda av sig for att gå
till sings. Han fortsåtter: Sedan dro några luckor à drômmen,
där fattas någonting, och till slut var en man i rummet, som
ville kasta ut mig och som jag måste brottas med. Han be-
módar sig forgives att erinra sig innehållet” i och『syftet med

1 Ledsagande hysteriska symtom: menstruationens uteblivande och djup
fórstimning, dessa sjukas huvudsakliga lidande.

216 DROMTYDNING

den gossefantasi, på vilken drómmen uppenbart anspelar. Men
man upptåcker slutligen, att det sôkta innehållet redan år givet
med yttrandet om det otydliga stillet i drómmen. Luckorna
äro genitalóppningarna hos de till sings gående kvinnorna;
»dår fattas något» beskriver det huvudsakliga kånnetecknet
på det kvinnliga könsorganet. Han brann i dessa unga
år av sexuell nyfikenhet och var ånnu bójd att fasthålla
vid den infantila sexualteorin, som tillskriver kvinnan en
manlig lem.

Liknande form iklåder sig en analog reminiscens av en
annan drômmare. Han drômmer: Jag går med frøken K. in i
folktridgárdsrestaurangen ... sedan kommer ett dunkelt stille,
ett avbrott... sedan befinner jag mig i en bordelisalong, dir
jag ser två eller tre damer, en i linne och byxor.

Analys. Fróken К. år dotter till hans fórra chef och, som
han själv omtalar, en systerersättning. Han hade inte ofta till-
fille att tala med henne, men en gång föreföll ett samtal med
henne, vari »man liksom igenkånde sig i sitt kon, som om
man ville siga: »Jag år en man och du en kvinna.» I den om-
talade restaurangen hade han blott varit en gång i sållskap
med systern till hans svåger, en flicka, som var honom full-
komligt likgiltig. En annan gång fólide han ett sållskap av
tre damer till ingången av samma restaurang. Damerna voro
hans syster, hans svigerska och den nyss omnimnda systern
till hans svåger, alla tre honom hôgst likgiltiga men alla tre
tillhörande systerraden. En bordell har han endast sällan besökt,
kanske två eller tre gånger i sitt liv.

Tydningen stödde sig på »det dunkla stållet», »aubrottet» i
drómmen och håvdade att han i gossaktig nyfikenhet några
gånger, visserligen blow sållan, hade iakttagit sin några år
yngre systers genitale. Några dagar senare instållde sig också
den medvetna erinringen av den i drömmen antydda odygden.

Alla drômmar under samma natt héra till sitt innehåll till
samma helhet. Deras uppdelning i flera stycken, dessas grup-
pering och antal, allt detta år fullt av mening och får fattas

DROMARBETET 217

som ett stycke meddelande från de latenta drômtankarna. Vid
tydning av drómmar, som bestå av flera huvudstycken, eller
överhuvud av sådana, som tillhöra samma natt, fir man inte
glômma den möjligheten, att dessa olika och på varandra
foljande drómmar betyda detsamma, bringa till uttryck samma
sjålens rørelser i olika material. Den som kommer tidigare
av dessa Gverensstimmande drómmar år då ofta mer vanstålld
och skygg, den fôljande år dristigare och tydligare.

Redan Faraos bibliska dröm om axen och om nôten, som
Josef tydde, var av detta slag. Den finnes berittad utførligare
hos Josephus (Jiidische Alterthiimer, bok II, kap. 5 och 6) in
i bibeln. Di konungen berittat den fôrsta dråmmen, såger
han: »Efter denna fôrsta drômsyn uppvaknade jag oroad och
tånkte efter, vad den vål kunde betyda, men somnade hårvid
småningom åter in och hade nu en mycket sållsammare dröm,
som gjorde. mig ännu mer rädd och fórvirrad.» Efter áhórande
av drömmen säger Josef: »Din dröm, o konung, år vil till
utseendet en tvåfaldig, men båda dess ansikten ha dock en
betydelse.»

Jung berättar i sin studie Beitrag zur Psychologie des
Geriichtes (Zentralbl. f. Ps.-A., 1910, h. 3), hur en skolflickas
förtäckt erotiska dröm utan tydning fórstods av hennes vän-
innor och med åndringar fôrdes vidare. Han anmärker vid
en av dessa dromberittelser, att »den slutliga tanken, som
framgick ur en ling rad av drómbilder, precis innehóll, vad
som sókt framstillas redan i seriens första bild. Censuren
undanskjuter si linge som möjligt komplexen genom alltjámt
fornyade symboliska håljen, førskjutningar, våndningar till det
oskyldiga» ©. s. v. (a. a., $. 87). Scherner har tydligt uppfattat
denna drómframstillningens egendomlighet och beskriver den
i anslutning till sin låra om organretningarna såsom en sår-
skild lag: »Slutligen føljer fantasien i alla från bestimda nerv-
retningar utgående symboliska drómbilder den allmängiltiga
lagen, att den vid drémmens bôrjan blott målar i de avlägs-
naste och friaste antydningar av retningsobjektet, men vid
slutet, då den utmålande formigan uttômts, i dess nakenhet

218 DROMTYDNING

framstiller retningen sjilv, det retade organet eller dess funk-
tion, varmed dråmmen når sitt slut, i det den sjilv betecknar
sin organiska anledning» (Das Leben des Traumes, 1861,
s. 166).

En vacker bekriftelse på denna Schernerska lag har Otto
Rank låmnat i sitt arbete »Ein Traum der sich selbst deutet».
Den dröm av en ung flicka han dir meddelar var sammansatt
av två i tiden skilda drómmar under еп natt, av vilka den
sista slutade med en pollution. Denna dróm tillåt en i det
enskilda utførd tydning med ringa bidrag av den dråmmande
sjålv, och rikedomen av førbindelser mellan de båda drôm-
innehållen gav vid handen, att den första drømmen i skygg
framställning uttryckte detsamma som den andra, så att den
senare hjålpte till full fôrklaring av den fôrsta. Rank utvecklar
utifrån detta exempel med god rått pollutionsdrémmarnas bety-
delse får dr⑥mmens teori ôverhuvud.

Men man kommer enligt min erfarenhet inte alltid i sådant
lige, att man kan omtyda drómmens klarhet eller førvirring
i sikerhet eller tvivel hos drommaterialet. Det skall senare bli
min nppgift att avslöja den hittills ej nåmnda faktorn vid drém-
bildningen, på vars inverkan denna drómmens kvalitetsskala
ytterligare beror.

I många drémmar, som ett stycke fram fasthålla en viss
situation eller ett visst sceneri, fôrekomma avbrott, som be-
skrivas med fôljande ord: »Men sen år det, som vore det
samtidigt ett annat stålle, och dår hånde det och det.» Vad
som på detta sitt avbryter drómmens huvudhandling, som
efter en stund âter kan fortsittas, det visar sig i drôm-
materialet vara en bisats, en inskjuten tanke. Konditionen i
drômtankarna framställes i drómmen genom samtidighet (om
— når).

Vad betyder den så ofta i drômmen framträdande sensa-
tionen av hämmad rörelse, som så nära gränsar till ångest?
Man vill gå och kommer inte ur stillet, vill gôra något och
stöter alltjämt på hinder. Tåget skall sätta sig i rörelse och
jag hinner inte med, man lyfter handen før att himnas en

DROMARBETET 219

forolimpning och dess kraft sviker o. s. v. Vi ha mött denna
fornimmelse redan i exhibitionsdrómmarna men ha ånnu icke
allvarligt försökt dess tydning. Det år bekvåmt men otillråck-
ligt att svara att i sómnen består en motorisk fôrlamning, som
anmåler sig genom nimnda fórnimmelse. Vi kunna då fråga:
Varför drömmer man då inte beständigt om sådana himmade
rörelser? Och vi ha rätt att svara, att denna sensation, som
når som helst kan framkallas i drômmen, tjånar några fram-
stillningens åndamål och blott våckes genom det i drôm-
materialet givna behovet av dess framstillning.

Ofórmágan framtråder i drómmen inte alltid som fórnim-
melse utan också som ett omdôme, som drôminnehällets situa-
tion inger. Ett sådant fall håller jag for sårskilt låmpat att
upplysa oss om betydelsen av detta drômrekvisitum. Jag skall
i forkortning meddela en dråm, vari jag blir beskylld før oår-
lighet:

Platsen år en blandning av ett privatsjukhus och flera andra
lokaler. En tjånare visar sig for att kalla mig till en under-
sókning. I drómmen vet jag, att det år något som saknas och
att undersökningen skall äga rum på grund av misstanken,
att jag tillignat mig det forlorade. Analysen visar, att under-
sókning år att fatta tvetydigt och inbegriper en medicinsk
undersökning. I medvetandet av min oskuld och av min ställ-
ning som rådgivande läkare i detta hus fôljer jag lugnt med
tjånaren. Vid en dörr mottar oss en annan tjänare och säger,
pekande på mig: Jaså, den har ni håmtat åt mig, det år ju
en anständig månniska. Jag går sedan utan tjånare in i en
stor sal, dår det står maskiner och som erinra mig om ett
Inferno med sina djåvulska straffredskap. I en apparat ser jag
en kollega fjåttrad, som hade all grund att intressera sig før
mig, men han bryr sig inte om mig. Nu får jag hora, att jag
kan gå. Di hittar jag inte min hatt och kan alltså åndå
inte gå.

220 DROMTYDNING

Det år uppenbart drômmens ónskeuppfyllelse, att jag skall
bli erkånd som årlig månniska och få gå. I drômtankarna
måste alltså finnas allehanda material, som motsåger detta.
Att jag får gå, år ett tecken på mitt frikånnande. Om så-
lunda drémmen i slutet medfør en håndelse, som uppehåller
mig vid mitt avlågsnande, så ligger vål nåra till hands att dra
den slutsatsen att genom detta drag den undertryckta mot-
sigelsen håvdar sig. Att jag inte hittar min hatt, betyder allt-
så: Du år i alla fall inte en årlig månniska. Den i drómmen
upplevda oförmågan år ett witryck av motsägelse, ett mej. Med
denna hånvisning må sålunda korrigeras det tidigare påståen-
det, att drømmen icke kan uttrycka nejet.!

I andra drómmar, som innehålla ofórmágan att røra på sig
icke blott som situation utan som fôrnimmelse, uttryckes
samma motsägelse genom sensationen av rórelsehimning
kraftigare såsom vilja och motvilja. Vi skola senare hora, att
just den motoriska fôrlamningen under sömnen hor till de
fundamentala villkoren för den psykiska processen vid drøm-
mandet. Den på motoriska banor överförda impulsen år nu
ingenting annat án en vilja, och att vi dro sákra att i sómnen
känna denna impuls håmmad, gor hela processen så särskilt
ägnad att framställa viljandet och nejet, som sitter sig däremot.
Med min fôrklaring av ångesten år också litt att fórstá, att
förnimmelsen av viljehåmning står så nära ångesten och i
drömmen så ofta förbinder sig med den. Ångesten uppkommer
dårmed, att en libidinôs impuls utgår från det omedvetna och
håmmas av det fôrmedvetna. Dir alltså i drømmen sensationen
av håmning år forbunden med ingest, så måste det vara frågan

1 Ett sammanhang med en barndomsupplevelse framgår vid den fullstindiga
analysen genom följande förmedling: Moren har gjort sin plikt, moren дан
gå. Och sedan skimtfrågan: Hur gammal år moren, då han gjort sin plikt?
Ett år, ty då kan han gå. (Jag lår vid min ankomst till vårlden ha haft så
mycket tovigt svart hår, att min unga moder fórklarade mig for en liten mor.)
— Att jag inte får rätt på min hatt, år en på flertydigt sått utnyttjad upp-
levelse från dagen fórut. Vår i sakers bevarande geniala husjungfru hade gömt
undan den. — Ocksä avbôjandet av dystra dódstankar gómmer sig bakom
detta drómmens slut: Jag har ännu inte på långt når gjort min skyldighet,
ag får ånnu icke gå.

DROMARBETET 221

om ett viljande, som en gång var i stånd att utveckla libido,
eller om en sexuell rørelse.

Vad det ofta under drómmen uppdykande omdômet: »Det
år ju bara en dróml» betyder och vilken psykisk makt må
tillskrivas det, skall jag senare yttra mig om. Jag vill hår på
forhand nåmna, att den vill forringa det drômda. Det nära-
liggande, intressanta problemet vad det vill såga, når ett visst
innehåll i drómmen sjålv betecknas som drømt, »drómmens i
drômmen» gáta, har W. Stekel genom analys av några ôver-
tygande exempel löst i liknande riktning. »Det drómda» i
drómmen skall också nedsittas, beróvas sin realitet, vad som
drómmes vidare efter uppvaknandet ur »drómmen i drömmen»,
det vill drómmens ⑥nskan såtta i stillet för den andra dróm-
mens utslocknade realitet. Man vågar därfôr antaga, att »det
drômda» innehåller en framstållning av realitet, ett verkligt
minne, medan den fortsättande drömmen tvärtom upptar det
blott av drömmaren önskade. Ett visst innehålls förläggande
till drömmen i drömmen är sålunda att liksätta med önskan,
att det så i drömmen betecknade inte hade skett. Med andra
ord: om en bestämd händelse av drömarbetet själv fôrsättes i ・
en dröm, så betyder detta det avgjordaste bekräftande av denna
händelses verklighet, det starkaste bejakande av den. Dröm-
arbetet använder drömmandet självt som en form för avböjande
och bekräftar därmed vår erfarenhet, att drömmen är en önske-
uppfyllelse.

IV.

Drómmens framstållningsmøjligheter: forvandling i bildspråk
av abstrakta tankar. Fortsatt analys av drömmen
om den blommande grenen.

Vi ha hittills undersökt, hur drömmen framställer fórbin-
delsen mellan drómtankarna, och ingingo dårvid flerstådes på
det vidare åmnet vilken fórindring drómmaterialet ôverhuvud
erfar for drombildningens ändamål. Vi veta nu, att dróm-

222 DROMTYDNING
materialet, till stor del ber⑥vat sina förbindelser, underkastas
en sammanpressning, medan samtidigt intensitetsfôrskjutningar
mellan dess delar framtvinga en psykisk omvårdering av dess
material. De fôrskjutningar vi uppmärksammat visade sig som
en bestämd forestillnings ersåttning med en annan associativt
nårstående, och de underkastades fôrtätning, i det dårmed i
stillet for två element ett mellanliggande gemensamt upptogs
i drömmen. En annan art förskjutning ha vi ännu icke om-
nåmnt. Men av analyserna erfar man, att en sidan fôrekommer
och ger sig till kånna i ett utbyte av det språkliga uttrycket for
ifrågavarande tanke. Det år i båda fallen frågan om en før-
skjutning långs en associationskedja, men samma process åger
rum i olika sfårer, och resultatet år i ena fallet, att en drém-
del ersättes med en annan, i det andra, att en drômdel utbyter
sin ordalydelse mot en annan.

Denna andra art av vid drômbildningen fôrekommande før-
skjutningar har ej blott stort teoretiskt intresse men år också
sirskilt vál ågnad att forklara drómmens drag av fantastisk
absurditet. Forskjutningen går i regel i den riktningen, att ett
färglôst och abstrakt uttryck hos drômtanken ersättes med ett
bildligt och konkret. Førdelen och dårmed avsikten med denna
ersättning år tydlig. Det bildliga år för drömmen möjligt ait
framställa, låter infoga sig i en situation, dir det abstrakta ut-
trycket skulle bereda drómmen liknande svårigheter som en
politisk ledare før ett illustrationsblad. Men också førtåtningens
och censurens intressen kunna vinna på ett sådant utbyte.
Har først den obrukbara abstrakta drômtanken omformats i
bild, så erbjuda sig mellan denna och det övriga dröm-
materialet lättare ån fôrr sådana likheter och identiteter,
som dr⑥marbetet behöver och som det skapar, dår de inte
finnas, ty de konkreta uttrycken śro i varje språk lättare att
anknyta till án de begreppsliga. Man kan fôreställa sig, att en
god del av mellanarbetet vid drómbildningen, som sôker åter-
fora de” särskilda drómtankarna till ett môjligast knappt och
enhetligt uttryck, försiggår på sådant sätt genom en passande
språklig omformning av de enskilda tankarna. En tanke, vars

DROMARBETET 223

uttryck av andra grunder må stå fast, verkar dårvid førdelande
och utvåljande på den andras uttrycksmøjligheter och detta
kanske ånda från bôrjan liksom vid en diktares arbete. Vid
författande av ett rimmat poem år den andra rimraden bunden
vid två villkor: den skall uttrycka den mening som tillkommer
den, och dess slutord skall rimma med den førsta rimradens.
Bist dro vil de dikter, dir man inte mårker någon rimnåd,
utan dir båda tankarna från början genom ómsesidigt infly-
tande ha funnit det språkliga uttryck, som med litt bearbet-
ning låter rimmet uppstå.

I några fall tjänar ordutbytet drómfórtitningen på ännu kor-
tare vig, i det det finner en tvetydig ordsammansittning, som
kan uttrycka mer in en av drómtankarna. Ordvitsens hela
område tråder så i drômarbetets tjånst. Man behøver inte før-
våna sig Over den roll, som tillfaller ordet vid drómbildningen.
Ordet som knutpunkt før flera fôreställningar åger en pre-
destinerad mångtydighet, och neuroserna (tvångsførestållningar,
fobier) anvånda de fordelar, som ordet bjuder både till fôrtät-
ning och förklädnad inte mindre skickligt än drömmen. Att
dr⑥mmens förställning också profiterar vid uttryckets fôrskjut-
ning år lått att visa. Det år ju ågnat att vilseleda, då ett tve-
tydigt ord såttes i stillet for två entydiga, och det alldagligt
nyktra uttryckets ersåttning med ett bildligt uppehåller vårt
begripande, i synnerhet som drömmen aldrig utsåger, om dess
detaljer äro att туда bokstavligt eller i överförd mening, direkt
eller genom fôrmedling av inskjutna talesätt skola hänfôras till
drômmaterialet. Det år i allmånhet vid tydning av varje drém-
del tvivelaktigt, om den

a) skall tas i positiv eller negativ mening (motsatsrelation),

b) år att tyda historiskt (som reminiscens),

c) symboliskt,

d) eller om dess tolkning skall utgå från ordalydelsen.

Trots denna mångtydighet fir man siga, att drômarbetets
framstillning, som ju icke avser att forstås, icke bereder ôver-

1 [fr mitt arbete Der Witz und seine Beziehung zum Unbewussten och
»ordbryggorna» vid analysen av neurotiska symtom.

224 DROMTYDNING

såttaren större svårigheter in de gamla hieroglyfskribenterna
° sina läsare.

Jag har redan anført flera exempel på framstållningar i drom-
men, som endast sammanhållas genom uttryckets tvetydighet:
>Munnen går bra upp» i injektionsdrómmen, »jag kan åndå
inte gå» i anklagelsedrommen (s. 219). Jag skall nu meddela
en drøm, vid vars tydning den abstrakta tankens forbildligande

“ visar sig spela en stôrre roll. En sådan drômtydnings âtskillnad
från den symboliserande i antiken kan man alltjämt med
skårpa angiva: vid den senare våljes symbolens nyckel av drom-
tydaren, i vårt fall åro dessa nycklar allmånt bekanta och
givna genom bestående sprikbruk. Finner man det riktiga in-
fallet till det rätta tillfället, så kan man lösa sådana drömmar
helt eller delvis oberoende av drômmarens uppgifter.

En mig bekant dam drömmer: Hon år på operan. Det år
en Wagnerfôreställning, som varat till tre kvart på åtta på
morgonen. På parkett och parterr stå bord, vid vilka man iter
och dricker. Hennes kusin, nyss återvånd från sin brøllops-
resa, sitter vid ett sådant bord med sin unga fru, bredvid dem
en aristokrat. Om honom heter det, att den unga frun tagit
honom med sig från brollopsresan, helt öppet, som man tar
med sig en пу hatt. Mitt på parkett finnes ett hógt torn, som
upptill har en plattform, omgiven med ett jårngaller. Dir høgt
uppe står dirigenten med Hans Richters drag, han springer be-
stindigt omkring bakom sitt galler, svettas fôrskräckligt och leder
därifrån den nedtill vid tornets fot anordnade orkestern. Hon
själv sitter med en (mig bekant) väninna i en loge. Hennes
yngre syster vill från parkett räcka upp till henne ett stort
stycke kol med motiveringen, att hon hade ju inte vetat, att
det skulle dröja så länge och måste väl nu frysa alldeles er-
barmligt. (Ungefär som om logerna måste uppvärmas under
den långa föreställningen.)

DROMARBETET 225

Drömmen är väl vansinnig nog, fast eljest situationen väl
utførd. Tornet mitt på parkett, från vilken dirigenten leder
orkestern, men framför allt kolet, som systern ricker upp till
henne! Jag har med avsikt icke begårt någon analys av denna
dróm; med någon kånnedom om drómmerskans personliga
fórhállanden lyckades det mig att på egen hand tyda stycken
av den. Jag visste, att hon haft mycken sympati før en musiker,
vars bana i førtid avbrutits genom sinnessjukdom. Jag beslot
mig alltså for att ta tornet på parkett bokslavligt. Dårav kom
ut, att den man, som hon ⑥nskat se i Hans Richters stålle,
stod fornhogt Over orkesterns övriga medlemmar. Detta torn
år emellertid att beteckna som en blandbild: med sin under-
byggnad framståller det mannens storhet, men med gallret
ovantill, bakom vilket han lôper omkring som en finge eller
som ett djur i buren (hårvid anspelas på den olyckliges namn),
hans senare Øde. »Narrtornet» vore vål nårmast det ord, vari
de bida tankarna kunnat sammantriffa.

Sedan dirmed denna dróms framställningssätt upptäckts,
kunde man fórsóka att med samma tolkningsmetod upplósa
dess andra skenbara absurditet, den med kolen, som systern
ricker henne. »Kol» måste betyda »hemlig kårlek».

Intet kol, ingen liga
kan brinna så bet,

som den hemliga kärlek,
som ingen vet.

Hon själv och hennes vännina hade förblivit sittande, hennes
yngre syster, som ånnu har giftermålsutsikter, råcker kolen
upp till henne »emedan hon ju inte vetat, att det skulle drôja
så länge». Vad som skall dröja så linge, säges inte i drömmen;
i en beråttelse skulle vi säga: forestillningen; i drômmen få vi
ta satsen før sig sjålv i betraktande, førklara den før tvetydig
och tillfoga, »tills hon gifter sig». Tydningen »hemlig kärlek»
understôdes då genom omnämnandet av kusinen, som sitter
med sin fru på parkett och det den sistnimnda pådiktade
öppna kårleksforhållandet. Motsatserna av hemlig och ‏מסקק6‎
‎kårlek, av hennes eld och den nygifta fruns kyla behårska

⑮ 一 Freud, Drömtydning.

226 DROMTYDNING

drømmen. På būda stillena for ⑥vrigt sen hógtstáende», som
ett gemensamt mellanord for både aristokraten och den stora
forhoppningar ingivande musikern.

Med ovanstående utlåggningar ha vi åntligen upptåckt ett
tredje moment, vars andel vid drómtankarnas fórvandling till
dróminneháll icke år att skatta ringa: hånsynen till framståll-
ningsmøjligheterna hos det egendomliga psykiska material, varav
drómmen betjänar sig, alltså huvudsakligen hos visuella bilder.
Bland framstållningsmedel for drômtankarna skall det fôre-
dragas som tillåter en visuell framställning, och dr⑥marbetet
spar icke módan att først omgjuta den bråckliga tanken i en
annan språklig form, om också en mer ovanlig, om denna
blott môjliggôr framstållningen och så gor ett slut på det in-
klåmda tinkandets psykologiska trångmål. Men detta tanke-
innehillets omformande kan samtidigt ställa sig i fôrtätnings-
arbetets tjånst och skaffa fôrbindelser till en annan tanke,
vilka eljest inte funnits. Denna andra tanke må dårvid sjålv
for att gå till mötes ha förändrat sitt ursprungliga uttryck.

Herbert Silberer har påvisat ett gott sått att direkt iakttaga
drômtankarnas fôrvandling till bilder och dårmed att isolerat
studera detta moment av dråmbildningen. Når han i tillstånd
av trótthet och sómndruckenhet ålade sig en tankeansträngning,
så hånde det honom ofta, att tanken gled undan för honom
och i stillet en bild upptrådde, vari han nu kunde igenkånna
en ersåttning for tanken. Jag återger hår några av Silberers
exempel, till vilka jag skall återkomma på grund av vissa
egenskaper hos de iakttagna fenomenen.

»Førsta exemplet. Jag tinker på, att jag skall förbättra ett
kvistigt stålle i min uppsats.

Symbol: Jag ser mig glatthyvla ett stycke tri.

Femte exemplet. Jag sóker göra klart før mig åndamålet
med vissa metafysiska studier, som jag ämnar bedriva. Detta
ändamål består däri, tänker jag mig, att man under sökandet
efter tillvarons grunder arbetar sig igenom till allt högre med-
vetandesformer eller skikt av tillvaron.

DROMARBETET 227

Symbol: Jag far med en ling kniv under en tirta liksom
for att ta ett stycke dårav.

Tydning: Min rôrelse med handen betyder »genomarbetandet»,
varom det år fråga. Førklaringen till symbolvalet år detta:
då och då tillfaller mig vid bordet uppgiften att skåra och
foreligga en tårta, ett arbete jag fôrrättar med en ling bôjlig
kniv, något som kråver en viss omsorg. I synnerhet år det
fina uttagandet av de skurna tärtstyckena fórbundet med en
viss svårighet: kniven måste førsiktigt skjutas under de ifråga-
varande delarna (det långsamma »genomarbetandet» før att
komma till grunderna). Symbolens tárta var vidare en sådan
tårta, vid vilken kniven hade att tringa genom flera skikt
(medvetandets och tånkandets skikt).

Nionde exemplet. Jag førlorar tråden under en tankegång.
Jag anstrånger mig att återfinna den, men måste tillstå att
anknytningspunkten alldeles fallit mig ur minnet.

Symbol: Ett stycke tryck, dår de sista raderna fallit ur.»

Noga sett får man erkånna att drömmen med sitt ersåttnings-
arbete inte utråttar något originellt. Den betråder för sina
syften, hår môjligheten av censurfri framstållning, blott de
vågar, som den redan finner banade i det omedvetna tånkandet,
foredrar de fórvandlingar av det borttrångda materialet, vilka
som vits och anspelan också få bli medvetna och varav alla
neurotikers fantasi år uppfylld. Hår бррпаг sig plôtsligt ett
førstående av Scherners dromtydningar. Fantasiens sysselsåttning
med den egna kroppen år ingalunda endast egendomligt før
drömmen. Mina analyser ha visat mig, att den år en regel
bunden företeelse i det omedvetna tänkandet och ytterst härrör
av sexuell nyfikenhet, vars föremål för den uppväxande
ynglingen eller flickan bli det andra könets, men också det
egnas, könsorgan. Men som Scherner och Volkelt riktigt fram-
häva, är huset inte den enda bildgrupp, som användes till
kroppens symboliserande — i drömmen lika litet som i neu-
rosens omedvetna fantiserande. Jag känner patienter, som

228 DROMTYDNING

visserligen bibehållit kroppens och kónsorganens arkitektoniska
symbolik (det sexuella intresset når ju vitt över de egentliga
kónsorganens område) och før vilka pelare betyda ben (som i
Höga visan) och som varje port bringar att tänka på kroppens
Oppningar och varje vattenledning på urinapparaten o. s. v.
Men lika gärna våljes våxtlivets eller kökets fórestállningskrets'
till sexuella bilders gomstille. I forra fallet har språkbruket,
nedslaget av åldsta tiders fantasiliknelser, gjort ett rikt forarbete
(ålskarens »vingård», flickans »órtagárd» i Höga visan). I sken-
bart oskyldiga anspelningar på arbeten i koket lita de fulaste
liksom de intimaste enskildheter i det sexuella livet tånkas
och drómmas, och hysteriens symtomatik blir rentav omójlig
att tyda, om man glómmer, att sexuell symbolik kan gómmas
bakom det alldagliga och intetsigande som i sitt bästa góm-
stålle. Det har sin goda sexuella mening, då neurotiska barn
icke vilja se blod och rött kött, då de kräkas vid ägg och
makaroni, då den för människan naturliga fruktan för ormen
hos neurotikern abnormt stegras. Overallt dår neurosen betjånar
sig av sådan maskering, vandrar den de vigar, som en gång
i gamla kulturperioder hela månskligheten gått och om vilkas
existens under en lått igengrodd yta ånnu i dag språkbruk,
vidskepelse och sed avligga vittnesbørd.

Jag insåtter hår i dess helhet min kvinnliga patients blomster-
drôm, varvid jag understryker allt som år att tyda sexuellt.
Den vackra drômmen ville efter tydningen inte mer behaga
henne.

Fordrom: Hon går in i koket till de båda jungfrurna och
låxar upp dem för att de inte bli firdiga »med den smulan mat»
och ser dårvid en massa koksgods stå omstjålpt till torkning,
grovt gods staplat i hopar. Senare tilligg: De båda flickorna
gå for att håmta vatten och måste dårvid stiga ned som i en
flod, som når upp till huset eller upp till gården.

* Ett rikt exempelmaterial hürfór finner man i de tre supplementbanden till
Za. Fuchs Tlustr. Sittengeschichte (A. Langen, München).

ノ

DROMARBETET 229

Huvuddróm'. Hon går högt uppifrån nedåt? över egendomliga
stängsel eller staket, som bilda stora rutor och bestå av
flätverk i små kvadrater. Hon är egentligen inte klädd för att
kliva; hon är alltid orolig för att finna plats för foten och är
glad, att hennes klänning vid klivandet inte blir hängande
någonstans, att hon alltid går så anstándigt! Därvid bär hon
en stor gren i handen,” egentligen som ett tråd, som år tått
besatt med röda blommor, fôrgrenad och utbredd.” Därvid
tinker hon på kórsbirsblommor, men de se också ut som
fyllda kamelior, som visserligen inte växa på tråd. Under ned-
gåendet har hon først em kvist, sedan två, sedan iter en.”
Som hon kommer ned, åro de lågre sittande blommorna
redan timligen avfallna. Hon ser då, kommen ned, en drång,
som, hon skulle vilja såga, kammar just ett sådant tråd, d. v. s.
med en tråpinne river av tjocka hårtovor, som hinga ned
liksom mossa från grenen. Andra arbetare ha huggit av sådana
grenar i en trådgård och kastat dem på gatan, dir de ligga
omkring, så att många människor gå och ta av dem. Men
hon frågar, om det år rått, om man verkligen får ta sig en.
I trådgården står en ung man (en henne bekant person, en
främling), som hon går fram till før att fråga honom
hur man kan plantera sådana grenar i sin egen trädgård.
Han omfamnar henne, varemot hon gör motstånd, och hon

! Hennes levnadslopp. à

? Hög härkomst, önskad motsats till fórdrómmen. 4

3 Blandbild, som förenar två lokaliteter, nedra botten i föräldrahemmet, dir
hon lekte med sin bror, föremålet for hennes senare fantasier, och gården
hos den elaka onkeln, som brukade retas med henne.

4 Onskad motsats till ett verkligt minne från vistelsen hos onkeln, att hon
i sómnen brukade blotta sig. i

5 Liksom ångeln vid Marie bebådelse en liljestängel.

5 Om tydningen av denna blandbild se ovan: oskuld, menstruation, kamelia-
damen. jer

7 Syftning på flertalet av hennes fantasi tjánande personer.

8 Grenen har for linge sedan övertagit det manliga genitalets roll, innehåller
før óvrigt en tydlig anspelan på familjenamnet.

230 DROMTYDNING

frigar honom, vad som faller honom in, om man fir behandla
henne på det såttet. Han såger, att det år ingen oritt, det år
tillātet Han fôrklarar sig dårpå beredd att gå över med henne
i den andra tridgirden for att visa henne hur man planterar
och siger något till henne, som hon inte riktigt førstår: »Det
fattas mig for resten tre meter — (senare säger hon kvadrat-
meter) eller tre famnar mark.» Det år som skulle han begåra
något av henne før sin beredvillighet, som om han hade før
avsikt att kompensera sig i hennes trådgård eller som ville
han kringgå en lag, ha en fördel därav utan att hon led någon
skada därav. Om han dårpå verkligen visar henne något, vet
hon inte?

Jag har naturligtvis överflöd på sårskilt sådant material, men
dess meddelande skulle fôra før djupt in i diskussion av neurotiska
fôrhällanden. Samtliga exempei leda till samma slutledning, att
man icke behåver anta någon sårskild symboliserande sjålens
verksamhet vid drómarbetet, utan att drömmen betjänar sig av
sådana symboliseringar, som redan fôreligga firdiga i det
omedvetna tinkandet, emedan de på grund av sin framstållnings-
môjlighet, mestadels också sin censurfrihet, i särskild grad till-
fredsställa drómbildningens fordringar.

V.

Drómmens symboler.

Flera typiska drömmar.

Om man gjort sig förtrolig med den rika sexuella symboliken
i drômmen, så måste man fråga sig, om ej många av dessa

1 Syftar liksom det närmast följande på äktenskapliga forsiktighetsmått.

? En analog »biografisk» dröm är den tredje av de strax nedanför bland
exemplen på drömsymbolik meddelade; vidare den av Rank utförligt meddelade
drömmen, som tyder sig själv.

DROMARBETET 231

symboler uppträda med en en gång for alla fastställd betydelse
och står infor frestelsen att tillaga en ny drômbok enligt
chiffermetoden. Dårtill år att anmårka: denna symbolik år inte
egendomlig för drómmen utan tillhór det omedvetna fôreställ-
ningslivet, sårskilt folkets, och år att finna i folklore, myter,
sagor, talesitt, ordspråksvisdom och i folkets kringlópande kvick-
heter fullstindigare ån i drømmen. Vi skulle därfôr vida ôver-
skrida drômtydningens uppgifter, om vi ville gôra rättvisa åt
symbolens betydelse och gå in på de talrika, till stor del innu
olôsta problem, som knyta sig till symbolens begrepp.!

Vi vilja här inskränka oss till att säga, att symbolen hôr till
de indirekta framställningarna, men att vi av allehanda tecken
varnas att sammanslå den med andra sådana utan att ånnu i
begreppslig klarhet kunna fatta dess åtskiljande kånnetecken. I
en rad av fall år det gemensamma før symbolen och vad den
fôreträder uppenbart, i andra år det dolt, och symbolvalet fôre-
faller då gåtfullt. Men just dessa fall måste. kunna kasta ljus
ôver symbolsammanhangets innersta mening; de hänvisa på,
att den år av genetisk natur. Den fôrbindelse mellan mening
och uttryck, som i dag framtråder som symbol, var sannolikt i
urtiden fôrenad genom begreppslig och språklig identitet.
Symbolanspelning synes vara en rest av och kånnetecken på
en fordomtida identitet. Dårvid kan man iakttaga, att symbol-
gemenskapen i ett antal fall räcker ut över den språkliga
gemenskapen, såsom redan Schubert (1814 i Die Symbolik des
Traumes) påstått.” Nigra symboler äro lika gamla som språket
sjålvt, andra nybildas alltjåmt i nutiden (t. ex. luftskeppet,
zeppelinaren).

1 Jfr arbeten av Blender och hans züricher-lärjungar Maeder, Abraham
m. fl. över symbolik och de icke medicinska författare (bl. a. Kleinpaul),
som hos dem åberopas. Det mest träffande, som yttrats över detta åmne,
finnes i О. Ranks och 27. Sachs’ bok Die Bedeutung der Psychoanalyse für
die Geisteswissenschaften, 1913, kap. I.

2 Så uppträder det på vattnet farande skeppet i ungerska drémmares
urineringsdrómmar, ehuru för deras språk uttrycket »schiffen» for urinera år
okänt. Likaså tjånar rummet i fransmäns och andra romaners drómmar som
symbol for kvinnan, ehuru dessa folk inte känna något analogt med det tyska

Frauenzimmer.

232 DROMTYDNING

Drömmen använder sig nu av denna symbolik till förklädd
framstållning av sina latenta tankar. Bland dessa symboler
finnas nu visserligen många, som regelbundet eller nåstan
regelbundet betyda detsamma. Blott må man ihågkomma det
psykiska materialets egendomliga elasticitet, En symbol i drom-
men kan ofta vara att tyda icke symboliskt utan i sin egent-
liga mening; andra ginger kan en drômmare av speciellt
minnesmaterial skaffa sig en rått att anvånda som sexualsymbol
allehanda, som inte allmånt så brukas. Dår han har tillfålle att
vålja mellan flera symboler for framställning av ett innehåll,
kommer han att bestimma sig för den, som tillika uppvisar
sakliga fôrbindelser med hans ôvriga tankematerial, alltså med-
ger en individuell motivering jimte den typiskt gållande.

Om den nyare drómforskningen sedan Schermer oavvisligt
yppat drómmens symbolik 一 även H. Ellis erkånner att intet
tvivel finnes, att våra drómmar śro fyllda av symboler 一 , så
får dock medges, att drômtydningen ej blott låttas utan också
försvåras genom drómsymbolernas tillvaro. Tydningstekniken
enligt drômmarens fria infall limnar oss mestadels i sticket vid
drómmens symboliska element; ett återvåndande till drôm-
tydarens godtycke, sådant det utôvades i antiken och tyckes
återupplivas i Stekels forvildade tydningar, år av vetenskapligt-
kritiska skål uteslutet. De drómmens element, som bora fattas
symboliskt, nódga oss därfôr till en kombinerad teknik, som
à ena sidan stöder sig på drómmarens associationer, à andra
sidan insåtter det felande ur tydarens symbolkånnedom. Kritisk
førsiktighet vid symbolernas upplósning och omsorgsfullt
studium av dem vid sårskilt genomskinliga drômexempel måste
sammantråffa for att beröva fórebráelsen for godtycke vid dróm-
tydningen dess kraft. De osikerheter, som ånnu vidhifta vår
drômtydning, härrôra till en del av vår ofullkomliga kunskap,
som kan båttras genom fortskridande fordjupning i åmnet,
men bero till en annan del av vissa egenskaper hos drôm-
symbolerna. Dessa iro ofta mång- och flertydiga, så att først
sammanhanget liksom i den kinesiska skriften möjliggör den
riktiga tydningen. Med denna symbolernas mångtydighet fôr-

DROMARBETET 233

binder sig vidare drómmens karaktär att tillåta Overtydningar
och att i ett innehåll framstålla olika, ofta till sin natur mycket
avvikande tankebildningar och ónskningar.

Efter dessa inskrånkningar och reservationer anfôr jag fóljande.
Kejsaren och kejsarinnan eller kungen och drottningen fram-
ställa verkligen mestadels drémmarens fôräldrar, prinsen eller
prinsessan år han sjålv. Samma hoga auktoritet som kejsaren
kan också tilldelas stora min, därfôr framtråder i många
drommar t. ex. Goethe som fadersymbol (Hitschmann). — Alla
långdragna föremål, käppar, trädstammar, paraplyer (på grund
av dess uppspännande), alla långa och skarpa vapen: knivar,
dolkar, pikar skola föreställa det manliga könsorganet. En ofta
förekommande, ej rätt begriplig symbol är nagelfilen (kanske
med aveeende på filandet). Dosor, skrin, kistor, skåp, ugnar
motsvara moderlivet, men också grottor, skepp och alla slags
fat. — Rum i drömmen äro mestadels fruntimmer, skildringen
av deras olika ingångar och utgångar hänvisar tämligen omiss-
kånnligt därpâ.! Frågan om rummet är öppet eller stängt blir
i detta sammanhang rätt begriplig. (Jfr Doras dröm i min
studie Bruchstiick einer Hysterienanalyse.) Vilken nyckel öppnar
rummet, behöver inte sägas; låsets och nyckelns symbolik har
Uhland med behagfull frivolitet utfört i sången om Graf
Eberstein. — Drömmen att gå genom en fil av rum är en
bordell- eller haremsdröm. Den användes emellertid också, som
H. Sachs visat i vackra exempel, till framställning av äkten-
skapet (motsats).

Stegar, trappor och gåendet på dem, vare sig uppåt eller
nedåt, äro symboliska framställningar av konsakten. Glatta

? En i en pension boende patient drömmer, att han möter någon av
tjänstepersonalen och frågar henne, vilket nummer hon har; hon svarar till
hans överraskning 14. I själva verket har han anknutit förbindelse med den
ifrågavarande flickan och i sitt sovrum sammanträffat med henne. Hon fruktade
som begripligt var, att värdinnan misstänkte henne, och hade dagen före drömmen
föreslagit honom att råka honom i ett obebott rum. Detta rum hade nir 14,
medan i drömmen kvinnan bär detta nummer. Ett tydligare belägg på
identifieringen av kvinna och rum kan knappt tänkas» (Ernest Jones, Inter.
Zeitschr. f. Ps-A. II, 1914). Jfr Artemidoros, Symbolik der Träume, övers.

till tyska av F. S. Krauss, Wien 1881, s. 110: »Så t. ex. betyder sovrummet
makan, om en sådan finns i huset.»

234 DROMTYDNING

våggar, Over vilka man klättrar, fasader av hus, som man —
ofta under stark ångest — slåpper sig ned før, motsvara upp-
råttstående månniskokroppar och upprepa i drômmen sannolikt
minnet av det lilla barnets klåttrande på fôräldrar och vårdare.
De »glatta» murarna dro manliga personer, vid husens »ut-
spring» håller man sig icke sillan i drômmens ångest fast.
— Bord, dukade bord och bråder åro kvinnliga personer, vil
for motsatsens skull, som hår upphåver kroppens ojimnheter.
»Trä» synes ôverhuvud enligt sina språkliga forbindelser vara
en representant før det kvinnliga åmnet (materien). Namnet på
ón Madeira betyder på portugisiska tri. Di »bord och bidd>
bilda äktenskapet, såttes i drömmen ofta det förra for det
senare, och den sexuella fôreställningskomplexen transponeras
sävitt môjligt på åtandets. — Av klådespersedlar kan kvinno-
hatten mycket ofta med sikerhet tydas som kénsorganet, det
manliga nämligen. Likaså kappan. I mins drömmar finner
man ofta halsduken som samma symbol, vål icke blott dårfør,
att den hånger ned och utmårker mannen, utan också emedan
man kan utvålja den efter sitt behag, en frihet naturen vägrat
for det symboliserade föremålet." Personer, som använda denna
symbol i dråmmen, driva i livet ofta stor lyx med halsdukar
och inneha formliga samlingar av dem. Alla komplicerade
maskinerier och apparater i drémmarna iro med stor sannolik-
het könsorgan 一 i regel manliga —, i vilkas antydande
drômsymboliken visar sig lika outtômlig som vitsen. Alldeles
omisskånnligt år också, att alla vapen och verktyg anvindas
till symboler av det manliga kónsorganet: plog, hammare,
gevår, revolver, dolk, sabel.

Likaså äro många landskap i drömmarna, särskilt sådana
med broar och skogklädda berg, utan svårighet att igenkänna
som beskrivningar på de sexuella organen. Marcinowski har

1 Jfr i Zentralbl. f. Ps-A. IL, 675 teckningen av en nittonårig maniakalisk
flicka: en man med en orm till halsduk, som vänder sig till en flicka. Därtill
historien »den diskrete» (i Anthrop. VI, 234): I en badanstalt inträder en
dam, och dår befann sig en herre, som inte hann ta på sig skjortan; han var
mycket skamsen, men tåckte genast halsen med skjortans frimre del och
sade: »Ber om ursäkt, jag år utan halsduk.»

DROMARBETET 235

samlat en rad beskrivningar, i vilka de drómmande fôrklarade
sina drômmar med teckningar, som skulle fôreställa dåri fôre-
kommande landskap och platser. Dessa teckningar åskådliggjorde
utmårkt skillnaden mellan manifest och latent betydelse i
drommen. Medan de oskyldigt betraktade tycktes forestilla
planritningar, kartor och dylikt, avslåja de sig for en noggrann
undersökning som beskrivningar på månniskokroppen, kôns-
organen o. 5. v. och möjliggöra først därmed begripandet av
dråmmen. Man jämfôre hårmed Pfisters studie Kryptolalie,
Kryptographie und unbevusstes Vexierbild bei Normalen
(Jahrb. f. ps.-a. Forschg. V, 1, 1913.) Också bór man vid obegrip-
liga ordnybildningar i drômmen tånka på môjligheten av deras
sammansåttning med delar av sexuell betydelse. — Också barn
betyda 1 drómmen ofta intet annat án kônsorganen, liksom ju
många min och kvinnor bruka benåmna sitt könsorgan »sin
lilla». Att leka med ett litet barn, art slå den lilla o. s. v. äro
ofta drômframställningar før onani. — Till symbolisk fram-
stållning av kastrering anvånder drómarbetet hårklippning,
hårets avfall, tåndernas lossnande och halshuggning. Som en
skyddsåtgård mot kastrering år att uppfatta, om en av de
brukliga penissymbolerna férekommer i drommen i två- eller
flertal. Upptrådandet av ödlan i drömmen — ett djur, pá vilket
den avslitna svansen våxer ut igen — har samma betydelse.
Av de djur, som i mytologi och folklore anvåndas som sexuella
symboler, spela flera också i dråmmen denna roll: fisken,
snåckan, katten, musen, framfôr allt den betydelsefullaste
symbolen for det manliga kônsorganet: ormen. Små djur, ohyra,
representera små barn, d. v. s. de icke Onskade syskonen. Att
ha ohyra på sig betyder ofta graviditet. Som en alldeles ny
drómsymbol for det manliga kônsorganet må nämnas luftskeppet,
som såvål genom sin fôrbindelse med flygning som stundom
genom sin form råttfårdigar denna anvåndning.

En rad andra, delvis ej tillråckligt verifierade symboler har
Stekel angivit och exemplifierat. Stekels skrifter, särskilt Die
Sprache des Traumes, innehålla en rik samling symboltolk-
ningar, som delvis śro skarpsinniga och vid efterprôvning

236 DROMTYDNING

visat sig riktiga, sårskilt de som anfóras i avdelningen om
dôdssymboler. Men fôrfattarens bristande kritik och bôjelse att
allminliggóra till varje pris göra andra hans tydningar tvivel-
aktiga eller oanvåndbara, så att forsiktighet år i hog grad au
tillrida vid bruk av dessa arbeten. Jag inskrånker mig därfôr
till nåmnande av ett fåtal exempel.

Höger och vänster äro enligt Stekel i drömmen att fatta i
etisk mening. »Den högra vägen betyder alltid det rättas väg, den
vänstra brottets. Så kan den vänstra framställa homosexualitet,
incest, perversitet, den högra äktenskapet, umgänge med en
kokott o. s. v. — alltjämt enligt värdering från drömmarens
individuellt moraliska ståndpunkt» (a. a. s. 466). Släktingar i
drömmen betyda överhuvud mestadels könsorganen (s. 473).
Här kan jag i denna betydelse blott bekräfta sonen, dottern,
den yngre systern, så långt alltså som »den lillass anvånd-
ningsområde stråcker sig. Dåremot igenkånner man genom
kontrollerade exempel systrarna som symboler for brôsten,
bröderna som symboler før kroppens båda stora hemisfirer.
Att inte hinna upp en vagn tolkar Stekel som beklagandet av
en o⑥vervinnlig åldersdifferens (s. 479). Packningen, med vilken
man reser, skulle vara den syndabôrda man bir på sig. Men
just resbagaget visar sig ofta som en omisskånnlig symbol før
de egna könsorganen. Också de ofta i drömmen förekommande
siffertalen har Stekel givit fixerad symbolisk betydelse, dock
synas dessa tolkningar varken tillräckligt sikra eller allmint
giltiga, om också tydningen i det enskilda fallet mestadels må
erkinnas som sannolik. Tretalet år för ôvrigt en från flera
sidor säkerställd symbol for det manliga kônsorganet. En av
de allmånna satser Stekel uppståller gåller genitalsymbolernas
dubbelbetydelse. »Var finns det en symbol, som — om fanta-
sien blott i någon mån tillåter det — inte skulle kunna brukas
i manlig och kvinnlig betydelse tillika!> Den inskjutna satsen
tar visserligen bort mycket av påståendets såkerhet, ty fantasien
tillåter det nåmligen ingalunda alltid. Jag anser det inte över-
flódigt anmårka att efter min erfarenhet Stekels sats måste
tråda tillbaka for erkånnandet av en større mångfald symbol-

DROMARBETET 237

grupper. Utom symboler, som lika ofta brukas før det manliga
som for det kvinnliga kônsorganet finns det sådana, som ôver-
vigande eller nåstan uteslutande beteckna ett av kônen och
ånnu andra, av vilka blott den manliga eller blott den kvinn-
liga betydelsen år kånd. Att begagna långa, fasta føremål och
vapen som symboler for det kvinnliga kônsorganet eller ihåliga
(kistor, skrin, dosor) som symboler får det manliga år just,
vad fantasien inte tillåter.

Det år riktigt, att drómmens och de omedvetna fantasiernas
bøjelse att anvånda sexualsymbolerna bisexuellt førråder ett
arkaiskt drag, eftersom i barndomen kónsorganens olikhet år
obekant och båda kônen tilldelas samma organ.

Konsorganen kunna också i drómmen fôreträdas av andra
kroppsdelar, det manliga genom handen eller foten, det kvinn-
liga av munnen, örat, till och med ögat. Människokroppens
utsôndringar — slem, tårar, urin, spermat 0. 5. v. — kunna i
drómmen ersåttas med varandra. Denna Stekels uppställning
har lidit något intrång i sin giltighet genom iakttagelser av
К. Reitler (Int. Zeitschr. f. Psych. I, 1913) särskilt rörande
betydelsefulla sekrets som spermats ersåttande med ett in-
different.

Dessa hogst ofullstindiga anmårkningar må vara tillråckliga
for att inspirera andra till en omsorgsfullare samling." En vida
utfôrligare framställning av dromsymboliken har jag fôrsôkt i
mina Vorlesungen zur Einführung in die Psychoanalyse 1916
—1917.

Jag skall nu tillfoga några exempel på sädana symbolers an-
våndning i drómmen. De må visa, hur omójligt det blir att
nå till tydning av drómmen, om man sluter sig før dröm-
symboliken, och hur oavvisligt denna gør sig gållande i många
fall. Men samtidigt skulle jag vilja eftertryckligt varna før att
ôverskatta symbolernas betydelse for dromtydningen, att t. ex.

1 Trots all olikhet mellan den Schernerska uppfattningen av drómsym-
boliken och den hår utvecklade måste jag dock frambäva, att Scherner borde
erkännas som den egentliga upptäckaren av drómsymboliken och att psyko-

analysens erfarenheter ha bragt till heder hans som fantastisk ansedda, mer
in halvsekelgamla bok (Das Leben des Traumes, Berlin 1861).

TYDNING

inskrinka drömöversättningen till symbolôversättning och uppge
tekniken att губа drómmarens infall. Drômtydningens bâda
tekniker måste komplettera varandra; praktiskt som teoretiskt
bibehåller dock fôreträdet den hår först skildrade metoden,
som tilligger drómmarens idéassociationer den avgórande be-
tydelsen, medan symbolôversättningen tråder till som bjålp-
medel.

T.

Haiten som mannens (det manliga kónsorganets) symbol.

Del av en ung, i följd av frestelseångest agorafobisk dams dröm.

Jag gir och promenerar i sommartid på gatan, bir en halm-
hatt av egendomlig form, vars mellanstycke ir böjt uppåt, vars
britten hinga ned (beskrivningen hir stammande), och det si
att den ena hånger lingre ned än den andra. Jag år glad och
i siker ståmning, och når jag går fôrbi en grupp unga offi-
cerare, tinker jag mig: Ni kan allihop inte gôra mig något.

Di hon inte kan åstadkomma något infall till hatten i drém-
men, såger jag henne: Hatten år vil ett manligt könsorgan
med sitt uppåtriktade ⑥verstycke och de båda nedhängande
sidstyckena. Avsiktligt avhåller jag mig från tydning av de-
taljen med de båda olika långt nedhångande sidostyckena, ehuru
vål just sådana beståmmande enskildheter måste visa tydningen
vågen. Jag fortsätter: Om ni alltså har en man med så priktigt
konsorgan, behåver ni inte vara rådd for officerarna, d. v. s.
inte ônska något av dem — eftersom hon eljest huvudsakligen
genom sina frestelsefantasier avhålles från att gå utan skydd
och sällskap. Denna sista förklaring på hennes ångest hade
jag redan kunnat ge henne flera gånger med stød av annat
material.

Det år nu beaktansvårt, hur drómmerskan beter sig efter
denna tydning. Hon tar tillbaka beskrivningen av hatten och

* Ur mina Nachträge zur Traumdeutung. Zentralbl. f. Ps.-A., nir 5, 6, 1911.

DROMARBETET * 239

vill inte ha sagt, att de båda sidstyckena hånga ned. Jag år
før siker att ha hørt det for att lita vilseleda mig, och be-
står dårvid. Hon år tyst en stund och får så mod att fråga,
vad det betyder, att hos hennes man den ena testikeln hånger
lingre ned in den andra och om det år så hos alla min. Dår-
med var den egendomliga detaljen med hatten fôrklarad och
hela tydningen accepterad av henne.

Hattsymbolen var mig sedan långe bekant, då min patient
meddelade mig denna dröm. Av andra, men mindre genom-
skinliga fall har jag trott mig kunna sluta, att hatten också
kan representera det kvinnliga kónsorganet.!

2.

Overkürning som symbol for Kkônsumgängel.

En andra drôm av samma agorafobiska patient.

Hennes mor skickar i våg hennes lilla dotter, så att hon
måste gå ensam. Hon far med modern på tåget och ser den
lilla gå rakt fram till skenorna, så att hon måste bli 6verkørd.
Man hör benen knaka (dårvid en obehaglig kånsla, men ingen
egentlig förskräckelse). Sedan ser hon sig omkring ur kupé-
fónstret, om man inte bakifrån kan se delarna. Sedan gør hon
sin mor forebrielser, att hon låtit den lilla gå ensam.

Analys. Den fullständiga tydningen av denna dröm år inte
lätt att ge. Den härstammar från en cykel av drömmar och
kan fullt førstås blott i sammanhang med dessa. Det år inte
lätt att tillräckligt isolerat &tkomma det for symbolikens upp-
visande behóvliga materialet. — Den sjuka finner først, att
jårnvågsresan bor tydas historiskt, som anspelan på en resa
från en nervkuranstalt, i vars ledare hon naturligtvis var før-

1 Jfr ett sådant exempel i Kirchgrabers meddelande (Zentralbl. f. Ps.-A. III,

1912, s. 95). Av Stekel (Jahrbuch bd. I, s. 475) omtalas en drém, i vilken
en hatt med djupt nedhångande fjåder i mitten symboliserar (den impotenta)

mannen,

240 DROMTYDNING

älskad. Modern håmtade henne därifrän, låkaren upptrådde på
stationen och ôverräckte henne en blombukett till avsked; det
var henne obehagligt, att modern skulle vara vittne till denna
hyllning. Hår framträder alltså modern som stôrande hennes
erotiska intressen, en roll, som verkligen tillfallit den stränga
frun under hennes flickår. — Nåsta infall knyter sig till satsen:
hon ser sig om, om man inte bakifrån kan se delarna. I drôm-
fasaden vore man naturligtvis tvungen att tinka på den ôver-
kørda och krossade dotterns delar. Men hennes tankeassociation
går i helt annan riktning. Hon erinrar sig, att hon en gång i
badrummet sett fadern naken bakifrån, kommer att tala om
kønsskillnaden och framhåller, att man hos mannen kan se
kónsdelarna åven bakifrån, men inte hos kvinnan. I detta sam-
manhang kommer hon nu sjålv på den tydningen, att den lilla
år hennes könsorgan. Hon fórebrir modern, att denna fordrat,
att hon skulle leva som om hon inte hade något kønsorgan,
och återfinner denna førebråelse i drómmens inledande sats:
modern skickar bort hennes lilla, så att hon måste gå ensam.
I hennes fantasi betyder att gå ensam på gatan att inte ha
någon man, ingen sexuell förbindelse (coire == gå samman),
och det vill hon inte. Efter allt hon meddelar har hon verk-
ligen som flicka lidit under moderns svartsjuka på grund av
faderns førkårlek før henne.

Den djupare tydningen av denna drém framgår av en annan
dråm från samma natt, vari hon identifierar sig med sin bror.
Hon var verkligen en pojkaktig flicka, måste ofta hora, att en
pojke gått förlorad i henne. Vid denna identifiering med bro-
dern blir särskilt klart, att det lilla» betyder könsorganet.
Modern hotar honom (henne) med kastrering, som icke kan
vara något annat ån straff før en odygdig lek, och dårmed
visar identifieringen, att hon sjålv som barn gjort sig skyldig
till onani, vad hennes minne hittills blott bevarat om brodern.
En kunskap om det manliga organet, som hon sedermera før-
lorade, måste hon enligt denna andra drôms uppgifter tidigt
ha fôrvärvat. Vidare hånvisar den andra drémmen till den in-
fantila sexualteorin, att flickor uppstå genom kastrering av

DROMARBETET 241

gossar. Di jag foredragit för henne denna barnamening, finner
hon genast en bekräftelse hårpå i sin kinnedom om anekdoten,
att gossen frågar flickan: »År det bortskuret?» Varpå flickan
svarar: »Nej, alltid varit så.»

Den lillas, kónsorganets, bortskickande i den första drömmen
hänfôr sig alltså till kastrationshotet. I sista hand år hon ond
på modern för att hon inte føtt henne till vårlden som
pojke.

Att »óverkórandet» symboliserar sexuellt umgänge, skulle
inte vara evident av denna drôm, om man inte säkert visste
det av talrika andra kållor.

3:

Framställning av könsorganet genom byggnader, stegar, schakt.

En genom sin faderskomplex hämmad ung mans dröm.

Han går och promenerar med sin far på en plats, som visst
är Pratern (i Wien), ty man ser rotundan, framför denna en
liten förbyggnad, vid vilken är anbragt en ballon captif, men
som tyckes tämligen slapp. Hans far frågar honom, vad allt
det där tjänar till, han förvånas över frågan men förklarar det
för honom. Därpå komma de in i en gård, där en stor plåt-
platta ligger utbredd. Hans far vill riva av ett stort stycke
därav, men ser sig först omkring, om någon kan se det. Han
säger åt fadern, att han bara behöver säga till uppsynings-
mannen, så kan han utan vidare ta sig därav. Från denna
gård for en trappa ned i ett schakt, vars väggar äro mjukt upp-
stoppade ungefär som en läderfåtölj. Vid slutet av detta schakt
är en längre korridor, och sedan begynner ett nytt schakt.

Analys. Denna drömmare tillhörde en terapeutiskt icke gynn-
sam typ av sjuka, som till en viss punkt överhuvud inte göra
motstånd mot analysen men därefter visa sig nästan otillgäng-
liga. Denna dröm tydde han nästan självständigt. Rotundan,

16. — Freud, Drömtydning.

242 DROMTYDNING

sade han, år mitt könsorgan, kaptitballongen framför min penis,
över vars slapphet jag har anledning att klaga. Man vågar alltså
mera ingående ôversätta, att rotundan år — det av barnet re-
gelbundet till kónsorganet raknade — sitet, den lilla fôrbygg-
naden testikelpungen. I drómmen frågar honom fadern, vad
allt det dir år, d. v. 5. efter k⑥nsorganens fôrrättning och
ändamål. Det ligger nära till hands att omvända detta sakfør-
hållande, så att han blir den frågande parten. Då en sådan till
fadern riktad fråga aldrig forekommit, så måste man uppfatta
drómtanken som ⑥nskan eller taga den konditionellt: »Om jag
hade bett min far om sexuell upplysning.» Fortsättningen på
denna tanke skola vi strax nedan finna.

Gården, dår plåten ligger utbredd, år i førsta linje icke att
fatta symboliskt utan hårstammar från faderns affårslokal. Av
diskretionsskål har jag insatt »plåt» i stillet for annat material,
varmed fadern handlar, utan att eljest åndra något av drôm-
mens ordalydelse. Drómmaren har kommit in i faderns affår
och tagit stor anstöt av de snarast okorrekta tillvågagångssått,
på vilka vinsten till stor del beror. Därfôr torde fortsåttningen
på den ovannåmnda drómtanken lyda: »(Om jag frågat honom),
skulle han ha bedragit mig, liksom han bedrar sina kunder.»
Før avrivandet, som tjånar till framstållning av den kommer-
siella oredligheten, ger drómmaren sjålv den andra fórklaringen,
att den betyder onani. Detta år oss icke blott redan bekant —
se blomdrómmen s. 229 一 utan stimmer också vil därmed,
att onaniens hemlighet år uttryckt genom motsatsen (man får
gora det ôppet). Det motsvarar då alla fôrväntningar, att ona-
nien åter tilskrives fadern liksom frågan i första drómscenen.
Schaktet tyder han genast under åberopande av våggarnas
mjuka madrassering som vagina. Att nedstigandet liksom eljest
uppstigandet vill beskriva coitus, insåtter jag på grund av eljest
vunnen kånnedom (jfr min anm. i Zentralbl. f. Ps.-A. I, 1,
1910).

Detaljerna, att efter det fôrsta schaktet kommer en långre
korridor och sedan ett nytt schakt, førklarar han sjålv bio-
grafiskt. Han har under en tid idkat könsumgänge, därpå upp-

DROMARBETET 243

hørt i följd av håmningar och hoppas nu med hjälp av kuren
åter kunna uppta det. Men drömmen blir mot slutet otydligare,
och den kunniga måste det fôrefalla sannolikt, att i den andra
drómscenen redan gør sig gällande inflytandet av ett annat
tema, varpå faderns affår, hans bedrågliga tillvågagångssått, den
førsta som schakt framstållda vagina håntyda, så att man kan
antaga en hånsyftning på modern.

4.
Kastreringsdrommar hos barn.

a. En gosse på tre år och fem månader, før vilken faderns
återkomst från krigstjånsten tydligen år obekvåm, vaknar en
morgon førstård och upprörd och upprepar alltjåmt frågan:
>Varfór har Papi burit sitt huvud på en tallrik? I natt har
Papi burit sitt huvud på en tallrik.»

b, En nuførtiden av svår tvångsneuros lidande student
minnes, att han vid fem års ålder flera gånger haft denna
dröm. Han går till barberaren for att klippa håret. Di kommer
en stor kvinna med strånga drag fram till honom och slår av
honom huvudet. Kvinnan igenkånner han som sin mor.

5.

Till urineringssymboliken.

Hår återgivna teckningar komma från en rad bilder, som
Ferenczi funnit i ett ungerskt skåmtblad (Fidibusz) och vilkas
limplighet som illustration till drômteorien slog honom. Otto
Rank har redan i sin studie Die Symbolschichtung im Weck-
traum (Jahrb. f. Ps-A. IV, 1912) anvånt samma bild, kallad
»Den franska bonnens drøm».

Først den sista bilden, som visade barnflickans vaknande på
grund av barnets skrik, visar oss att de sju fôregäende fram-

DROMTYDNING

stilla en drôms faser. Den fôrsta bilden antyder det intryck,
som skulle leda till uppvaknande. Barnet bar yttrat ett behov
och begår den motsvarande hjälpen. Men drömmen utbyter
situationen i sovrummet mot den på en promenad. På andra
bilden har hon redan ställt gossen vid ett gathôrn, han kastar
sitt vatten och — hon kan sova vidare. Men den drôm-
våckande retningen håller i, ja forstirkes, gossen skriker allt
kraftigare. Ju mer hógróstat han fordrar barnflickans uppvak-
nande och hjälp, dess intensivare upprepar drömmen sin fôr-
säkran, att allt är i ordning och att hon inte behöver vakna.
Den översätter därvid väcksignalen i symbolens dimensioner.
Vattenströmmen, som den urinerande gossen levererar, blir allt
mäktigare. På fjärde bilden bär den redan en kanot, sedan en
gondol, en kutter och slutligen en stor ångare! Kampen mellan
den egensinniga sömnlusten och den outtröttliga väcksignalen
har här på det spirituellaste sätt åskådliggjorts av en skalkaktig
konstnär.

6.

Upprepning och verklighetskånsla i drömmen.

En nu trettiofemärig man berättar en tydligt erinrad drøm,
som han tror sig ha haft vid fyra års ålder. Notarien, hos
vilken hans fars testamente var deponerat — han hade før-
lorat sin far vid tre års ålder — hade med sig två stora kejsar-
påron, av vilka han fick det ena. Det andra låg på rummets
fønsterbråde. Han vaknade med &vertygelsen om det dromdas
realitet och fordrade envist av modern det andra påronet; det
låg ju på fônsterbrädet. Modern skrattade åt honom.

Analys. Notatien var en godmodig gammal herre, som
verkligen en gång, efter vad han tror sig minnas, hade med
sig påron. Fønsterbrådet var sådant, som han såg det i
drömmen. Nigra andra infall kan han inte få till drömmen,
om inte att modern nyss berättat en dröm får honom. Det
sitter två fåglar på hennes huvud, hon frågar sig, når de skola

DROMARBETET 245

246 DROMTYDNING

flyga bort, men de flyga inte bort, utan den ena flyger till
hennes mun och suger ur den.

Uteblivandet av drómmarens infall ger oss rått att försöka
en tydning genom att betrakta den som symbolisk. De båda
päronen — pommes eller poires — äro moderbrósten, som närt
honom; fônsterbrädet brôstets hôjning, analogt med balkongerna
i drómmen om hus (s. 234). Hans kånsla av det drómdas
verklighet efter uppvaknandet har rått, ty modern har i verklig-
heten ammat honom, till och med långt ⑥ver den vanliga
tiden, och moderbrøstet fanns alltjimt att få. Drommen bør
ôversättas: mamma, giv (visa) mig brôstet en gång till, vid
vilket jag förr har druckit. Detta »fórr» framstilles genom
åtandet av det ena påronet, »en gång till» genom begåran om
det andra. En handlings upprepande i tiden förvandlas i drömmen
regelbundet till ett objekts flerfaldigande.

Det år naturligen mycket påfallande, att symboliken redan
spelar en roll i en fyraårings drém, men det år inte undantag
utan regel. Man vågar siga, att drémmaren ånda från borjan
forfogar ôver symbolikens framstållningskonst.

Hur tidigt människan, åven utanfôr drômlivet, begagnar sig
av symbolik, må fôljande ofôrvanskade erinran av en nu
tjugusjuårig dam visa. Hon år mellan tre och fyra år gammal.
Barnjungfrun skjutsar henne, hennes elva månader yngre broder
och en liten kvinnlig kusin i åldern mellan dem båda på av-
trädet for att de dir skola utfôra sina små fôrrättningar fore
promenaden. Hon frågar kusinen: Har du också en portmonni?
Walter har en liten korv, jag har en portmonni. Kusinen
svarar: ja, jag har också en portmonnå. Barnjungfrun hørde
skrattande på och beråttar samtalet for modern, som reagerar
med en skarp tillråttavisning.

Hår må insättas en dröm, vars vackra symbolik tillät en
tydning med obetydlig hjålp av drémmerskan:

DROMARBETET 247

テ

Till frågan om symboliken i friskas drômmar.
Dröm, meddelad och tydd av Alfred Robitsek

»En av psykoanalysens motståndare ofta — slutligen även
av Havelock Ellis — framförd invändning lyder att drómsym-
boliken kanske år en produkt av den neurotiska psyke men
ingalunda hade giltighet før normala minniskor. Men den psyko-
analytiska forskningen känner ôverhuvud icke några principiella,
utan blott kvantitativa skillnader mellan det normala och det
neurotiska sjålslivet; och likaså visar analysen av drómmarna,
vari de borttringda komplexerna äro på samma sätt verksamma
hos friska och sjuka, mekanismens och symbolikens fulla
identitet. Ja, friskas ofórbehállsamma drómmar innehålla ofta
en mycket enklare, genomskinligare och mer karakteristisk
symbolik in neurotiska personers, hos vilka de i fôljd av den
starkare verkande censuren och den långre gående vanstållningen
i føljd dårav ofta dro fôrkonstlade, dunkla och svåra att tyda.
Den i det fôljande meddelade drömmen må bidra att belysa
detta faktum. Den år drömd av en icke neurotisk ung dam
av snarare pryd och tillbakadragen karaktår; under samtalets
lopp erfar jag, att hon år fôrlovad men att det finns hinder
før giftermålet, som hota fôrdrôja det. Hon berittar mig utan
uppfordran fôljande drôm: :

"Jag ordnar mittpunkten av ett bord fór en födelsedag.
På mina frågor anger hon, att hon i drómmen varit som i
sitt hem — dir hon før tillfället inte vistas — och hade känt
en lyckokånsla.

Den 'populåra' symboliken lägger tydningen till hands før
mig. Drómmen uttrycker hennes ónskningar som fästmö. Bordet
med blomsteruppsatsen i mitten år hon själv och hennes kôns-
organ; hon framstiller sina framtidsónskningar som uppfyllda,

1 Ur Zentralbl. f. Ps.-A. 1911, s. 340 ff.

248 DROMTYDNING
i det hon redan sysselsåtter sig med tanken på ett barns
fødelse; brollopet ligger alltså for linge sen bakom henne.

Jag gör henne uppmårksam på att ’mittpunkten av ett bord’
år ett ovanligt uttryck, vilket hon medger, men jag kan
naturligen hår icke fråga direkt vidare. Jag undvek omsorgs-
fullt att suggerera henne symbolernas betydelse och frågade
henne blott vad hon kommit att tånka på vid drommens en-
skilda delar. Hennes tillbakadragenhet vek under analysens
forlopp for ett tydligt intresse att tyda drommen och før en
⑥ppenhet, som samtalets allvar môjliggjorde. — På min fråga,
vad det var för blommor, svarade hon først: ’Dyra blommor,
man måste betala for dem’, sedan, att det var liljekonvaljer,
ordagrant liljor från dalen," violer och nejlikor. Jag antog,
att ordet Ша i drömmen hade sin populāra betydelse av
kyskhetssymbol; hon bekräftade detta antagande, i det till lilja
fôll henne in ’renhet’. Dalen (valley) år en vanlig kvinnlig
drômsymbol; så blir de båda symbolernas tillfålliga samman-
tråffande i det engelska ordet for liljekonvalje anvånd till en
drômsymbolik, som betonar hennes dyrbara jungfrulighet —
det år dyra blommor, man måste betala før dem — och till
uttryck av en våntan att mannen skall førstå uppskatta dess
virde. Anmårkningen ’dyrbara blommor' har, som det skall
visa sig, vid var och en av blomsymbolerna en annan be-
tydelse.

Den hemliga meningen med de skenbart hôgst asexuella
'violerna' sókte jag rått djårvt, som jag tyckte, fôrklara for
mig med deras omedvetna hänsyftning på det franska ‘viol’
(våldtäkt). Till min överraskning associerade drómmerskan
‘violate’, det engelska ordet for våldtaga. Den tillfälliga stora
ordlikheten mellan »violet» (viol) och violate — i engelskt
uttal skilja de sig blott genom olika accentuering i sista
stavelsen — anvåndes av drómmen før att "med en blomma’
bringa till uttryck tanken på deflorationens våld — också detta
begrepp anvånder blomsymbolen —, kanske också ett maso-

! Lilies of the valley. Damen, som meddelade dråmmen, var engelska.
Overs. anm.

DROMARBETET 249

kistiskt drag hos den drómmande. Ett vackert exempel pá de
ordbryggor, över vilka vägarna fora till det omedvetna. "Man
måste betala för dem’ syftar hår på liver, med vilket hon
måste betala sitt kvinno- och moderblivande.

Vid ‘pinks’ — nejlikor 一 som hon sedan kallar 'carnations'
— trådgårdsnejlikor — slår mig detta senare ords forbindelse
med det ’kòttsliga’. Hennes infall därtill år emellertid "colour"
(fårg). Hon tillfogade, att nejlikor år blommor, som hennes
fästman ofta och i stora mängder skänkt henne. Vid samtalets
slut tillstår hon plôtsligt av sig sjålv, att hon inte sagt mig
sanningen, det var inte "colour" utan incarnation’, (kottblivande,
forkroppsligande), som fallit henne in, således det ord jag
väntat. Før övrigt år inte heller colour’ som infall avlägset
utan determinerat genom ordet carnations betydelse av kótifárg,
alltså av komplexen. Denna bristande uppriktighet visar, att
motståndet på denna punkt var störst, motsvarande den om-
ståndigheten, att symboliken hår var genomskinligast, kampen
mellan libido och borttrångning starkast vid detta falliska tema.
Anmårkningen, att dessa blommor voro vanliga presenter av
fistmannen, år bredvid carnations dubbelbetydelse en vidare
hänvisning till deras falliska natur i drömmen. Blompresentens
dråmmotiv från dagen anvåndes før att uttrycka tanken på
sexuell gåva och gengåva: hon skänker sin jungfrulighet och
våntar dårfør ett rikt kårleksliv. Också hår torde 'dyrbara
blommor, man måste betala för dem’ ha en — sannolikt
finansiell — betydelse. Drémmens blomsymbolik innehåller
således symboler både før jungfrulig kvinnlighet, for mannen
och en hånvisning till den våldsamma deflorationen. Det må
anmårkas, att den sexuella blomsymboliken, som ju åven eljest
år mycket utbredd, symboliserar de mänskliga sexualorganen
genom blommorna, våxternas sexualorgan; blompresenter bland
älskande ha kanske ôverhuvud denna omedvetna betydelse.

Den fódelsedag, for vilken hon gör anstalter i drómmen,
betyder vil ett barns fôdelse. Hon identifierar sig med fäst-
mannen, framståller honom, hur han ordnar med henne får
ett barns fodelse. Den latenta tanken torde ungefir lyda: om

250 DROMTYDNING

jag vore han, skulle jag inte vinta utan deflorera fistmén utan
att fråga henne, 6va vild; dårpå håntyder ju också violate. Så
kommer också den sadistiska libidokomponenten till ett uttryck.

I ett djupare skikt av drömmen torde jag ordnar etc. ha
en autoerotisk, alltså infantil betydelse.

Hon har också en blott i drómmen mójlig kunskap av sin
kroppsliga brist; hon ser sig platt som ett bord. Dess mer
framhäves mittpunktens dyrbarher, hennes jungfrulighet. Också
bordets horisontala riktning torde bidraga till symbolen. —
Beaktansvård år drômmens koncentration; ingenting år ôver-
flódigt, varje ord år en symbol.

Hon går sedermera ett tilligg till sin drômberättelse. Jag
dekorerar blommorna med grånt, krusigt papper. Hon tillfogar,
att det år fantasipapper, som man klår vanliga blomkrukor
med. Hon såger vidare: Før att dolja smutsiga saker, vad
det nu kunde vara, som inte var vackert for ôgat; dir var ett
hål, en liten springa bland blommorna. Papperet ser ut som
sammet eller mossa. Till dekorera associerar hon dekorum,
som jag hade väntat. Den gróna fårgen vore fôrhärskande;
hon associerar därtill "hoppet, åter en hänsyftning på gravidi-
teten. I denna del av drômmen identifierar hon sig icke med
mannen, tankar om blygsel och blottande géra sig gållande. Hon
går sig vacker for honom, tillstär sig kroppsliga brister, som hon
blygs för och som hon sôker råtta. Infallen sammet och mossa
ge en tydlig hånvisning om att det år fråga om crines pubis.

Drémmen år ett uttryck for tankar, som flickans vakna
tänkande knappast känner, tankar, som sysselsätta sig med
sinneskårlek och dess organ: hon 'tillreder' før en fôdelse-
dag, d. v. s. hon begår samlag; fruktan for deflorationen, kanske
också den lustbetonade smårtan komma till uttryck; hon tillstår
sina kroppsliga fel och ⑥verkompenserar dem genom ôver-
skattning av sin jungfrulighets virde. Hennes blygsel ursiktar
den framtrådande sinnligheten med att denna ju har barnet
till mål. Också materiella ôverväganden, som iro den ålskande
frimmande, finna sitt uttryck. Den enkla drémmens affekt,

DROMARBETET 251

lyckokinslan, visar, att starka kånslokomplexer hår funnit sin
tillfredsstállelse.>

Ferenczi har med rätta gjort uppmärksam på hur lätt just
drommar av aningslósa fórrida symbolernas syftning och
drómmarnas betydelse (Int. Zeitschr. f. Psych. ④ 1916—1917).

Nedanstående analys av en historisk personlighets dröm in-
skjuter jag hår, emedan i den ett föremäl, som också eljest
skulle limpa sig till representation av det manliga organet,
genom en tillfogad bestimning på det tydligaste kånnetecknas
som fallisk symbol, En ridpiskas »oåndliga förlängning» kan
inte gårna betyda något annat ån erektionen. Dessutom ger
drommen ett vackert exempel på hur allvarliga och det
sexuella fjårranliggande tankar kunna framstållas genom infantilt-
sexuellt material.

8.

En dróm av Bismarck.
Meddelad och tydd av dir Hans Sachs.

»I sina Tankar och minnen (bd. 2 i folkupplagan, s. 222)
meddelar Bismarck ett brev, som han skrev den 18 december
1881 till kejsar Wilhelm. Dir forekommer føljande: ’Ers
Majeståts meddelande ger mig mod att beråtta en drôm, som
jag hade våren 1863 under de svåraste konfliktdagarna, ur
vilka intet månskligt öga sig någon môjlig utväg. Jag drömde
och omtalade det morgonen dårpå før min fru och andra
vittnen, att jag red på en smal alpvig, till höger en avgrund,
till vånster klippor; vågen blev smalare, så att håsten vågrade
att gå fram; omöjligt att vända om eller sitta av på grund
av brist på plats. Di slog jag med ridspôet i min vånstra hand
mot den jämna klippvåggen och anropade Gud; spået blev
oåndligt långt, klippvåggen størtade ned som en kuliss och
óppnade en bred vig med utsikt mot kullar och skogslandskap

252 DROMTYDNING

som i Böhmen, med preussiska trupper med fanor, och jag
hade ånnu i drómmen tanken, att jag snarast skulle beritta
detta for Ers Majestät. Drômmen gick i uppfyllelse; och jag
vaknade glad och stårkt ur den.

Drómmens handling sônderfaller i två delar. I den första
råkar drômmaren i ett trångmål, varur han sedan i andra
delen befrias på ett underbart sått. Det svåra låge, vari håst
och ryttare befinna sig, år en litt igenkånnlig drómframstállning
av statsmannens kritiska situation, som han, ôvertänkande sin
politiks problem, torde ha kånt sårskilt bittert aftonen føre
drömmen. I det anförda brevstållet omtalar Bismarck själv
i en bildlig våndning sitt dåtida låges tróstlóshet; det var
honom alltså synnerligen vålbekant och nåraliggande. Dårjåmte
ha vi vil också framfôr oss ett vackert exempel på Silberers
'funktionella fenomen"! Processerna i drómmarens själ, då
han vid varje av hans tanke sôkt lösning stôter på oôver-
komliga hinder men likafullt icke kan och får kasta av sig
problemen, åro mycket tråffande återgivna med ryttaren, som
varken kan komma fram eller tillbaka. Stoltheten, som før-
bjuder honom att tånka på att ge efter eller tråda tillbaka,
kommer i drömmen till uttryck med orden: ’omôjligt att
vända om eller sitta av’. I sin egenskap av alltid strångt upp-
tagen man, som plågar sig for andras båsta, låg det Bismarck
nåra att jimféra sig med en hist, och han har också gjort det
vid skilda tillfällen, t. ex. i sitt bekanta uttalande: "En tapper
hist dør i selen. Så utlagda betyda orden, att hästen 'vügrade
gå fram’ intet annat ån att den ôvertrôtte kånde behov att
vånda sig bort från nuets bekymmer eller, annorlunda uttryckt,
att han stod i begrepp att genom sómn och dróm befria sig
frán verklighetens fjåttrar. Önskeuppfyllelsen, som kommer
till så starkt uttryck i drömmens andra del, preludieras också
redan hår i ordet ’alpstig’. Bismarck visste vil redan då, att
han skulle tillbringa sin nåsta semester i Alperna, nåmligen i

"Jfr Drömtydning II, Femte kap., Avd. IX, Den sekundära bearbetningen.
Övers. anm.

DROMARBETET 253

Gastein; drômmen, som førsatte honom dit, befriade honom
alltså med ett slag från alla tyngande statsirenden.

I dråmmens andra del framställas drómmarens ónskningar
på dubbelt sått — ohøljt och gripbart, dirjimte åven sym-
boliskt — som uppfyllda. Symboliskt genom den håmmande
klippans fôrsvinnande, i vars ställe visar sig en bred vig —
alltså den sökta utvägen i bekvåmaste form —, ohøljt genom
anblicken av de framryckande preussiska trupperna. Man be-
höver ingalunda tillgripa mystiska sammanhang for att förklara
denna profetiska vision, den Freudska önskeuppfyllelseteorien
räcker fullständigt. Bismarck längtade redan då efter ett seger-
rikt krig med Österrike som den bästa utväg ur Preussens inre
konflikter. Då han ser de preussiska trupperna med sina fanor
i Böhmen, alltså i fiendeland, så framställer därmed drömmen
enligt Freuds teori denna hans önskan uppfylld. Individuellt
betydelsefullt är blott, att den drömmare, med vilken vi här
sysselsätta oss, inte nöjde sig med drömmens önskeuppfyllelse
utan också sökte frambringa den reala. Ett drag, som faller
varje kännare av den psykoanalytiska tydningstekniken i
ögonen, år ridpiskan, som blir `ogndligt ling’. Ridpiska, käpp,
lans och liknande äro oss bekanta som falliska symboler; men
då denna ridpiska också har den mest påfallande egenskapen
hos fallos, den att kunna förlängas, är knappast något tvivel
möjligt. Fenomenets ôverdrivande genom förlängningen 'i det
oändliga' förefaller att vara ett infantilt drag. Piskans tagande
i handen är en tydlig anspelan på masturbationen, varvid
självklart inte är att tänka på drömmarens aktuella förhållanden
utan på långt tillbakaliggande barnaodygd. Mycket värdefull är
hår den av Stekel funna tydningen, enligt vilken vänster i
drömmen betyder det orätta, det förbjudna, synden, vilket ju
särdeles passade för den mot förbud bedrivna barnaodygden.

Mellan detta djupaste infantila skikt och det översta, som
sysselsätter sig med statsmannens planer för dagen, kan man
också påvisa ett mellanskikt, som står i förbindelse med båda
de andra. Hela händelsen med den underbara befrielsen ur
nöden genom slåendet på klippan under åkallande av Gud

254 DROMTYDNING

erinrar påfallande om en biblisk scen, den, dá Moses slår
vatten ur klippan för Israels tårstande barn. Den noggranna
kånnedomen om detta stålle kunna vi utan vidare antaga hos
den från ett bibeltroende protestantiskt hem utgångna Bismarck.
Med Israels ledare Moses, som det folk han vill befria lônar
med motstånd, hat och otack, kunde Bismarck under konflikt-
tiden låtteligen jämföra sig. Därmed vore alltså given anslut-
ning till de aktuella ónskningarna. A andra sidan innehåller
bibelscenen flera enskildheter, som åro mycket vål anvåndbara
for masturbationsfantasien. Emot Guds befallning griper Moses
till kåppen, och for denna ôverträdelse straffade honom Herren,
i det han fôrkunnar før honom, att han måste d⑥ utan att
betråda det utlovade landet. Det førbjudna tillgripandet av
den i drómmen otvivelaktigt falliska kåppen, alstrandet av
vätska genom slåendet därmed och d⑥dshotet — därmed ha
vi givna samtliga den infantila masturbationens huvudmoment.
Intressant år den bearbetning, som genom bibelstillets førmed-
ling sammansvetsat dessa båda heterogena bilder, av vilka den
ena hårstammar ur den geniala statsmannens psyke, den andra
ur den primitiva barnasjålens rorelser; det har dårmed lyckats
drémmaren att utplåna alla pinsamma moment. Att gripandet
av kåppen år en fôrbjuden, upprorisk handling, antydes nu
blott symboliskt genom att det sker med vånstra handen. Men
i det manifesta dróminnehállet anropas dårvid Gud, liksom før
att riktigt ostentativt avvisa varje tanke på ett fôrbud eller en
hemlighet. Av Guds båda lôften till Moses, att han skall se
men inte betråda det fôrlovade landet, framställes den ena
tydligen som uppfylld (åsynen av kullar och skogslandskap),
medan den andra, den hôgst pinsamma, icke ens nåmnes. Vattnet
har sannolikt offrats av den sekundåra bearbetningen, som
framgångsrikt efterstråvade denna scens Overensståmmelse med
den fôrra; i stillet stortar klippan sjålv.

Slutet på en infantil masturbationsfantasi, vari forbuds-
motivet år foretritt, bor vara att omgivningens auktoritets-
personer inte fi en aning om det skedda. I drômmen er-
såttes denna önskan av motsatsen, önskan att genast meddela

DROMARBETET 255

konungen det förefallna. Men denna omvåndning ansluter
sig utmårkt och alldeles naturligt till den i drômtankarnas
ôversta skikt och i en del av den manifesta drômmen inne-
hállna segerfantasien. En sådan seger- och erôvringsdrôm år
ofta tickmanteln før en erotisk eróvringsónskan. Enskilda drag
i drómmen, ‏.ז‎ ex. att ett motstånd reser sig mot den fram-
trängande, men att en bred väg visar sig efter användande av
det sig forlingande spøet, torde tyda dårpå, dock skulle de
icke råcka till for att dårur framdraga en bestimd, drommen
genomgående tanke- och Onskeriktning. Vi se hår ett mônster-
exempel på en fullkomligt lyckad drômfôrklädnad. Det anstôt-
liga ôverarbetas, så att det ingenstides når ut ôver den våvnad,
som år bredd därôver som ett skyddande tåcke. Fôljden därav
år, att ingen som helst ångest behôver lösgöras ur drômmen.
Den år ett idealfall av lyckad énskeuppfyllelse utan att cen-
suren dårvid såras; vadan vi kunna førstå, att drômmaren
vaknade glad och stärkt ur denna dröm.»

Jag slutar med

7

En kemikers drom.

Han var en ung man, som anstrångde sig att utbyta sina
onanistiska vanor med kvinnligt sexuellt umgánge.

Inledning. Dagen fôre dråmmen har han givit en student
upplysning om den Grignardska reaktionen, vid vilken magne-
sium under katalytisk jodinverkan skall upplôsas i ren eter.
Två dagar forut hade vid samma reaktion ågt rum en explo-
sion, varvid en arbetare brånde upp en hand.

Førsta drømmen. Han skall gôra fenylmagnesiumbromid,
ser tillredningen sårskilt tydligt, men har substituerat sig sjålv
før magnesium. Han år nu i en egendomligt vacklande sinnes-
forfattning, såger sig alltjåmt: Det år det riktiga, det går, mina
fotter upplåsa sig redan, mina knån bli mjuka. Sedan griper

256 DROMTYDNING
han fatt i dessa lemmar, kånner på sina fôtter, tar, han vet
inte hur, sina ben ur kolven, såger sig åter: Nej, det hår år
inte rått. 一 Jo verkligen, det år riktigt gjort. Dårvid vaknar
han partiellt, upprepar for sig drómmen, emedan han vill
beråtta den for mig. Han år direkt ridd før drómmens upplôs-
ning, år under denna halvsômn mycket upphetsad och upp-
repar beständigt før sig: fenyl, fenyl.

Andra drómmen. Han år med hela sin familj i
klockan halv tolv f. m. ha rendez-vous vid Schottentor med
en viss dam, men vaknar først vid samma tid. Han såger sig:
Nu år det for sent, innan du hinner dit år klockan redan halv
ett. I nåsta ógonblick ser han hela familjen samlad kring bordet,
särskilt tydligt modern och jungfrun med soppkarotten. Han
såger sig då: Nå, om vi redan åter, så kan jag ju inte gå
bort.

Analys. Han år säker om att redan den första drömmen har
en førbindelse med damen, som han skulle möta; han hade
drömmen natten före den väntade sammankomsten. Studenten,
som han gav upplysningen, är en särskilt otrevlig karl. Han
sade till honom: Det här är inte riktigt, emedan magnesiet
ännu var alldeles oberört, och denne svarade, som om det var
honom komplett likgiltigt: Nej, det är så visst inte riktigt.
Denna student måste vara han själv —, han är så likgiltig för
sin analys som denne för sin syntes —, men den tredje person
i drömmen, som utför operationen, återigen jag. Hur otrevlig
måste han inte synas mig med sin likgiltighet för resultatet!

Å andra sidan är han det föremål varpå analysen (syntesen)
övas. Det är fråga om kurens framgång. Benen i drömmen
erinra om ett intryck från i går kväll. Han träffade under
dansen en dam, som han vill,eróvra; han tryckte sig så fast
mot henne, att hon en gång ropade till. Då han upphôrde
med trycket mot hennes ben, kände han hennes kraftiga mot-
tryck mot sin vad till ovanfôr knät, vid de i drômmen fram-
trådande stállena. I denna situation år alltså damen magnesiet

ing, skall

DROMARBET 257

i retorten, varmed det åntligen lyckas. Han år feminin mot
mig, liksom han år viril mot damen. Lyckas det med henne,
så lyckas det också med kuren. Hans kännande på sig sjålv
och fórnimmelserna vid hans knån hånvisa på onanin och
motsvara hans trótthet dagen fórut. — Môtet hade verkligen
satts till klockan halv tolv. Hans önskan att fórsova det och
stanna hos de husliga sexualobjekten (d. v. s. onanien) år ut-
tryck for hans motstånd mot en sådan fôrbindelse.

Till upprepningen av namnet fenyl beråttar han: Alla dessa
radikaler på -yl har han alltid tyckt mycket om, de åro så be-
kvåma att bruka: bensyl, acetyl o. s. v. Det førklarar nu ingen-
ting, men når jag föreslår honom radikalen: Schlemihl, skrattar
han och beråttar, att han under sommaren låst en bok av
Prévost och dir var i kapitlet: Les exclus de l'amour visser-
ligen tal om Schlemihlarna, vid vilkas skildring han sade
sig: Det år mitt fall. — Schlemihleri hade det visserligen varit,
om han fôrsummat môtet.

Det förefaller som om den sexuella dromsymboliken redan
fitt en direkt experimentell bekräftelse. Fil. d:r К. Schrótter
har på tillrådan av 77 Swoboda hos djupt hypnotiserade per-
soner alstrat drômmar genom ett suggestivt uppdrag, som be-
stämde en stor del av dróminnehállet. Om suggestionen gav
uppmaning att drömma om normalt eller abnormt sexualum-
gånge, si utförde drömmen dessa uppdrag så att den i stället
før det sexuella materialet insatte de från den psykoanalytiska
drómtydningen bekanta symbolerna. Den drômmande hade enligt
uppgift aldrig fått veta något om symbolik i drómmen och
drömtydning. Tyvärr inkråktas vår kunskap om denna be:
tydelsefulla undersôkning av den olyckliga händelsen, att dir
Schrôtter kort därefter begick sjålvmord. Om hans drômexperi-
ment berättar blott ett fôrberedande meddelande i Zentralblatt
für Psychoanalyse.

1 Hünsyftning på Adalbert von Chamissos saga Peter Schlemihl om mannen

utan skugga. En Schlemihl betecknar hår hos Freud ‘en SER
autoerotikerns typ, som inte kan fästa sig vid en kvinna, vers. anm.

17. — Freud, Drömtydning.

258 DROMTYDNING

VIL
Flera typiska drommar,
②

Drömmen att komma for sent till tåget. Tandutdragningsdrómmen.
Räddningsdrômmen. Rôvardrômmen.

Fôrst sedan vi betraktat drômmens symbolik, kunna vi fort-
sitta den s. 166 avbrutna behandlingen av de żypiska drômmarna.
Jag anser berättigat att dela dessa drómmar i stort i två klasser:
dels sidana, som verkligen var ging ha samma mening, dels
sådana, som trots samma eller liknande innehåll dock måste
undergå de mest olika tydningar. Av de typiska drommarna
av första slaget har jag redan behandlat examensdrómmen.

På grund av det liknande affektintrycket fórtjina drómmarna
om att inte hinna med tåget att anslutas till examensdrôm-
marna. Deras upplôsning fôrklarar detta nårmande. De iro
trôstdrômmar gentemot en annan i dråmmen fôrnummen
ângestrôrelse, ångesten att do. »Att resa bort» år en av de
vanligaste och otvetydigaste dôdssymbolerna. Drommen säger
då trostande: Var lugn, du skall inte 46 (resa bort), liksom
examensdrómmen lugnade med: Var inte ridd, det skall inte
heller den hår gången hånda dig något. Svårigheten att førstå
dessa bida slags drómmar härrôr dårav, att ångestkånslan just
knyter sig till trôstens uttryck.

Meningen med »tandutdragningsdrómmarna», som jag ofta
nog hade att analysera hos mina patienter, undgick mig en
ling tid, emedan till min ôverraskning alltfôr stora motständ
regelbundet reste sig mot deras tydning.

Slutligen limnade den utomordentliga evidensen intet tvivel
om att hos män ingenting annat än pubertetstidens onani-
begär var drifkraften till dessa drômmar. Jag vill analysera två
sådana drômmar, av vilka den ena samtidigt år en flygdrôm.
Båda härröra från samma person, en ung man med stark, men
i livet himmad homosexualitet:

DROMARBETET 259

Han befinner sig vid en Fideliofôreställning! pi Operans par-
kett bredvid L., en honom sympatisk personlighet, vars vån-
skap han gårna ville vinna. Plôtsligt flyger han snett bort
Over parkett, tar sig i munnen och drar ut två tånder.

Flykten beskriver han sjålv, som om han »kastades» upp i
luften. Då det år fråga om en førestållning av Fidelio, ligger
diktarordet nåra:

Den en hårlig kvinna vunnit.

Men vinnandet åven av den hårligaste kvinna hør inte till
drómmarens ónskningar. Till dessa passa bittre två andra
verser:

Den det stora lyckokastet
gjort att bliva vånnens ván.

Drémmen innehåller nu »det stora lyckokastet», som dock
inte år endast änskeuppfyllelse. Det gåmmer sig bakom den
också den pinsamma tanken, att han redan så ofta misslyckats
med sina försök att vinna vånskap, att han blivit »utkastad»,
och fruktan att detta öde också kunde upprepas rorande den
unge man, i vars sällskap han bevistar Fideliofôreställningen.
Och nu sluta sig därtill den för den skarpsinniga drómmaren
förödmjukande bekännelsen, att han vid ett tillfälle efter ett
sådant avvisande två gånger efter varandra burit hand på sig
i sinnlig upphetsning och långtan.

Den andra drómmen.

Två honom bekanta universitetsprofessorer behandla honom
i mitt stålle. Den ena sysselsåtter sig med hans kønsorgan; han
år rädd fórjen operation.‘ Den andra stöter med en jårnstång
mot hans mun, så att han fôrlorar en eller två tinder. Han
år bunden med fyra sidendukar.

Denna drôms sexuella mening kan vil inte betvivlas. Siden-
dukarna innebåra en identifikation med en honom bekant

1 Beethovens opera; texten av fransmannen J. N. Bouilly år bearbetad till
tyska av J. Sonnleithner och Fr. Treitschke. Övers. anm.

260 DROMTYDNING

homosexuell person. Drómmaren, som aldrig haft vare sig
normalt sexuellt eller homosexuellt umgånge, fôreställer sig
det sexuella umgånget efter forebilden av den honom en gång
bekanta pubertetsonanin.

Jag menar, att också de ofta fórekommande modifikationerna
av den typiska tandutdragningsdrommen, t. ex. att en annan
drar ut tanden på drómmaren, och liknande, bli begripliga
genom samma forklaring.' Gåtfullt má det tyckas, hur tanden
kan få en sådan betydelse. Jag påpekar då den så vanliga før-
låggningen nedifrån uppåt, som står i sexualborttrångningens
tjånst och genom vilken i hysterien allehanda sensationer och
intentioner, som egentligen tillhôra genitalierna, kunna fôr-
låggas till andra invåndningsfria kroppsdelar. Ett fall av sådan
fôrliggning år det också, då i det omedvetna tånkandets sym-
bolik kônsdelarna ersåttas av ansiktet. Språkbruket bidrar dår-
vid, i det det t. ex. talar om blygdlåppar jåmte munnens
låppar. Nisan likställes i talrika anspelningar med penis, hår-
beklådnaden på båda stållena fullståndigar likheten. Blott ett
parti står hår utanför varje möjlighet till jämförelse, tänderna,
och just detta sammanträffande av överensstämmelse och av-
vikelse gör tänderna lämpade för framstillningens ändamål
under sexualbortträngningens tryck.

Jag vill inte påstå, att tydningen av tandutdragningsdrömmen
som onanidröm, om vars berättigande jag inte kan tvivla, här-
med blivit fullt genomskinlig.” Jag ger så mycket jag kan till
förklaringen och måste lämna en del oupplöst.?

! Tandens utslitande av en annan är merendels att tyda som kastrering
(liksom hárklippning av barberarn. Jfr Steke/). Man har att skilja mellan tand-
utdragningsdrömmar och tandläkardrömmar i allmänhet, sådana t. ex. Coriat
(Zentralbl. f. Ps.-A. III, 440) meddelat.

* Enligt ett meddelande av С. の Yang har tandutdragningsdrömmen hos
kvinnor betydelse av barnbördsdrömmar. Z. ones har givit en god bekr
telse härpå. Det gemensamma hos denna tydning och den föregående ligger
däri, att det i båda fallen (kastrering — födande) är frågan om lösgörande
av en del från kroppens helhet.

“ Di drömmar om tandutdragning eller tändernas utfall enligt folktron
skulle häntyda på en anhörigs bortgång, men psykoanalysen på sin höjd
skulle kunna medge en sådan i nyss antydd parodisk bemärkelse, så vill jag
hår inskjuta en tandutdragningsdröm, som Orto Rank ställt till förfogande:

DROMARBETET 261

2.

Flygdrómmar. Drömmar om simning och om eld.

Till den andra gruppen av typiska drómmar hóra deji
vilka man flyger eller svivar. Vad betyda dessa drómmar?
Det kan man inte entydigt siga. De betyda, som vi skola

»Som bidrag till tanddrómmarnas tema har en kollega, som sedan någon
tid börjat livligare intressera sig for drómtydningens problem, tillställt mig
följande berättelse:

Jag drömde nyligen, att jag var hos en tandläkare, som genomborrar en
tand längst bort i underkäken. Han borrar så länge omkring i den, tills
tanden blir obrukbar. Sedan fattar han den med tången och drar ut den
med en lekande lätthet, som förvånar mig. Han säger, att jag inte skall bry
mig om det, ty det är inte alls den tand som egentligen behandlas, och så
lägger han den utdragna tanden på bordet (som jag nu tycker, en övre fram-
tand), och där sönderfaller tanden i flera delar. Jag reser mig från opera-
tionsstolen, går nyfiket närmare och ställer intresserat en medicinsk fråga.
Läkaren förklarar för mig medan han lägger isär de enskilda stycken av
den påfallande vita tanden och med ett instrument krossar (pulvriserar) dem,
att det sammanhänger med puberteten och att tänderna blott före puberteten
gå så lätt ut; hos kvinnor är det härför avgörande momentet en barnsbörd,
ürp& (som jag tror, halvsovande), att denna dröm ledsagades

— Jag mårker
av en pollution, som jag inte kan med såkerhet inordna i ett beståmt stålle
av drómmen. Snarast tyckes den mig ha inträtt vid tandens utdragande.

Jag drömmer därpå vidare ett händelseförlopp jag inte kan erinra mig men
som slutade med att jag nâgonstädes (mójligen vid tandlåkarens rockhylla) kvar-
lämnar hatt och kavaj i förhoppning att man skall eftersinda dem och endast
klådd i ⑧verrock skyndade mig for att hinna till ett avgående tág. Det lyc-
kades mig också i sista ögonblicket att hoppa upp i sista vagnen, dir det
redan förut stod någon. Men jag kunde inte tränga in i vagnens inre utan
måste fortsätta resan i en obekväm ställning, ur vilken jag till slut lyckades
befria mig. Vi fara genom en stor tunnel, varvid i motsatt riktning två tåg
liksom fara igenom vårt eget, som om detta tåg vore tunneln. Jag ser liksom
utifrån in i ett vagnsfónster.

Som material till tydning av drómmen framkomma foljande upplevelser
och tankar under dagen fôrut.

1. Jag undergår sedan kort tid behandling hos en tandläkare och har vid
tiden for dråmmen beständigt ont i den tand i underkåken, som i drómmen
borras och som också i verkligheten läkaren arbetat längre med än jag

262 DROMTYDNING

höra, for vart fall något annat, endast materialet av fórnim-
melser, som de innehálla, kommer alltid ur samma kálla.

cker om. Dagen innan pá fórmiddagen hade jag for vårk varit hos likaren,
som satt i fråga att dra ut en annan tand i samma káke, då sannolikt vårken
kom från den. Det var en just frambrytande visdomstand. Jag hade vid till-
fillet också appellerat till hans samvete som låkare, vad han tyckte borde

Gras,

e Eftermiddagen samma dag hade jag nčdgats hos en dam ursikta mig
før mitt dåliga lynne med min tandvärk, varpå hon beritade mig, att hon
var rådd att dra ut en rot, vars krona var nåstan alldeles fórstórd. Hon
menade, att det var sårskilt smårtsamt oeh farligt att dra ut en ögontand,
ehuru dock en väninna sagt, att det gick lättare med čverkiikens tinder.
Denna dam hade också berittat før henne, att på henne hade man en gång
under narkosen dragit ut en oriktig tand, ett meddelande, som blott ókat
min interlokutórs råddhåga for den nådvåndiga operationen. Hon frågade mig
därpå, om ‘man med ógontünder menade kind- eller hörntänder och vad man
visste om dessa. Jag gjorde henne uppmårksam på det vidskepliga inslaget i
førestållningarna om dessa saker men summade dårvid ej att betona den
riktiga kårnan i många folkliga åskådningar. Hon beråttar dårpå om en enligt
vad hon vet, mycket gammal och allmånt bekant folktro, som påstår: om en
havande har tandvärk, så får hon en pojke.

3. Detta ordspråk intresserade mig med hånsyn till den av Freud i hans
Dråmtydning meddelade typiska betydelsen av tandutdragningsdrómmarna som
onanikompensation. Ordspråket visar ju, att också i folkets mun tanden och
det manliga konsorganet (pojke) bragts i ett visst sammanhang. Jag liste
alltså på kvällen samma dag det ifrågavarande stillet i Drömtydning och
fann dir bland annat några satser, vilkas inflytande på min dröm år lika lätt
att igenkånna som de båda nyssnåmnda upplevelserna. Freud skriver om
tanddrómmarna, att »hos mán ingenting annat ‏תא‎ pubertetsårens onanibegår ir
drivkraften till dessa drómmar». Vidare: »Jag menar, att också de ofta fore-
kommande modifikationerna av den typiska tandutdragningsdrémmen, t. ex.
att en annan drar ut tanden på drommaren, och liknande, bli begripliga
genom samma fôrklaring» o. s. v. (se s. 261). Jag vill ännu nämna, att den
látthet, varmed i dråmmen tanden, som efter utdragningen fórvandlas till
en framtand, dras ut, erinrar mig om en håndelse i min barndom, då jag
själv lätt och smärtfritt slet uż en lös övre framtand. Episoden, som jag än i
dag tydligt minns i alla enskildheter, hor till samma tidiga period, till vilken
mina första medvetna onanifórsók återgå (tickminne).

Freuds hänvisning till ett meddelande av C. G. Yung, enligt vilket tand-
utdragningsdrómmarna Aos kvinnor ha betydelse av barnbórdsdrómmar och
folktron om tandvärkens betydelse hos havande ha föranlett läkarens yttrande
i drömmen om tändernas förhållande hos mannen (före puberteten) och hos
kvinnan. Därtill erinrar jag mig en tidigare dröm, då jag icke långt efter det
jag slutat en behandling hos en tandläkare drömde; att de just insatta guld-
kronorna föllo ut, varvid jag i drömmen högligen förargade mig över den
betydande kostnaden för behandlingen, som jag då ännu inte alldeles hade
försonat mig med. Denna dröm blir mig nu med hänblick på en viss upp-
levelse begriplig som ett prisande av masturbationens materiella fördelar
framför den i varje form ekonomiskt ofördelaktigare objektkärleken (guld-
kronorna), och jag tror, att den nämnda damens meddelande om tandvärkens
betydelse hos havande åter väckte upp dessa tankegångar hos mig.»

DROMARBETET 263

Av de upplysningar, som man fir genom psykoanalyser,
måste man dra den slutsatsen, att också dessa drômmar upp-
repa intryck från barnaåren. De ha nåmligen samband med de
rorelselekar, som åro så utomordentligt tilldragande för barnet.
Vilken farbror har inte låtit ett barn flyga, då han med ut-
stråckta 'armar sprang genom rummet med det, eller lekt,
att det faller, då han vaggade det på sitt knå och plôtsligt
sträckte ut benet, eller lyfte det högt upp och plötsligt låtsade,
som om han tånkte släppa det. Barnen jubla och iro outtrôtt-
liga i att vilja göra det om och om igen, sårskilt om det år
en smula skråck och svindel med i leken. Sedan skaffa de sig

Så vitt den utan vidare inlysande och, som jag tror, också invåndningsfria
tydningen av min kollega. Jag har intet att tilifoga, om ej ån hånvisning till
den sannolika meningen hos det andra drémstycket, som ôver ordbryggorna
tand—draga—tåg (Zahn—ziehen—Zug) och ryeka—resa (reissen—reisen) fram-
stiller drômmarens, efter allt vad det vill synas, med svårighet fullbordade över-
gång från masturbation till sexuellt umgånge (tunneln, genom vilka tågen fara
ut och in i olika riktningar) liksom dess faror (havandeskapet, óverrocken).

Dåremot synes mig fallet teoretiskt intressant i två avseenden. Før det
forsta år det bevisande får det av Freud upptickta sammanhanget, att ejakula-
tionen sker i drømmen vid tandutdragningen. Vi äro ju i alla fall nódgade
att anse pollutionen, i vad form den ån upptråder, som en masturbatorisk
tillfredsställelse, som sker utan bitråde av mekanisk retning. Dårtill kommer,
att i detta fall pollutionen ej som eljest år forbunden med ett, låt vara inbillat
objekt, utan objektlås, om man så får såga, eller rent autoerotisk ooh på
sin höjd visar ett lätt homosexuellt inslag (tandläkaren).

Den andra punkt, som synes mig värd att framhäva, är följande. Den in-
vändningen ligger nära, att man här alldeles överflödigt söker göra gällande
Freuds teori, då dock upplevelserna från gårdagen fullkomligt räcka till att
göra drömmens innehåll begripligt. Besöket hos tandläkaren, samtalet med
damen och läsningen av Drömtydning skulle tillräckligt förklara, att den
också nattetid av tandvärken oroade sovaren alstrar denna dröm, om man så
nödvändigt ville, till och med för avledande av den sömnen störande värken
(genom föreställning om den värkande tandens avlägsnande vid samtidigt
överdövande av den fruktade smärtförnimmelsen genom libido). Men nu torde
man inte även med vittgående medgivanden i denna riktning vilja på allvar
påstå, att läsningen av de Freudska förklaringarna bildat sammanhanget mellan
tandutdragning och masturbationsakt hos drömmaren, om icke ett sådant
sammanhang redan tidigare funnits tecknat hos drömmaren. Vad som snarare
jämte samtalet med damen bör ha gett liv åt detta sammanhang, framgår av
drómmarens senare meddelande, att han vid läsningen av Drömtydning av
begripliga skäl inte rätt ville tro på denna tandretningsdrömmarnas typiska
betydelse och hyste önskan att veta, om detta träffade in på alla drömmar.
Drömmen bekräftar nu detta åtminstone för hans egen person och visar honom
därmed, varför han tvivlade därpå. Drömmen är alltså i detta avseende upp-
fyllelsen av en önskan: nämligen att övertyga sig om bärvidden och hållbar-
heten av denna Freudska uppfattning.»

264 DROMTYDNING

efter åratal en upprepning i drômmen, men limna då bort de
bårande hånderna, så att de nu sviva fritt eller falla. Alla
små barns fôrkärlek for sådana lekar liksom før gungande och
vippande år bekant; om de så se gymnastiska konststycken på
cirkus, så uppfriskas minnet dårav ånyo. Hos åtskilliga gossar
består det hysteriska anfallet bara av återgivningen av sådana
konststycken, som de utføra med stor skicklighet. Icke sållan
ha vid dessa i och for sig oskyldiga rôrelselekar sexuella for-
nimmelser vickts.! For att siga det med ett hos oss brukat,
alla dessa ⑥vningar tickande ord: det år »hetsen» i barndomen,
som upprepas av alla dessa drómmar om flygande, fallande,
svindel, fórnimmelser, vilkas forna lustkånsla nu bytts i ångest.
Men som varje mor vet, så sluta också barnens hetslekar ofta
nog i tvist och gråt.

Jag har alltså god grund att avbôja forklaringen att våra
hudkånslors tillstånd under sômnen, fôrnimmelser av våra
lungors rørelser och dylikt framkalla drómmarna om flygande
och fallande. Jag mårker, att dessa fórnimmelser sjålva reproducera
fornimmelser i det minne, varpå de hånsyfta, att de alltså iro
dróminneháll och inte drómkillor.

Detta likartade och frin samma killa hirstammande material
av rórelsefórnimmelser anvindes nu till framstillning av de
mángfaldigaste drómtankar. De mest lustbetonade drómmarna
om att flyga eller svåva kråva de mest skilda tydningar, hos
några ha de individuellt innehåll, hos andra ett typiskt.

En av mina kvinnliga patienter brukade mycket ofta drómma,
att hon svåvade ôver gatan på en viss hôjd utan att berôra
marken. Hon var mycket liten till våxten och samtidigt rådd
att smutsa ned sig på ena eller andra sittet, som berøring
med månniskor kan medfôra. Hennes svävningsdrôm uppfyllde

! En ung, från nervositet fri kollega meddelar mig härtill: »Jag vet av
egen erfarenhet, att jag tidigare vid gungande, och det i det ögonblick, då
rörelsen nedåt fick sin största styrka, fick en egendomlig känsla i könsorganet,
som jag, fast den egentligen inte var mig angenäm, dock måste beteckna
som lustkånsla.» — Av patienter har jag ofta hört, att de första erektioner
med lustkünsla, som de minnas, uppträtt under gossetiden vid klättrande. —

En mångfald psykoanalyser visa med all säkerhet, att ofta de första sexuella
rörelserna uppstått under barnaårens brottnings- och ringlekar,

DROMARBETET 265

bägge dessa önskningar, då den lyfte hennes fötter från marken
och højde hennes huvud upp i hôgre regioner. Hos andra
dråmmerskor uttryckte flygdrômmen långtan: om jag vore en
fågel. Andra fôrvandlades under natten till ånglar i avsaknad
att under dagen få hora sig så benimnas, Flygandets nära fôr-
bindelse med fôreställningen av fågeln gör begripligt, att flyg-
drömmen hos min før det mesta har en grovt sinnlig betydelse.
Vi förvånas inte heller att hora, att den eller den dr⑥mma-
ren alltid år mycket stolt ôver sin flygkonst.

D:r Paul Federn (Wien) har uttalat den bestickande fórmodan,
att en god del av flygdrómmarna iro erektionsdrómmar, då
erektionens mårkvårdiga fenomen, som alltjåmt sysselsåtter den
månskliga fantasien, måste imponera som upphåvande av tyngd-
kraften. Jämför hårtill antikens flygande faller.

Det år anmårkningsvårt, att den nyktra och i allmånhet
varje tydning avbôjande norska drômexperimentatorn Mourly
Vold också fôreträder den erotiska tydningen av flyg- (svävnings-)
drčmmarna.!

Han kallar erotiken »det viktigaste motivet till svävnings-
drómmen», åberopar sig på den starka vibrationskänsla i kroppen,
som ledsagar dessa drómmar, och erinrar, att de ofta uppträda
i forbindelse med erektioner eller pollutioner.

Drômmarna att falla ha mera ofta karaktir av dngest. Deras
tydning hos kvinnliga drémmare år inte svår. De godtaga
sjålva nåstan regelbundet den symboliska betydelsen av fallandet,
som antyder eftergifter mot en erotisk frestelse. Falldrômmens
infantila kållor ha vi ånnu inte utrómt. Nåstan alla barn ha
vid tillfille fallit och dårpå blivit upplyfta och smekta; om de
nattetid fallit ur sången, ha de upptagits av sin vårdarinna i
hennes sång.

Personer, som ofta drómma om att simma, med stort behag
klyva vågorna o. s. v., ha vanligen varit sångvåtare och upp-
repa nu i drómmen en lustkånsla, som de før långe sen lårt

1 Mourly Vold, 1890 professor i filosofi i Kristiania, utgav Uber den Traum,
Experimental-psychologische Untersuchungen i två band 1910 och 1912 (Leip-
zig). Övers. anm.

266 DROMTYDNING

sig fórsaka. Vilka symboliska framställningar simdrómmar eljest
lått ågna sig for, skola vi snart erfara på ett eller annat exempel.

Tydningen av drômmarna om eld stôter på ett forbud från
barnkammaren: fôrbudet før barnen att »leka med elden», før
att de inte på natten skola våta sången. Också før dessa
drômmar ligger således till grund erinringen om barnaårens
enuresis nocturna. I Bruchstiick einer Hysterienanalyse (1905)!
har jag givit den fullstindiga analysen och syntesen av en
sådan elddróm i sammanhang med dr⑥mmerskans sjukdoms-
historia och visat vilka själsrôrelser från mognare år lita sig
framstillas i och genom detta infantila material.

Man kunde ånnu anfôra ett helt antal av »typiska» drómmar,
om man därmed förstår samma manifesta dréminnehills åter-
våndande hos olika drómmare, г. ex. drómmarna att gå genom
trånga gator eller genom en ling rad av rum, drémmarna om
den nattliga råvaren, som också de nervósas fórsiktighersmátr,
innan de gå till sings, gålla, drômmarna att förföljas av vilda
djur (jurar, håstar, eller att hotas av knivar, dolkar, lansar.) De
båda senare av dessa drómmar śro karakteristiska før dem som
lida av ångest. En undersökning, som särskilt sysselsatte sig
med detta material, vore mycket tackvård. Jag har i deras stålle
att bjuda på anmårkningar, som dock inte uteslutande gålla
typiska drómmar.

1. Ju mer man sysselsåtter sig med att tyda drómmar, desto
beredvilligare måste man erkånna, att flertalet av vuxnas
drômmar behandla sexuellt material och uttrycka erotiska
önskningar. Blott den som verkligen analyserar drömmar, d. v. s.
trånger fram från deras manifesta innehåll till de latenta drôm-
tankarna, kan bilda sig ett omdéme hårom, aldrig den som
nöjer sig med att anteckna det manifesta innehållet — såsom
Näcke i hans studier över sexuella drómmar (offentliggjorda
sårskilt i H. Gross’ Archiv 1903, 1907, 1911). Må vi strax
fastslå, att detta faktum inte bringar oss något ôverraskande
utan står i full ⑥verensstimmelse med våra ledande tankar vid
drómmens forklaring. Ingen annan drift har sedan barndomen

! Infórd i Samml. kleiner Schriften z. Neurosenlehre II.

DROMARBETET 267

på så mångahanda sått undertryckts som sexualdriften i dess
talrika komponenter," och från ingen annan utgå så många
och så starka omedvetna ónskningar, som nu i sovande till-
stånd verka drômväckande. Man får vid drómtydningen aldrig
glomma dessa sexuella komplexers betydelse, fast man natur-
ligtvis inte heller får ôverdriva dem som allenarådande.

På många drommar kan man vid omsorgsfull tydning fast-
stålla, att de till och med åro att førstå bisexuellt, i det de
ge vid handen en oavvislig Overtydning, vari de uttrycka
homosexuella, d. у. s. den drómmandes normala sexuella sinnelag
motsatta böjelser. Men att alla drömmar skulle vara att tyda
bisexuellt, såsom W. Stekel och Alfred Adler? påstå, finner jag
vara ett lika obevisligt som osannolikt fôrallmänligande, som
jag inte kan bitråda. Jag skulle framför allt inte kunna avlågsna
det for ôgonen liggande faktum, att talrika drômmar tillfreds-
stålla andra ån — i vidaste mening — erotiska behov, såsom
hunger- och tórstdrómmar, bekvimlighetsdrómmar och andra.
Också de likartade påståendena, att »bakom varje drøm år att
finna dódsklausulen» eller att varje dróm visar »ett fortskridande
från den kvinnliga till den manliga linjen», synes mig långt
överskrida det vid drómtydningen tillátliga. — Påståendet att
alla drômmar fordrar en sexuell tydning, varemot outtrôtiligt
polemiseras i litteraturen, år främmande for min »Drômtydning».
Den år inte att finna i någon av denna boks sju upplagor och
står i påtaglig motsägelse till vissa delar av dess innehäll.

Att de påfallande oskyldiga dr⑥mmarna genomgående fôr-
kroppsliga grova erotiska ónskningar, ha vi redan på annat
stålle påstått, och vi kunde bevisa det med talrika nya exempel.
Men också många skenbart indifferenta drómmar, på vilka man
inte i någon riktning kan mårka något sårskilt, visa sig ofta
vid analysen på ett ovåntat sått leda tillbaka till otvivelaktigt
sexuella ónskningar. Vem kunde г. ex. fore tydningsarbetet -

1 Jfr førfattarens Drei Abhandlungen zur Sexualtheorie, tredje u. 1915.

2 Stckel i Die Sprache des Traumes och Adler i Der psychiske Herma-
phroditismus im Leben und in der Neurose, Fortschritte der Medicin 1910,
nir 16, och i senare studier i Zentralbl. f. Ps.-A. I, 1910—11.

268 DROMTYDNING

formoda en sexuell önskan hos fôljande drøm. Drômmaren
beråttar: Mellan två ståtliga palats står något tillbakatrådande
ett litet hus, vars dôrrar dro stingda. Min fru för mig över
gatbiten fram till huset, trycker in dôrrarna, och sedan smyger
jag hastigt in i det inre av en snett uppåtstigande gård.

Den som har någon óvning i ôversättandet av drómmar
erinras visserligen genast dårom, att intrångandet i trånga rum,
óppnandet av slutna dôrrar hor till de vanligaste sexuella sym-
bolerna och skall med lätthet i denna drôm finna framstållningen
av ett coitusfôrsôk från ryggen (de två státliga palatsen). Den
trånga, snett uppåtstigande gången år naturligtvis slidan; den
drómmarens hustru tillskrivna hjålpen nódgar till tydningen,
att i verkligheten blott hånsynen till henne orsakar avhållandet
från ett sådant forsok, och en upplysning ger vid handen, att
dagen före drömmen en ung flicka inträtt i drómmarens hus-
hill, våckt hans behag och intrycket, att hon inte alltfor
mycket skulle. motsåtta sig ett nirmande. Det lilla huset mellan
de två palatserna år en reminiscens från Hradschin i Prag och
hånvisar på samma, från denna stad hårstammande flicka.

Om jag for patienter betonar Oidipusdrômmens vanlighet, så
får jag till svar: Jag kan inte minnas någon sådan drém. Men
strax dårpå uppstiger minnet av en annan, obegriplig och
indifferent dróm, som ifrigavarande person ofta haft. Analysen
visar, att detta år en drôm av samma innehåll, en Oidipusdrôm.
Jag kan försäkra, att de förklädda incestdrémmarna äro mång-
faldigt vanligare ân de uppriktiga.'

! Ett typiskt exempel på en sådan maskerad Oidipusdróm har jag offentlig-
gjort i mr 1 av Zentralbl. f. Ps.A., Rank en annan med utförlig tydning i nr 4
av samma publikation. Om andra forklidda Oidipusdrómmar se Rank i Internat,
Zeitschr. f. Ps-A. I, 1913. Sammastädes också studier över »úgondrómmar:
och ógonsymbolik av Eder, Ferenczi, Reitler. Bländandet i Oidipussagan tjänar
liksom annorstådes att representera kastrering. De gamla voro for övrigt inte
fråmmande for symbolisk tydning av de ohöljda Oidipusdrómmarna. Se O.
Rank i Jahrb. f. psychoanal. u. psychopathol. Forschungen II, s. 534: »Så
har bevarats en dröm av Julius Cæsar om sexuellt umgänge med modern,
vilken drómtydarna utlade som gynnsamt förebud om besittningstagandet av
jorden (moder jorden). Likaså år bekant det Tarquinierna givna orakelsvaret,
att herravåldet ver Rom skulle tillfalla den av dem, som først kysste modern
(osculum matri tulerit), vad Brutus uppfattade som hänvisning till moder

DROMARBETET 269

Det finns drômmar om landskap och platser, vid vilka man
ånnu i drommen har den sikra kånslan: Hår har jag en gång
varit. Men detta »déjå vu» har i drömmen еп särskild betydelse.
Denna plats år då alltid moderns livmoder; i verkligheten kan
man om denna plats med større såkerhet ån om någon annan
påstå, att dår har man redan en gång varit.

Fantasier om fosterlive? om vilandet i moderlivet, om fôdelse-
akten ligga till grund för många drômmar, som dro ångest-
fyllda och ofta ha till manifest innehåll passerandet av trånga
rum eller uppehåll i vattnet.

En vacker vattendrôm, som kom till sårskild anvåndning
vid kuren, år denna av en min kvinnliga patient.

På sitt sommarnöje vid **See störtar hon sig ned i det mörka
vattnet just dår den bleka månen speglar sig.

Drömmar av detta slag äro fódelsedrómmar. Man når fram
till deras tydning, om man omvinder det manifesta drém-
innehållets faktum, alltså hår fôrvandlar fôreställningen størta
i vattnet till komma ur vattnet, d. v. s. födas.* Lokaliteten, ur
vilken man fødes, igenkänner man, om man tinker på den skalk-
aktiga betydelsen av »la lune» i franskan: den år det vita
fôremäl, varifrån barnet snart gissar sig ha kommit. Vad skall
det nu betyda, att patienten ónskar sig »bli fødd» på sitt
sommarnôje? Jag frågar hårom dråmmerskan, som utan tvekan
svarar: År jag inte som nyfödd genom kuren? Så blir denna
drøm till en inbjudan att fortsätta behandlingen på detta
sommarstålle, d. v. s. att besöka henne dir. Den innehåller

jorden (han vidrórde jorden med en kyss, emedan hon var alla dadligas
gemensamma mor, Livius I, 61)». Jämför hirtill Hippias' dróm hos Herodot
VL 107: "Men barbarerna förde Hippias till Maraton, sedan han föregående
natt haft foljande drómsyn: det föreföll Hippias, att han sov hos sin egen
mor. Av denna dróm slot han, att han skulle âtervända till Aten, återvinna
sin makt och i sina gamla dagar dö i fåderneslandet.» Dessa myter och tyd-
ningar innehålla en riktig psykologisk kunskap. Jag har funnit, att personer,
som veta sig føredragna och utmårkta av sin mor, i livet visa denna sårskilda
självtillit, denna, orubbliga optimism, som icke sällan äga ett drag av hjältemod
och tilltvinga sig den verkliga framgången.

1 Mr om den mytiska betydelsen av vattenfódseln, Rank: Der Mythus von
der Geburt des Helden, 1909.

270 DROMTYDNING

kanske också en helt skygg antydan om ônskan att sjålv bli

mor."

En annan barnbördsdröm hámtar jag jámte dess tydning
frán ett arbete av E. Jones: »Hon stod vid havsstranden och
vaktade en liten gosse, som föreföll vara hennes egen, medan
han vadade ut i vattnet. Han gick så långt ut, att vattnet
tåckte honom och hon slutligen Blott sāg hans huvud, hur
det rôrde sig upp och ned på vattenytan. Scenen fórvandlades
sedan till den folkfyllda hallen i ett hotell. Hennes make limnade
henne och hon inlåt sig i samtal med en fråmmande.

Drémmens andra hålft avslôjade sig utan vidare vid analysen
som framstållning av en flykt från maken och anknytning av
intim fórbindelse med en tredje person. Drómmens första del
var en tydlig barnbôrdsfantasi. I drömmen som i mytologien
framstålles en barnsbård med barnets befrielse ur fostervattnet
vanligen omvånt som barnets intråde ⑦ vattnet; jimte många
andra erbjuda Adonis, Osiris’, Moses’ och Bacchus’ fôdelser
vål bekanta exempel hårpå. Huvudets upp- och neddykande i
vattnet erinrar patienten genast om fórnimmelsen av barnets
rörelser, som hon haft under sin enda grossess. Tanken på
den i vattnet stigande gossen våcker ett drômmeri, vari hon
sig sig sjålv, hur hon drog upp honom ur vattnet, fôrde
honom in i barnkammaren, tvåttade och klådde honom och
slutligen tog honom hem till sig.

Drómmens andra hálft framstiller alltså tankar om ett fôr-
lópande, vilket står i forbindelse med de dolda drómtankarnas
fôrsta hålft; drommens fôrsta hälft, nedkomstfantasien, mot-
svarar den andra hälftens latenta innehåll. Utom den tidigare
nämnda omvändningen äga även andra omvändningar rum i

1 Betydelsen av fantasierna och de omedvetna tankarna om uppehållet i
moderlivet har jag først sent lärt uppskatta. De fôrklara många människors
egendomliga ångest att bli levande begravna och innebålla dårjåmte den
djupaste omedvetna grunden till tron på ett liv efter dóden, vilket blott fram-
ställer projektionen in i framtiden av det hemska livet føre födelsen. Fôde/se-
ögonblicket år før övrigt den första ångestupplevelsen och därmed killa och fre
bild till ångestens affekt.

DROMARBETET 271

vardera av drómmens hälfter. I den första hålften går barnet
ned i vattnet och vaggar sedan med sitt huvud; i de till grund
liggande drómtankarna uppenbara sig først barnets rörelser och
sedan lämnar barnet vattnet (en dubbel omvändning). I dróm-
mens andra hålft ôverger maken henne; i drómtankarna limnar
hon sin make.»

En annan fódelsedróm beråttar Abraham om en ung, sin fórsta
nedkomst motseende fru, Från ett stille på golvet i rummet for
en underjordisk kanal direkt ned till vattnet (nedkomstvåg —
fostervatten). Hon lyfter upp en lucka i golvet, och genast visar
sig en i en brunaktig pils klädd varelse, som nistan liknar en
sålhund. Fôreteelsen avslôjar sig som drómmerskans yngre bror,
till vilken hon sen gammalt stått i ett moderligt fórhállande.

Rank har med en rad exempel visat, hur barnbórdsdróm-
marna anvånda sig av samma symbolik som urineringsdróm-
marna. Den erotiska retningen framstålles i dem som behovet
att kasta vatten; betydelsens skiftning i dessa drómmar mot-
svarar en symbolens betydelsefórvandling sedan barndomen.

Vi ha hår anledning återgå till det tema, vars behandling
vi avbrôto 5. 135, nåmligen frågan om organiska, sómnen stô-
rande retningars betydelse för drómbildningen. Drómmar, som
alstras under detta inflytande, visa inte blott helt öppet sina
tendenser av änskeuppfyllelse och bekvämlighet utan mycket
ofta en alldeles genomskinlig symbolik, då inte sållan upp-
vaknandet fôrorsakas av en retning, vars tillfredsstállande i sym-
bolisk inklådnad drômmen redan forgives försökt. Detta gåller før
pollutionsdrémmarna liksom før dem som det ena eller andra
avfôringsbehovet fóranleder. Pollutionsdrómmarnas egendom-
liga karaktår tillåter oss icke blott att direkt avslöja vissa redan
som typiska konstaterade men likvil hiftigt bestridda sexual-
symboler utan fôrmär också óvertyga oss, att mången sken-
bart oskyldig drómsituation också blott år det symboliska for-
spelet till en grovt sexuell scen, som visserligen mestadels
blott i de relativt sållsynta pollutionsdrommarna kommer till
Oppen framstållning och ofta nog slår om i en ángestdróm,
som likaledes leder till uppvaknande.

272 DROMTYDNING

De drömmar urineringsbehovet foranleder ha en sårskilt
genomskinlig och av ålder kånd symbolik. Redan Hippokrates
foretridde den uppfattningen, att det betydde en størning i
blåsan, om man drémmer om fontåner och brunnar (H. Ellis).
Scherner har studerat ifrågavarande rika symbolik och åvenså
redan påstått, att »det starkare behovet att kasta vatten alltid
övergår till en retning av konssfiren och ett uppkallande
av dess symboliska bilder... Den av urineringsbehovet skapade
drömmen år ofta tillika representant før en sexuell drøm.»

O. Rank, vars studie ôver Symbolschichtung im Wecktraum
jag hår foljer, har gjort mycket sannolikt, att ett stort antal
urineringsdrómmar egentligen äro orsakade av en sexuell ret-
ning, som på regressionens vig nårmast soker sin tillfreds-
stillelse i denna infantila form av sexuell lustkånsla. Sårskilt
lårorika åro dårvid de fall, då det på detta sått uppkallade
urineringsbehovet leder till uppvaknande och till blåsans uttøm-
ning, varpå likafullt drômmen fortsåtter och nu yttrar sitt
behov i ohôljt erotiska bilder.

Tarmretningsdråmmarna visa en alldeles analog symbolik
och bekräfta dårvid det också i folkfôreställningen rikligt på-
träffade sammanhanget mellan guld och exkrement (Gold
och Kot)? »Så drømmer t. ex. en fru vid en tidpunkt, då hon
står under låkarbehandling på grund av en tarmsjukdom, om
en skattgråvare, som gråver ned en skatt i nårheten av en
liten tråstuga, som ser ut som ett lantligt avtride. Drémmen
fortsåtter sedan med att hon avtorkar baken på sitt barn, en
liten flicka, som smutsat ned sig.»

Till barnbórdsdrómmarna ansluta sig riddningsdrómmarna.

1 »Samma symbolframstillningar, som i infantil mening ligga till grund for
urineringsdrómmen, framtrüda i sin aktuella mening med utvalt sexuell bety-
delse: vatten = urin = sperma = fostervatten; skepp = skeppa (schiflen, uri-
nera) = livmoder (kista); bli vit = urinuttómning = coitus = graviditet; simma
= urindverfyllnad = den ofóddas uppehållsort; regna = urinera = befrukt-
ningssymbol; resa (fara = stiga ur) = std upp ur sången = sexuellt umgånge
(jfr bróllopsresa); urinera = sexuell uttómning (pollution).» Rank, a. a.

5 Freud, Charakter und Analerotik, Samml. kleiner Schriften zur Neurosen-
lehre II; Rank, Die Symbolschichtung etc.; Dattner, Intern. Zeitschr. f.
Psych. I, 1913; Reik, samma arb. III, 1915.

DROMARBETET 273

Att rådda, sårskilt att rådda ur sjon år liktydigt med føda, om
en kvinna dråmmer det, men får annan mening, om drôm-
maren år en man. Man jimfóre három hos Pfister: Ett fall av
psykoanalytisk sjålavård och sjilariddning, Evangelische Frei-
heit, 1909; åvenså om räddandets symbol mitt fôredrag Den
psykoanalytiska terapiens framtida möjligheter, Zentralbl. f. Ps.-A.,
nr I, 1910, och Bidrag till kårlekslivets psykologi I, Jahtb. f.
Ps.-A., bd. 2, 1910.

Rôvare, nattliga inbrottstjuvar och spoken, som man år rådd
for, innan man går till sings, och som också ibland hemsôka
den sovande, hårstamma från en och samma infantila remini-
scens. Det år de nattliga bes⑥karna, som väckt barnet før att
såtta det på kårlet før att det inte skall våta ner sången eller
som lyft på tåcket før att ordentligt efterse, hur det under
sómnen håller hånderna. Vid analyser av några sådana ångest-
drómmar har jag också Каппа: identifiera den nattliga besó-
karens person. Rôvaren var alltid fadern, spôkena torde snarare
motsvara de kvinnliga personerna i sin vita nattdråkt.

VIL
Exempel. Råknande och talande i drömmen.

Innan jag nu sitter den fjårde av drômbildningens härskande
faktorer på dess tillbørliga plats, vill jag ur min egen drôm-
samling framta några exempel, som dels belysa samverkan av
de tre oss bekanta faktorerna, dels kunna tilligga bevis før
fritt framstållda påståenden eller dra oavvisliga slutsatser ur
dem. Det har hittills i detta kapitel varit rått svårt for mig
att med exempel illustrera mina resultat. Exemplen før de
enskilda satserna śro blott beviskraftiga i еп drômtydnings
hela sammanhang; ryckta ur sammanhanget, forlora de sin
skönhet och en även föga fördjupad drömtydning blir snart
så omfångsrik att den förlorar ur sikte den särskilda sats, som

1 Vidare Rank: Belege zur Rettungsphantasie, (Zentralbl. f. Ps.-A. I, 1910),
Reik, Zur Rettungssymbolik (samma volym), Rank, Die Geburtsphantasie in
Traum und Dichtung (Intern. Zeitschr. f. Psych. II, 1914).

18. — Freud, Drömtydning.

274 ` DROMTYDNING

den skulle belysa. Detta tekniska motiv må ursiktas, om jag
nu før ihop allehanda, som blott sammanhållas genom sitt
samband med nårmast fóregiende avdelningars text.

Først några exempel på sårskilt egendomliga eller på ovan-
liga framstållningssått i drommen. En dam drómmer fôljande.
En husjungfru står på trappstegen liksom før att torka fønster
och har med sig en schimpans och en gorillakatt: senare råttat
till en angorakatt. Hon kastar djuren på drômmerskan; schim-
pansen smyger sig intill henne, och det år hôgst vedervårdigt.

Denna dråm har uppnått sitt mål genom ett hågst enkelt
medel, i det att den nåmligen tog ett talesått bokstavligt och
framstållde det efter dess ordalydelse. »Apa> liksom djurnamn
i allmånhet år ett skållsord, och dråmsituationen såger ingen-
ting annat ån »slå omkring sig med skållsord». Vi skola strax
se andra exempel på detta enkla konstgrepps anvåndning i
drômarbetet.

Liknande fôrfar en annan drôm: En fru med ett barn, som
har en pifallande missbildad skalle. Om detta barn har hon
hørt, att det blivit så genom låget i moderlivet. Man kunde,
såger likaren, genom kompression ge skallen en båttre form,
men det skulle skada hjårnan. Hon tånker, att eftersom det
år en pojke, så gor det mindre.

Denna dröm ger den åskådliga framställningen av det
abstrakta begreppet »barndomsintryck», som drômmerskan hørt
under førklaringarna till kuren.

En något annan vig slår drómarbetet in på i följande exempel.
Drômmen återger minnet av en utflykt till Hilmteich vid Graz:

Det år ett førskråckligt våder utanfør, ett uselt hotell, från
väggarna droppar det vatten, sångklåderna iro fuktiga. (Sist-
nåmnda detalj fórekommer mindre direkt i drømmen in jag
nu framför den.) }

"Drömmen betyder »óverflódig». Det abstraktum, som fanns
i drOmtankarna, har først uttryckts nšgot tvetydigt, ersatts

DROMARBETET 275

ungefir med »óverflytande», men sedan bragts till fram-
stillning genom en hopning av likartade intryck. Vatten ute,
vatten inne på viggarna, vatten som fuktighet i sången, allt
ir flödande och »ôver»ftôdigt.

Att for framstållningens ändamål i drömmen ortografin
tråder långt tillbaka før ljudlikheten kan inte fôrväna oss, då
t. ex. rimmet får tillåta sig liknande friheter. En vidlyftig, av
Rank meddelad och ingående analyserad dröm av en ung
flicka meddelar, att hon går och promenerar mellan åkrarna,
varvid hon avskår vackra sädes- och kornax. En ungdomsvån
kommer gående emot henne, och hon vill undvika att tråffa
honom. Analysen visar, att det år fråga om en kyss i dra
(Kuss in Ehren-Kornåhren; Jahrb. f. psa. etc. Forschungen, 2,
s. 491). Axen, som inte avslitas utan avskåras, tjina i denna
drôm som sådana och i sin fortitning med åra, blir årad till
framstållning av en hel rad andra tankar.

Dåremot har språket i andra fall gjort mycket litt for dröm-
men framställningen av dess tankar, då det fôrfogar ôver en
hel rad av ord, som ursprungligen voro bildliga och hade en
konkret mening men nu ha en bleknad och abstrakt betydelse.
Drémmen brukar antingen återge dessa ord i blott dess tidi-
gare fulla betydelse eller stiga ned &tminstone ett stycke i dess
betydelsefórvandlings historia. Nágon drómmer t. ex., att hans
bror befinner sig i en kista; vid tydningsarbetet ersättes kistan
av ett skrank, och drómtanken år nu denna, att brodern borde
»inskränka sig», i stillet for honom nimligen. En annan dróm-
mare stiger upp på ett berg, varifrin han har en utomordent-
ligt stor uisikt. Han identifierar sig hårvid med en bror, som
utger en »Rundschau», vilken sysselsåtter sig med våra før-
bindelser med den fjårran ôstern.

I en dróm i Kellers >Gróna Henrik» vältrar sig en eldig
hist i den hårligaste havre, varav varje korn år »en söt mandel-
kårna, ett russin och en ny pfennig», »tillsammans invecklade
i rôtt siden och ombundna med en bit svinborst». Diktaren
eller drómmaren ger oss genast tydningen av drömmen, ty
håsten kånner sig angenåmt uppeggad och utropar: Havren

276 DROMTYDNING

sticker mig (Der Hafer sticht mich, tyskt ordspråk om någon,
som blir ôvermodig).

Ett sårskilt frikostigt bruk av ordspråks- och ordvitsdrommen
gor enligt Henzen den gammalnordiska sagolitteraturen, dår
knappast ett drômexempel fórekommer utan dubbelmening eller
ordlek.

Det vore ett sårskilt arbete att samla och efter deras grund-
liggande principer ordna sådana drémframstillningar. Många
av dem kunna nåstan kallas vitsiga. Man har intrycket, att
man aldrig skulle kunnat gissa dem, om inte drômmaren själv
meddelade lósningen. Fôljande må anfôras:

т. En man drómmer, att man frågar honom efter ett namn,
som han emellertid inte kan erinra sig. Han forklarar sjålv,
att detta betyder: Det faller mig inte ens i drómmen in.

2. En kvinnlig patient beråttar en drôm, vari alla upptrådande
personer voro mårkvårdigt stora. Det beror på, tillfogar hon,
att det måste vara frågan om en håndelse ur min tidiga
barndom, ty dáfórtiden fórefóllo mig naturligtvis alla vuxna
oerhört stora. Hennes egen person uppträdde inte i denna
dråm.

Førlåggandet till barndomen uttryckes i somliga drömmar
också på annat sått dårmed att tid ôversättes i rum. Man ser
ifrågavarande personer och scener liksom avlågsna vid slutet
av en lång våg eller som om man skulle betrakta dem från
den omvånda sidan av en operakikare.

3. En i det vakna livet for abstrakt och obeståmt uttrycks-
sått bôjd man, eljest begåvad med gott huvud, drômmer i
visst sammanhang, att han går på en järnvägsstation, just som
ett tåg ankommer. Men dårpå nårmas perrongen det stående
tåget, alltså en absurd omvåndning av förhållandet i verklig-
heten. Denna detalj år också intet annat ån ett tecken, som
erinrar om, att något annat måste vara omvånt i drôminne-
hållet. Analysen av denna dróm før till minnet av bilderbócker,
dir det fårekom min, som stodo på huvudet eller gingo på
hånderna.

DROMARBETET 277

4. Samma drömmare berittar en annan ging om en kort
drôm, som nåstan erinrar om en rebus' teknik. Hans onkel
ger honom en kyss i automobilen. Han tillfogar omedelbart
tydningen, som jag aldrig skulle hittat på: scenen vill såga
autoerotism. Ett skåmt i vaket tillstånd hade kunnat lyda på
samma sått.

5. Drommaren drar fram en fru bakom sången. Det vill
siga: han ger henne føretrådet.

6. Drómmaren sitter som officer vid en taffel mittemot
kejsaren: han sitter sig i motsättning till fadern.

7. Drómmaren behandlar en annan person på grund av ett
benbrott. Analysen visar, att detta brott vill framstålla ett
åktenskapsbrott och dylikt.

8. Dagens tider føretråda i dr⑥mmen mycket ofta barn-
domens levnadsår. Så betyder en kvart ôver fem på morgonen
hos en drömmare åldern av fem år och tre månader, den
betydelsefulla tidpunkt, då hans bror fôddes.

9. En annan framställning av levnadstider i drömmen: En
fru promenerar med två små flickor; det år ett och ett kvarts
år mellan dem. Drómmerskan finner ingen familj i sin bekant-
skapskrets, som det passar in på. Hon kommer sjålv på tyd-
ningen, att de båda barnen forestilla hennes egen person och
att drómmen erinrar henne om att det år lika ling tid mellan
de båda traumatiska upplevelserna i hennes barndom (de in-
tråffade vid tre och ett halvt och fyra och tre kvarts år).

то. Det kan inte förvåna, att personer, som undergå psyko-
analytisk behandling, ofta drômma om denna och måste i
drómmen uttrycka alla de tankar och fôrväntningar, som den
våcker. Den før kuren valda bilden år i regel den av en
fård, mest i automobil, som ett nytt och egendomligt och
komplicerat fordon; med hånvisning till automobilens hastighet
utsåtter drômmaren kuren också før sitt hån. Skall det »omed-
vena» som ett begrepp bland de vakna tankarna framställas i
drómmen, sá ersittes det helt åndamålsenligt av »underjordiska»
lokaliteter, som vid andra tillfållen, alldeles utan fôrbindelse
med den psykoanalytiska kuren, hade betytt moderlivet. »Nere»

278 DROMTYDNING

i drommen syftar mycket ofta på genitalierna, det motsatta
»ovanfór> på ansikte, mun eller bröst. Med vilda djur sym-
boliserar drómarbetet i regel lidelsefulla drifter, såväl dróm-
marens egna som också andra personers, for vilka drömmaren
år rådd, således med en obetydlig modifikation personerna
sjålva, som åro dessa egenskapers bårare. Hårifrån år det inte
långt till den om totemismen erinrande framstillningen av
den fruktade fadern genom onda djur, hundar, vilda håstar.
Man kunde såga, att de vilda djuren tjånade till att framstålla
den av jaget fruktade, genom borttrångning bekåmpade libido.
Också neurosen sjålv, »den sjuka personen», avskiljes ofta
från drómmaren och äskädliggôres i drömmen som självständig
person.

11. H. Sachs: »Från 'Drómtydning' veta vi, att drómarbetet
kånner skilda vågar for att sinnligt-åskådligt framstilla ett ord
eller. ett yttrande. Det kan t. ex. draga fordel av omståndig-
heten att det uttryck, som skall framstållas, år tvetydigt, begagna
dubbelmeningen som en spårvåxel och i stållet før den førsta,
i drômtankarna fórekommande betydelsen ta upp den andra i
det manifesta dróminnehállet.

Detta har skett i fóljande lilla dróm. Man mårke hår drôm-
mens skickliga utnyujande av limpliga dagsintryck till fram-
stållningsmaterial.

Jag hade dagen fore drómmen haft ont av en fórkylning
och därför på kvillen gbeslutat att om möjligt under natten
inte limna sången. Drômmen lit mig nu skenbart endast fort-
såtta mitt dagsarbete: jag hade sysselsatt mig med att klistra
upp tidningsurklipp i en bok och bemódat mig att ge varje
urklipp dess passande plats. Drommen var denna:

Jag håller på med att klistra upp ett urklipp i boken, men
det går inte in i sidan, vilket fôrorsakar mig stor smärta.

Jag vaknade och måste konstatera, att drómmens smärta
fortsatte som en verklig smårta i magen, den tvang mig också
att bli otrogen min fóresats. Drömmen hade som 'sómnens
väktare” sökt vidhålla uppfyllandet av min önskan genom att

DROMARBETET 279

foregyckla mig som orsak till smårtan att klippet "inte gick in
① sidan’.»

Man får till och med säga, att dromarbetet for dromtan-
karnas visuella framställning betjånar sig av alla tillgång-
liga medel och att det dårmed utsåtter sig før tvivlet och:
hånet från alla, som blow hørt talas om dråmtydning och
inte själva övat den. Särskilt år Stekels bok »Die Sprache des
Traumes» rik på sådana exempel; dock undviker jag att
håmta några dårifrån, då forfattarens kritiklôshet och tekniska
godtycke också gor den fordomsfria osåker.

12. 7. Tausk anfôr 1 ett arbete »Klåder och fårger i dröm-
framstållningens tjånst» (Int. Zeitschr. f. Ps.-A. 1914):

a) »Å. drommer, att han ser sin fôrra guvernant i svart
lysterklänning, som ligger stramt ôver hôfterna. — Det vill
sāga, att han förklarar denna dam før lysten.

b) С. ser i drómmen på en viss landsväg en flicka, om-

fluten av vitt ljus och iklädd en vit blus. Drómmaren har på
samma landsvåg inlett de fôrsta intimiteterna med en frøken
Weiss (Vit).
‚ €) Frøken D. drømmer, att hon ser den gamle Basel (en
åttioårig skådespelare i Wien) ligga i full rustning på en divan.
Dårpå hoppar han ⑥ver bord och stolar, drar sin vårja, ser
sig dårvid i spegeln och fiktar med vårjan omkring i luften,
som om han strede med en osynlig fiende.

Tydning. Drémmerskan har ett gammalt bláslidande (Blasen-
leiden-Blasel). Hon ligger vid analysen på en divan och når
hon ser sig i spegeln, tycker hon, att hon trots sina år och
sin sjukdom ser mycket kraftig ut.»

12. I en av mig på franska utfôrd analys har jag att tyda
en drôm, vari jag upptråder som elefant. Jag måste naturligt-
vis fråga, varfor jag upptråder i denna skepnad. »Vous me
trompez» (ni bedrar mig), svarar drómmaren. Trompe år snabel.

Drómarbetet lyckas ofta med framställning av mycket mot-
spänstigt material, såsom egennamn, genom tvunget utnytt-
jande av avlågsna fôrbindelser. I en av mina egna drôm-

280 DROMTYDNING

mar har den gamle Briicke givit mig en uppgift. Jag gor ett
preparat och kramar ut något, som ser ut som sammanknådat
silverpapper. (Om denna dröm se vidare Drömtydning II,
s. 29.) Det inte litt hittade infallet dårtill ger stanniol, och nu
vet jag, att jag menar fôrfattarnamnet Stannius, som står på
en av mig i tidigare år med vördnad betraktad avhandling om
fiskarnas nervsystem. Den førsta vetenskapliga uppgift, som
min lårare givit mig, gållde verkligen nervsystemet hos en
fisk, ammocoetes. Detta namn var tydligen omôjligt att anvånda
i bildgåtan.

Jag vill inte neka mig att hår inskjuta en egendomlig dröm,
som också år anmårkningsvård som dróm av ett barn. Ana-
lysen ger strax vid handen dess tydning. En dam beråttar: Jag
kan erinra mig, att jag som barn upprepade ginger drömt, att
den gode Guden hade en toppig pappershatt på huvudet. En sådan
hatt satte man ofta på mig vid bordet for att jag inte skulle
kunna se på de andra barnens tallrikar, hur mycket de hade fått
av ifrågavarande rått. Då jag hørt, att Gud var allvetande, så
betyder drómmen, att jag visste allt åven med den påsatta hatten.

Vari drômarbetet består och hur det handskas med sitt
material, drémtankarna, visa på lirorikt sått de tal och rik-
ningar, som fórekomma i drómmen. Drómda tal gilla for
övrigt for folktron som särskilt lóftesbádande. Jag skall fram-
sôka några exempel av detta slag ur min samling.

1. Ur en dams drém, kort føre kurens avslutande:

Hon vill betala någonting; hennes dotter tar fram ur hennes
våska 3 gulden och 65 kreuzer, men hon såger: Var gør du?
Det kostar ju bara 21 kreuzer.

Detta drómstycke var mig genom drómmerskans førhål-
landen begripligt utan vidare förklaring från hennes sida. Hon
var en dam från annan ort. Hon hade satt in sin dotter i ett
uppfostringsinstitut i Wien och kunde fortsåtta behandlingen
hos mig endast si linge denna dotter stannade i Wien. Hennes
skolår slutade om tre veckor och dårmed också kuren. Dagen
føre drömmen hade skolføreståndarinnan frågat henne, om hon

DROMARBETET 281

inte kunde besluta sig for att låta skolan behålla barnet ånnu
ett år. Min patient har tydligen tånkt vidare över detta upp-
slag och resonerat, att i så fall kunde hon också fórlinga
behandlingen med ett år. På denna tankegång syftar nu dröm-
men, ty ett år har 365 dagar och de tre veckorna till skol-
årets och kurens slut låta sig ersåttas av 21 dagar (om också
inte lika många behandlingstimmar). De tal, som i drômtan-
karna betecknade tider, bifogas i dråmmen penningvården,
icke utan en djupare mening, ty »tid år pengar», tid har
penningvårde. 365 kreuzer åro just 3 gulden och 65 kreuzer.
De dråmda summornas litenhet år uppenbar änskeuppfyllelse;
Onskan har minskat kostnaden for behandlingen liksom før
låsåret i skolan.

2. Till mera invecklade fôrbindelser fora talen i en annan
dróm. En ung men redan sedan åtskilliga år gift dam får veta,
att en nåstan jåmnårig bekant till henne, Elise L., just har
forlovat sig. Dårpå drômmer hon: Hon sitter med sin man
i teatern, halva parkett år obesatt. Hennes man beråttar før
henne, att Elise L. och hennes fistman hade också velat gå,
men de kunde bara fått dåliga platser, och dem kunde de ju
inte ta. Hon menar, att det hade då inte varit någon olycka.

Varifrån komma 1 gulden och 50 kreuzer? Från en egent-
ligen likgiltig episod dagen fôrut. Hennes svigerska hade fått
150 gulden i present av sin man och skyndat att genast befria
sig från dem. Hon gick och kôpte ett smycke. Vi anmårka,
att 150 gulden år 100 ginger mer in 1 gulden och 0
kreuzer. Men varför talet ③ om platserna? Därtill ger sig den
enda anknytningen, att fistmón år lika många eller tre månader
yngre in hon. Till drómmens tydning før så frågan, vad det
draget i drómmen, att halva parkett står tom, kan betyda.
Det år en ofôrändrad anspelning på en liten håndelse, som
gett hennes man en utmårkt anledning att retas med henne.
Hon hade beslutat sig att gå och se ett av de stycken som
annonserats før veckan och varit så omsorgsfull att ta biljetter
i förköp flera dar i førvåg. Når de sedan kommo på teatern,

282 DROMTYDNING

befanns att halva huset var tomt; de hade inte behift ha si
bráttom.

Jag skall nu ersátta drómmen med drómtankarna: »Det var
i alla fall ett vanvett att gifta sig så tidigt; jag hade inte behift
ha så bråttom; jag ser ju på Elises exempel, att jag ån i dag
hade kunnat få en man. Och det en hundra ginger bittre
(man, skatt), om jag bara hade våntat (motsats till svågerskans
brådska). Tre sådana min hade jag kunnat kôpa for pengarna
(hemgiften).» Vi iakttaga, att i denna drôm talen fôrändrat be-
tydelse och sammanhang i vida högre grad än i föregående
exempel. Drómmens omvandlings- och vanstållningsarbete har
hår varit mer omfattande, vad vi tyda så, att ifrågavarande
drômtankar haft ett sirskilt hôgt mått av inre motstånd att
ôvervinna, innan de kunde nå framställning. Vi må heller inte
ôverse, att i denna dröm finnes ett absurt element, nämligen
att två personer skola ta tre sittplatser. Vi föregripa tydningen
av drômmens absurditet överhuvud, då vi påpeka, att denna
absurda detalj just vill framstålla den starkast beronade av
dromtankarna: ett vansinne var det att gifta sig så tidigt. Siffran
3, som står i samband med ett alldeles bisakligt forhillande —
ildersskillnaden på tre månader — har då skickligt anvånts
før produktion av det för drómmen erforderliga vansinnet.
Forminskandet av de verkliga 150 gulden till 1 gulden och 50
kreuzer motsvarar ringaktningen av mannen (eller skatten) i
drômmerskans undertryckta tankar.

3. Ett tredje exempel visar oss drómmeńs riknekonst, som
inbragt den så mycken missaktning. En man drômmer: Han
sitter hos B., en familj som han tidigare umgåtts med, och
såger: Det var ett vansinne, att Ni inte gav mig Malin. Dårpå
frågar han flickan: Hur gammal år Ni egentligen? Svar: Jag
år fôdd 1882. — Jaså, ja då år Ni 28 år.

Som detta dromdes 1898, så var det avgjort dâligt räknat.
Drémmarens råknesvaghet får såttas i jimnbredd med paraly-
tikerns, om den inte på annat sått låter sig førklaras. Min
drömmare horde till de personer, vilkas tankar inte kunna

DROMARBETET 283

limna ett enda fruntimmer de se i fred. Den som kom nist
efter honom i mitt mottagningsrum var några månader igenom
en ung dam, som han mötte och som han ofta frågade efter
och var angeligen att visa sig synnerligen hôvlig mot.
Denna dam var det, vars ålder han uppskattade till 28 år. Så
mycket till forklaring av den skenbara råkningens resultat.
Men 1882 var året før hans giftermål. Han hade inte kunnat
underlåta att inleda samtal också med de bägge andra kvinnliga
personer, som han tråffade hos mig, de långtifrån ungdomliga
jungfrur, som brukade öppna dörren for honom, och når han
fann dem fôga tillgingliga, gett sig den forklaringen, att de
togo honom vål fér en åldre »stadgad» herre.

4. En annan sifferdróm, som visar genomskinlig determinering
eller snarare ôverdeterminering, har jåmte dess tydning B.
Datimer ålskvårt ställt till forfogande.

»Min vicevård, konstapel i magistratens tjånst, drómmer,
att han posterar på gatan, vilket år en Onskeuppfyllelse. Då
kommer fram till honom en inspektør, som bår på ringkragen
numren 22 och 62 eller 26. I varje fall hade det varit flera
tvåor på kragen. Redan sonderdelandet av talet 2262 gor
sannolikt, att de olika delarna ha var sin betydelse. Det faller
honom in, att de i går på tjånsterummet språkat över tjänste-
tidens långd. Anledningen var, att en inspektør just fått pension
vid fyllda 62 år. Drómmaren har 22 tjånsteår och har ånnu
två år och två månader igen, innan han kan få en 90-procentig
pension. Drómmen fôrespeglar honom nu først uppfyllandet
av en linge närd Onskan, inspektørsrangen. Fôrmannen med
2262 på kragen år han sjålv, han skøter sin tjånst på gatan,
också det en álsklingsónskan, han har tjånt ut sina två år och
två månader, och kan nu som den 62-åriga inspektøren avgå
med full pension från ámbetet.»*

1 Analyser av andra sifferdrómmar finnas hos Fung, Ein Beitrag zur Kenntnis
des Zahlentraumes, Zentralbl. f. Ps.-A , 1910—11; Marcinowski, Drei Romane
in Zahlen, s. a, 1911—12. Dessa sifferdrómmar förutsätta ofta mycket kompli-
cerade räkneoperationer, vilka dock av drómmaren utföras med forbluffande
säkerhet. Jfr också Jones, Uber Unbewusste Zahlenbehandlung, Zentralbl. f.
Ps.-A., 1912.

284 DROMTYDNING

Sammanfattande ' dessa och liknande — senare — exempel
kunna vi 5884: drômarbetet råknar ôverhuvud icke, varken
riktigt eller oriktigt; det sammanfór blott i form av еп rikning
siffror, som fôrekomma i drômtankarna och kunna tjåna som
anspelningar på ett icke framstållbart material. Det behandlar
dårvid talen som material før uttryck av sina avsikter på alldeles
samma sätt som alla andra fôreställningar, liksom namn och
yttranden, som framtråda som ordfôreställningar.

Ty dromarbetet kan inte heller nyskapa något yttrande.
Vad án må fôrekomma i drómmen av talande och svarande,
som i sig kan vara meningsfullt eller ofórnuftigt, analysen
visar oss for var gång, att drömmen därvid endast tagit stycken
av verkligt uttalade eller hörda yttranden från drémtankarna
och fôrfarit hôgst godtyckligt med dem. Den har icke blott
ryckt dem ur sitt sammanhang och sónderstyckat dem, upp-
tagit en del och förkastat en annan utan också ofta gjort nya
sammanfogningar, så att det skenbart sammanhängande ut-
talandet i drômmen vid analysen sénderfaller i tre eller fyra
skilda delar. Vid denna nya anvåndning har drommen ofta
åsidosatt den mening, som orden hade i drómtankarna och inlagt
i ordalydelsen en helt annan.) Vid närmare påseende urskiljer
man i drômyttrandet tydligare, kompakta beständsdelar från

* På samma sätt som drömmen forfar också neurosen. Jag känner en
kvinnlig patient, som lider av att hon ofrivilligt och mot sin vilja hår
(hallucinerar) singer eller bitar av sådana utan att kunna förstå deras be-
tydelse for hennes sjålsliv. Hon år for övrigt ingalunda paranoisk. Analysen
visar, att hon genom. vissa friheter missbrukat texten till uttryck av ovid-
kommande tankar. »Leise, leise, fromme Weise.» Det betyder for hennes omed-
vetna »Fromme Waise» (fromma fôräldraläsa), och det år hon sjålv. »O, du
saliga, o, du heliga» år början på en julpsalm (i nya svenska psalmboken
3» men dårmed att hon inte fortsåtter den till »juledag», gor hon dårav
en bróllopssing o. s. v. Samma forestillningsmekanism kan for övrigt även

utan hallucination rāda vid blotta idéassociationen. Varför hemsókes en av
mina patienter av minnet av en dikt, som han måste lära sig i unga år:

Nüchtlich am Busento lispeln . .?
(I Busentos nätter viska...)

Därfôr att hans fantasi nôjer sig med ett stycke av detta citat: Nächtlich
am Busen: [nattetid vid kvinnobarmen.] Det ir bekant, att parodins konstart
också begagnat sig av detta stycke teknik. »Fliegende Blätter» hade en gång

DRROMARBETET 285

andra, som tjäna som bindemedel och sannolikt ha kom-
pletterats, liksom vi vid läsning komplettera utelämnade bokstäver
och stavelser. Drömyttrandet här därmed byggnaden av en
Brecciasten, vari större stycken av olika material samman-
hillas av en hårdnad mellanmassa.

I sin fulla strånghet år visserligen denna beskrivning blott
riktig for de yttranden i drömmen, som ha något av sinnlig
karaktir och beskrivas som ett »talande». Ovriga, som inte
fôrnimmas liksom hôrda eller sagda eller sakna akustisk eller
motorisk medbetoning i drômmen, åro blott tankar av samma
slag som förekomma i vår vakna tankeverksamhet och ofôr-
ändrat övergå i många drömmar. För det indifferent hållna
talandet i drómmen synes också lektyren utgöra en rikligt
flödande killa, som icke år litt att følja. Men allt, som på
något sått påfallande upptråder i drómmen som talande, låter
âterfôra sig till ett verkligt, av individen sjålv hållet eller hort tal.

Exempel på sådant dråmtalandes hårledning ha vi redan
gett vid analys av drômmar, som før andra åndamål meddelats.
Så i den »oskyldiga torgdrómmen» s. 85, dir uttalandet: »Det
finns inte mer att få» tjånar till att identifiera mig med slaktaren,
medan en del av det andra yttrandet: »Det kånner jag inte
till, det tar jag inte» just fyller uppgiften att góra drömmen
oskyldig. Drémmerskan hade nämligen dagen förut avvisat
något tilltal av sin köksa med orden: »Det känner jag inte till,
uppför er bara anständigt» och nu upptagit i drömmen den
bland sina illüstrationer till tyska »Klassiker» också en bild till Schillers
Siegesfest med ett i förtid avslutat motto ur dikten:

Und des frisch erkämpften Weibes
freut sich der Atrid und strickt.

Över den nyss vunna kvinnan
gläds atriden nu och stickar (t. ex. strumpor).

Citatets fortsättning lyder:

Um den Reiz des schönen Leibes
seine Arme hochbeglückt.
och stricker

mot den skóna hulda kroppen
sina armar gudanójd.

286 DROMTYDNING

indifferent klingande första delen av denna replik for att
dårmed anspela på den senare delen, som hade fullkomligt
passat till den fantasi, som låg till grund før drömmen, men
också skulle førrått den.

Ett liknande exempel i stållet før många, som ju alla visa
detsamma: En stor gård, dår lik brånnas. Han såger: Hår går
jag min vig, det dir står jag inte ut att se. (Talet icke tydligt).
Sedan tråffar han två slaktarpojkar och frågar: Nå, smakade
det? Den ena svarar: Nå, något gott var det inte. Som om
det hade varit människokôtt.

Den oskyldiga anledningen till denna drøm år följande: Han
gor med sin fru efter kvållsvarden ett besôk hos den hederliga
men ingalunda aptižliga grannfamiljen. Den gästvänliga gamla
damen sitter just vid sin aftonmáltid och trugar dem att smaka.
Han avböjer, han har nyss štit. »Å, gå er väg, nog orkar ni
med det hår» eller något dylikt. Han måste alltså smaka och
berômmer det bjudna før henne. »Det år verkligen gott.»
Ensam med sin fru far han ut såvål mot grannfruns på-
trångande sått som mot den smakade råttens kvalitet. »Det
där står jag inte ut att se», som inte heller i drömmen upp-
tråder som egentligt yttrande, år en tanke som syftar på den
inbjudande damens kroppsliga behag och vore att ôversätta,
att han inte begårt få se dem.

Lärorikare gestaltar sig analysen av en annan dröm, som
jag på grund av det mycket tydliga yttrande, som bildar dess
medelpunkt, redan hår meddelar, men först vid behandling av
drómmens affekter skall förklara. Jag drömmer mycket klart:
Jag har på natten gått upp i Briickes laboratorium och öppnar
efter ett sakta klappande på dôrren för (den avlidne) professor
Fleischl, som tråder in i sållskap med flera frimmande personer
och efter några ord sitter sig vid sitt bord. Därpå följer en
andra dröm: Min vin Fl. har i juli obemärkt kommit till
Wien; jag moter honom på gatan i samtal med min (dåda)
vån P. och går med dem någonstans, dår de sitta mittemot

DROMARBETET : 287

varandra som vid ett litet bord och jag framme vid bordets
smalsida. Fl. berittar om sin syster och siger: Inom tre
kvarts timme var hon død, och sedan något som: Det år
tróskeln. Då P. inte førstår honom; vänder sig Fl. till
mig och frågar mig hur mycket av hans angeligenheter jag
egentligen meddelat P. Dårpå vill jag, gripen av mårkvårdiga
kånslor, meddela Fl., att P. (ju ingenting kan veta, emedan
han) inte alls år i livet. Men jag såger, sjålv mårkande miss-
taget, NON VIXIT. Jag ser dårpå genomtrångande på P.,
vid min blick blir han blek, otydlig, hans ögon bli sjukligt
blå — och slutligen låser han upp sig. Jag blir ofantligt lättad,
førstår nu, att också Ernst Fleischl blott var en skengestalt,
en gengångare, och finner det ganska vil môjligt, att en sådan
person endast består si linge som man vill, och att hon kan
avlågsnas genom den andras ónskan.

Denna vackra dråm fôrenar så många av drômmens git-
fulla egenskaper: kritiken under sjålva drómmen, i det jag
mårker mitt misstag att såga non vixit (han har icke levat) i stållet
for non vivit (han lever icke); det otvungna umgånget med
dóda, som drómmen sjålv fôrklarar for dóda; slutsatsens ab-
surditet och den hoga tillfredsstillelse den bereder mig 一 så
att jag »så visst jag lever» skulle vilja meddela den fulla
løsningen på dessa gåtor. I verkligheten år jag visserligen ur
stånd att gôra vad jag nåmligen gor i drbmmen, 0. v. s. att
uppoffra hånsynen till så dyra personer for min årelystnad.
Men med varje beslójande skulle drómmens mig välbekanta
mening førloras. Så nøjer jag mig därfôr att først hår och
sedan på annan plats bryta ut några enstaka element av
drômmen till tydning.

Dess centrum bildar en scen, vari jag tillintetgér P. genom
en blick. Hans ógon bli dårvid så mårkvårdigt och hemskt
blå, och sedan løser han upp sig. Denna scen år en omiss-
kånnlig efterbildning av en verkligt upplevad. Jag var demon-

288 DRÓMTYDNING

strator vid fysiologiska institutet, hade tjinsten pi morgon-
timmarna, och Brücke hade fått veta, att jag några ginger
kommit för sent till elevlaboratoriet. Då kom han en gång
punktligt till óppnandet och vintade på mig. Vad han sade
mig var kargt och bestimt, men det kom alls inte an pi
orden. Det överväldigande var de fruktansvärda bli ögonen
med vilka han sig på mig och infór vilka jag tillintetgjordes —
liksom P. i drómmen, som till min låttnad utbytt rollerna. Den
som kan minnas den store mistarens ända in i den hóga
ålderdomen underskóna ógon och nägonsin sett honom i
vredesmod, han kan forsitta sig in i den ditida ungdomliga
syndarens kinslor.

Men det ville på linge inte lyckas mig att fórklara detta »non
vixit», varmed jag i drómmen utóvar min myndighet. Men slut-
ligen kom jag att tånka på, att dessa båda ord inte som hørda eller
talade utan som sedda hade ågt så hôg tydlighet i drommen.
Dårpå visste jag med ens, varifrin de kommo. På kejsar Josefs-
monumentet i Wiens Hofburg stå att lisa de skôna orden:

Saluti patriae vixit

non diu sed totus.

Før fäderneslandets vil levde han
icke länge men helt.

Ur denna inskrift hade jag plockat ut vad som passade till
den ena fientliga tankeräckan i mina drômtankar och som
skulle betyda: Karlen har ju inte alls att blanda sig i det här,
ty han år ju död. Och nu måste jag erinra mig, att drómmen
hade drômts få dagar efter avtickningen av Fleischlmonumentet
i universitetets arkader, varvid jag återsett Brückes byst och
(i det omedvetna) med beklagande måste ha övervägt, hur
min begåvade och vetenskapen helt hångivna vån P. genom
en fortidig dod fôrlorat sitt grundade anspråk på ett minnes-
mårke i dessa rum. Så gav jag honom detta monument i
drömmen; min vin P. hade förnamnet Josef.

* Som bidrag till óverdetermineringen: Min ursåkt før min før sena ankomst
låg däri, att jag efter långt nattarbete hade att på morgonen gå den långa
vågen från Kaiser Fosefstrasse till Währingerstrasse.

DROMARBETET 289

Efter drómtydningens regler skulle jag ännu inte vara
beråttigad att ersitta non vivit, som jag behøver, med non
vixit, som erinringen av Josefsmonumentet stiller till mitt for-
fogande. Ett annat stycke av drômtankarna måste ha möjlig-
gjort detta genom sitt bidrag. Någonting bjuder mig att uppmårk-
samma, att i drómscenen en fientlig och en vånlig tankestrôm
mot min vin P. sammantråffa, den førra på ytan, den senare
dold, och att de båda nå sin framstållning i samma ord: non
vixit. Därför att han gjort sig förtjänt om vetenskapen, reser
jag honom ett minnesmårke, men därfôr att han gjort sig
skyldig till en elak ⑥nskan 一 som uttryckes vid drómmens
slut — tillintetgjorde jag honom. Jag har dårmed bildat en
sats av en alldeles sårskild klang, varvid en førebild bor ha
ôvat inflytande på mig. Men var kan finnas en liknande antites,
ett sådant bredvidstållande av två motsatta reaktioner gentemot
samma person, vilka båda høja anspråket att vara fullt be-
råttigade och likvål inte vilja stóra varandra? På ett enda stålle,
som dock djupt inpråglar sig i låsaren: i Brutus’ Fôrsvarstal 1
Shakespeares Julius Cæsar: »Därfôr att Cæsar var min vin
begråter jag honom; därfôr att han var lycklig, glider jag mig;
därfôr att han var tapper, årar jag honom; men därfôr att han
var hårsklysten, dråpte jag honom.» År det inte samma sats-
byggnad och tankemotsats som i drômtanken, som jag upp-
tåckt? Jag spelar alltså Brutus i drómmen. Om jag bara kunde
finna ett andra bekråftande spår i drömmen på denna sido-
førbindelse. Jag tror det kunde vara detta, att min vån Fl.
kommer i juli till Wien. En sådan detalj har intet stod i
verkligheten. Min vin har, sivitt jag vet, aldrig varit i Wien
i juli. Men månaden juli år uppkallad efter Julius Cæsar och
kunde därför mycket vil utgora den av mig sokta anspelan
på mellantanken, att jag spelar Brutus. Man kunde också på-
peka forbindelsen Cæsar-kejsare (Josef).

Nu har jag verkligen en gång spelat Brutus. Jag har uppført
scenen mellan Brutus och Cæsar hos Schiller før ett auditorium
av barn. Sjålv var jag fjorton år och upptrådde tillsammans
med min ett år äldre brorson, som dáfórtiden kommit på

19. — Freud, Drömtydning.

290 : DROMTYDNING
besok till oss från England: också ett slags gengångare, ty det
var mina första barnaârs lekkamrat, som med honom åter dôk
upp. Till mitt fyllda tredje år hade vi varit oskiljaktiga, hade
slagits och varit de båsta vånner. Denna barndomsførbindelse
har, som jag redan en gång antytt, ôverallt avgjort mina senare
kånslor i umgånge med jåmnåriga. Min kusin John har sedan
fått många inkarnationer, som återupplivade ån den ena, ån
den andra sidan av hans i mitt omedvetna minne outplånligt
fixerade våsen. Han måste stundom ha behandlat mig illa, och
jag måste ha visat mod mot min tyrann, ty i senare år har
ofta beråttats mig ett kort fôrsvarstal, som jag hôll, då min
far — hans farfar — tilltalade mig: Varfør slår du John? Svaret
164 i den ånnu icke tvååriges språk: Jag har (s)lagit honom,
därfôr att han har (s)lagit mig. Denna barndomsscen måste
det vara, som gor att det avsedda non vivit slår fel till non
vixit, ty i senare barnaårs språk heter ju slå wichsen (blanka
upp, smörja upp, Overs. anm.); drómarbetet fôrsmär inte att
anvånda sig av sådana sammanhang. Den i verkligheten så
foga grundade fientliga ståmningen mot vånnen P., som var
mig mångfaldigt överlägsen och dårfér kunde upptråda som
en ny variant av barndomens lekkamrat, går såkerligen till-
baka till den invecklade infantila fórbindelsen med John.